onsdag 19 januari 2011

Krig!

Vi har fortfarande kallt, hunden och katterna är nästan bara inne. Det har resulterat i två gravt understimulerade hyperaktiva huliganer. De håller bokstavligen på att riva huset och varandra.

Zorro har självmant påtagit sig ansvaret som kattpolis och han följer noggrant vad de gör. Ja, han skuggar dem rent av. Om de så mycket som funderar på att börja slåss så skäller han. Om de gör något det inte får göra (ex äta av min ost) så skäller han. Om de gör något som han inte tycker att de får göra så skäller han. Om de befinner sig på en ,enligt honom, mindre lämplig plats, ex köksbordet eller soffan, så skäller han. Om de ligger där han brukar ligga, gnäller han.

Det känns som att det är såna här gånger man kan bli galen.

Ang min medicinering. Jag har provat Methotrexate och Salazopyrin men jag tålde inte någon av dem. Min kropp for rätt illa så det bestämdes att jag skulle ta 6 månaders medicineringspaus. Nu har de 6 månaderna gått, jag får kortison och jag har ingen aning om vad som planeras. Inte en susning.

Är det NÅGON med PsoA som mår riktigt bra? Finns det möjlighet att inte vara så in i döden trött?

1 kommentar:

Ttsp sa...

Hej
OM jag bara hade haft min PsoA så hade jag nog kunnat svara ja på din fråga om någon med detta mår riktigt bra. Tack vare Inj.Humira en TNF-alfahämmare som jag tar subcutant. Innan det fick jag tappa ur knäna på en massa vätska emellanåt samt spruta dessa med cortison lokalt har till och med fått osmium ( radioaktiv isotop!!) in i ena knät utan nån långvarig effekt.Innan Humira hade jag oftast mer eller mindre ont.. Nu är mina knän helt "rena" har så gott som ingen smärta- en enorm skillnad. Skulle inte vilja vara utan. Så det är verkligen nåt jag skulle ta upp med din läkare. Kortison är ju i längden rena rävgiftet.