Det ÄR inte roligt att vara sjuk. Det är ännu mindre roligt att ha en kronisk sjukdom. I mitt fall är jag nästan alltid vansinnigt trött och har ont ofta. Jag tycker att vardagen är rätt kämpig som den är. Ska man dessutom ha med "vårdapparaten" att göra kan det bli nästan övermäktigt. Träffar man då på en person som man faktiskt är beroende av för att ha det något så när drägligt och denne saknar både hyfs, folkvett och social kompetens...ja, då blir det för jävligt.
Jag och många med mig orkar helt enkelt inte bli ifrågasatta så att man hela tiden måste diskutera och tjafsa för att få det man behöver. Nu är det snart dags att ringa dit igen och jag har gråtit och gruvat mig hela dagen för detta telefonsamtal.
Jag är medveten om att jag vid något tillfälle blivit rätt sur och tvär i sådana situationer, det är jag inte stolt över, men det är på grund av att jag samlat på så många dåliga bemötanden och blivit misstrodd.
Ingen sjuksköterska ska ta åt sig, det är en annan yrