Mammografi

Idag har jag varit på mammografi, det är fint att vi har mammografi i Sverige, synd bara att vi inte har det i Arjeplog. Eftersom mammografibussen stannar i Arvidsjaur måste alla tanter från Arjeplogskommun åka dit. Inte klumpar de ihop oss heller utan vi får komma då och då med egen bil. Bra miljötänk, eller?

Jag låg vaken halva natten bara för att jag visste att jag skulle upp tidigt. När väckarklockan ringde snoozade jag så länge att det inte fanns tid för genomtänkt val av kläder, något jag skulle komma att ångra. Rejsade iväg och kom faktiskt fram i god tid.

Väl inne i mammografibussen, varför säger alla buss när det är ett lastbilsflak??, fick vi sitta åtta st mer eller mindre slanka kvinnor, inklämda i ett minimalt väntrum. Alla hade vi fått tid klockan 13. Varje undersökning tar en halvtimme så kan ni snabbt räkna ut hur länge man kan få vänta, jag är för trött för att räkna. Tack och lov var jag tvåa i tur så jag hade ens chans att vara hemma innan mörkret.

Ja, så får man då gå in och sätta sig vid den lilla receptionen för att betala och svara på några frågor. Kändes som att gå till Arbetsförmedlingen ungefär, tills hon bad mig ta av mig. Jag var fortfarande i arbetsförmedlingsmode när kvinnan i receptionen ber mig ta av mig, så jag hänger fint upp kappan och sätter mig igen. Nej, du ska ta allt på överkroppen. Allt???, sa jag. Ja, allt, sa hon. Det var bara att kränga av mig klänningen. Den klänning som dittills dolt mina noppriga nylonstrumpor. Efter att hon undersökt mig lite skulle jag få gå in på röntgen, snabbt började jag klä på mig men blev genast stoppad. Så då går jag in i ett rum med tre för mig helt okända människor iklädd noppriga nylonstrumpor vars mittensöm skar in mellan varje fettvalk. Hur ska man egentligen betse sig i en sån situation: Hej hej! Hej eller goddag. Om jag skulle ha följt mitt hjärta så hade jag smitit ut bakvägen men då hade det ju inte blivit någon mammografi.

Avlsutade min väldigt förkortade resa med gofika på Änglafröjd. Å en pizza.

Ha det bäst!

Varning!

En annan dag i mitt liv

Hamnade i konflikt med mormor, 86, som skulle köra med sommardäck till Slagnäs för att lyssna på dragspelsklubben. Hämtade henne och hennes usla vinterdäck och skjutsade dem till församlingshemmet respektive gummiverkstan. Väntade på lanthandeln och sippade espresso medan jag väntade på däcken. När de var klara for jag till församlingsgården där de fortfarande höll konsert. No offense, alla dragspelare, men dragspelsmusik tillsammans med inspelad bakgrundsmusik är mer än jag klarar av. Tiggde skjuts åt mormor med kyrkoherden.

OBS! Varken Svevia eller mannen i bilen har något med texten att göra.

Åkte hem och ägnade eftermiddagen åt att sätta fast brevlådan. Med tejp. Stativet som den hängde på är så trasigt så det går varken spika eller skruva i. Det var ändå tur att jag inte fixade ett nytt stativ för i eftermiddag låg allas brevlådor i diket igen. Det går många rykten och mysteriet tätnar...vem kör plogbilen egentligen? Några har sett honom men vet inte vem han är. Några har bara sett bilen men ingen förare. Kanske en Geisterfahrer? Måste till Arjeplog och köpa några rullar silvertejp alternativt bara ha en konsumkasse istället för en brevlåda.

Ha det bäst!

1 dag av mitt liv

Gårdagen började så här: jag vaknade av mig själv vid 10, GAAAH! Telefonen var helt död men efter en stunds laddning fick jag tre meddelanden från mobilsvar. 1: Ska du följa å jaga? 2: Hörru, va gör du, ska du följa eller? 3: Hejdå, nu far jag. Redan då började jag känna mig lite..på dåligt humör.

Sen fick jag magsjuka och kunde faktiskt känna en viss tacksamhet mot telefonen som räddat mig från magsjuka ute i skogen. Dagen ägnades åt att putsa kristallkronan och jag kom precis ihåg varför jag inte gör det så ofta. Nu är den dock glänsande ren i åtminstone en vecka. Det har sina nackdelar att ha en kristallkrona i samma rum som värmepannan, den blir fort sotig.

Jomensåatte så lånade jag ut traktorn. De kom smygandes tillbaka sent på kvällen och talade om att den var trasig. De trodde först att den hade soppatorsk så de fyllde på med 30 liter diesel vilket inte hade nån effekt. Jomensåatte....det snöade ca 15 cm igår och det snöar fortfarande...och traktorn går inte. Jomensåatte...det har ju snöat så plogbilen har kört några gånger. Snön är kvar på vägen men ingen brevlåda. Min ligger i diket.

Tandläkarbesök...igen.

Jaha, nu har jag varit till tandläkaren igen pga 6:an i överkäken, den som jag haft ont i hela sommaren. Den som jag var tvungen att åka till Umeå för- Nu åkte jag till Arvidsjaur för att fortsätta med rotfyllningen som de påbörjade i Umeå. Efter 1 timme och 20 minuters gapande kom hon fram till samma som de i Umeå: det går inte. Jag har för liten mun för alla verktyg. Så nu fick jag en remiss till en specialisttandläkare i Luleå som har mindre verktyg.

MEN..tanden är frakturerad ända ned till rotspetsen så det är inte säkert att det fungerar med bara en rotfyllning. Jag behöver en krona också, konstaterade hon. Varför inte bara dra ut skiten undrar jag så här i efterhand.

När jag gick ut från tandläkaren träffade jag på min farbror som jag inte sett sen 1985. Han ser exakt lika dan ut, det gör tydligen inte jag för han hade inte en susning om vem jag var. Inte ens när jag sa mitt namn föll poletten ned. Jag blev tvungen att förklara släktskapet innan han kom på att han har en bror. Vi pratade lite om släkten och han frågade om mina bröder (på pappas sida). Pxxxx menar du, frågade jag. Nä, hans storebror sa farbror'n. Fast Pxxxx har ju ingen bror...Jag kan bara torrt konstatera att vi borde ha släktträff oftare. Jag vet att min farbror har en syster, hon är alltså min faster, men det vette tusan om jag nånsin har träffat henne. Jag tror inte det. Det är väl skumt? Jag har å andra sidan aldrig träffat min systerdotter.Varför? Jag vet inte, det har inte blivit av liksom. När jag pluggade i den orten var jag så otroligt sliten och trött att jag inte orkade ta något initiativ till social umgänge. Ja, och på den vägen är det.

En stycke farbror, dock inte min. Tror jag.

Sen åkte jag med ett helt lass scrapsaker till Änglafröjd för att pyssla hela dagen. Jag hade med mig en massa projekt. Ett blev nästan klart. Tiden går fort när man har roligt. Jag ska definitivt åka dit igen, måste bara vila mig lite och sen putsa kristallkronan. Sen åker jag.

Det har snöat hela dagen lång och hemresan blev inte rolig. Det var slabbsnö på vägen, isbark på rutorna och   snörök (trots slafset). Men jag klagar inte, har väntat länge efter snön. Fast, Gode Gud, jag menade riktig snö, inte Stockholmssörja.

Ha det bäst!

Supergoda LCHF-pannkakor

Äntligen har jag hittat ett recept på LCHFpannkakor som faktiskt håller ihop när man steker dem. Bjöd in min mycket kräsna mormor som åt fyra stycken! Det om något betyder att de också är goda. Det är inte jag som kommit på det geniala receptet, minns tyvärr inte var jag hittade det så jag kan inte ära den som äras bör.



1 burk kokosmjölk
3 ägg
2 dl mandelmjöl
1 msk fiberhusk
1 msk smält kokosolja.
Salt

Blanda de torra ingredienserna först. Blanda ihop allting. Stek på hög värme men bränn dem inte.

Det fungerar bäst om man tar en stor stekpanna och klickar ut ex 3 klickar smet och brer ut dem lite, smeten är rätt tjock. Jag hade inte kokosolja hemma utan använde olivolja men det gick också bra. Stekte i massor av smör och rapsolja.

Ha det bäst!

Rygg och bankproblem

Jag vaknade i morse av en mardröm, det tog rätt lång tid innan jag hämtade mig. I stora drag drömde jag att jag var i Danmark och bodde hos en familj som förekommer i TV-serien Unga mödrar. Redan här kan man gissa sig till vad jag gör om dagarna. Sen drömde jag att jag skulle visa mig på styva linan och minsann visa att jag kunde jobba trots att jag har värk. Ansökte om ett jobb på sjukhuset och fick ett vikariat som undersköterska (??!!), vilket jag tog (???????!). Redan innan lunch hade jag så ont i ryggen att jag inte kunde gå upprätt. Med stor vånda insåg jag och beslöt mig för att berätta sanningen för chefen; jag har för ont, jag kan inte jobba. Då ville hon ha mitt personnummer för att min lön för den halva dagen skulle beskattas och svenska skatteverket informeras. Herre Gud, och Försäkringskassan. Här vaknar jag kallsvettig, darrande av skräck för försäkringskassan.




När jag vaknade hade jag precis lika ont i ryggen som jag drömde att jag hade. Det gjorde hiskeligt ont att röra sig så nu har jag fattat ett beslut: nu jäddrar ska Lervikshustrun börja träna ryggen. Varje dag. Jag har kört ett rygg och magpass med hjälp av en träningsDVD. Är mycket nöjd med mig själv, kan jag tillägga.

Jag har beställt några stämplar och skulle betala dem idag. Då upptäcker jag att bankdosan är försvunnen. Väck. Borta. Jag har vänt upp och ned på huset fyra gånger. Först bara skummat lite men sen grävt djupare och djupare. Till slut hittade jag den i mitt smyckeskrin som står i badrummet. Hur tänkte jag där liksom?

Ha det bäst!

Kattstackarn

Fanny vår fina katt-tjej, eller egentligen katt-tant numera, ägnades ig åt att hoppa mellan möbler igår kväll. Hon är fenomenal på avståndsbedömning och hon kan hoppa väldigt högt och långt. Igår gick något snett, hon skulle hoppa från byrån till strykbrädan.



Hon tänkte landa på den här delen där man ska ställa strykjärnet. Den var nog halare än hon trott så hon föll ned i hålen men fastnade med en framtass i "hålet" där till vänster. Där hängde hon i bara lilla tassen och som hon skrek, som en nykastrerad spädgris. Jag försökte hjälpa henne med hon hade panik och klöste allt som var i närheten inklusive sig själv. Till slut ramlade hon ned, tack och lov. Var rätt spak resten av kvällen och stod helst inte på höger framben som hon hängt i. Idag går hon på alla fyra benen men hon verkar avvakta med med möbelhoppning ett tag till.

Ha det bäst!

Nu kan snön få komma

Nu är det nästan vinter. Maken har varit hemma idag (fast redan åkt tillbaka till Umeå), han kommer inte tillbaka på evigheters evigheter. Därför har han satt på vinterdäcken på min bil och snökedjorna på traktorn. Själv tyckte jag att det började bli lite kyligt inomhus så jag bestämde mig för att sota ur pannan och börja elda. Att sota ur pannan är nog det värsta hushållsgörat jag vet, mycket värre än att byta kattsand och det säger väl en hel del. Hur försiktig jag än försöker vara så flyger det sot och aska över hela köket. Att jag dessutom råkade använda en trasig påse gjorde det hela ännu värre.

För övrigt så har jag ägnat dagen åt att packa upp allt som jag packade ned innan jag for till Umeå. Jag kan fortfarande inte bestämma mig huruvida det var en bra idé eller inte att packa med så mycket. Det lutar nog åt att det var en bra idé, jag stannade ju trots allt i ca två veckor. Annars åker jag nästan aldrig dit och när det händer brukar jag få en gräslig scrapbookingabstinent redan dag två och så åker jag hem. Har jag scrappat medan jag varit i Umeå då? Öh, nej, men jag hade möjligheten att göra det om jag bara packat upp det och det räckte för att ge mig sinnesfrid.

Ha det bäst!

Jag har det bäst!

Om man nu bortser från att jag är sjuk så har jag det bästa livet man kan ha! Jag har verkligen funderat på om jag kan ha det bättre, om det är något jag skulle vilja ändra på men det är det inte. Jag bor på bästa stället, i bästa huset...eller förresten, jag skulle vilja ha ett nytt badrum men det är ju petitesser. Jag har de bästa vännerna, bästa sonen och bästa maken.

Vi har en stor lägenhet i Umeå (ok, jag önskar att den var billigare) där jag kan vara om jag vill leva glamouröst stadsliv med lösnaglar och klackiskor. Jag har en superkul hobby som glädjer både mig och andra. Jag har en underbar jycke och acceptabla katter. Jag har en del skor som jag verkligen älskar och massor med skor som jag kan drömma om att äga.



Jag får verkligen det bästa av två världar. Här hemma levs det "riktiga" livet men björnjakt, renslakt och hjortronplockning. När jag kan ägna mig åt det så känner jag mig riktigt levande. I alla fall om dessa tilldragelser sammafaller med att jag är fri från ett RA-skov, annars är det ju soffläge som gäller.



En härlig kontrast är då stadslivet med restaurangbesök och bakelser på NK. Å shopping då förstås, ganska mycket shopping då om jag ska vara ärlig, det gäller ju att passa på när man är i stan.


Ha det bäst!

Art Garfunkel

Art, the one and only

Jag kan inte bädda in klippet. Fasiken. Men för er egen skull, klicka på länken och njut!

Du kommer att ha det bäst (om du tittar på klippet)!

Magisk helg!

Jag har funderat i flera dagar på hur jag ska beskriva min helg så att ni förstår hur fantastiskt det var men jag tror inte att jag klarar av det. Gör ett försök i alla fall. Det var payback time, jag följde maken på en Status Que konsert i somras och i helgen följde han mig på Nights of the prom i Globen. Det var en konsert med olika artister och en symfoniorkester från Belgien som spelade klassiska tophits.

Allt var så bra! För det första fick vi bra platser, parkett på rad 17, så pass nära att man kunde se artisternas ansikten men tillräckligt långt borta för att slippa bryta nacken. Det var så MÄKTIGT när hela globen rockade loss och sjöng med.

Anledningen till att jag åkte dit var Art Garfunkel. Jag har avgudat honom sen början på 80-talet, alltså drygt 30 år. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott att jag någonsin skulle få se honom så det var MER än en dröm som blev sann. I ärlighetens namn så gick det inte så bra för honom, han kanske var förkyld eller så stämmer ryktena om att han har problem med stämbandsförlamning. Rösten höll inte hela tiden och det var rätt skakigt. Men det gjorde ingenting. Man hörde ju ändå att det var han, han har verkligen en röst som flödar av mjölk och honung. Helt underbar! Att dessutom få se honom var magiskt! Jag hade tuppskinn och håret stod rakt upp på mitt huvud. Jag är så genomlycklig över att fått se honom.

Taget med en usel mobilkamera. Det ÄR Art Garfunkel på bilden.

Vi flög till Stockholm på torsdag, samma dag som konserten och vände om hem på lördagen så det var verkligen en blixtvisit. Vi bodde hos bästa P och M på Kungsholmen, det bästa värdpar man kan ha, vi hade så himla trevligt! Hann med en shoppingvända på stan och två restaurangbesök. Första var på en spektakulär thaikrog som var byggd som en djungel. En upplevelse att bara sitta där. Dagen efter åt vi på Hoummos, valde 14 rätter så där blev vi sittandes ett par timmar. Så romantiskt och ovanligt att göra något speciellt med maken. Kan konstatera att vi träffas alldeles för sällan och när vi väl träffas så hugger vi mest bara ved. Inte så romantiskt.

Ha det bäst!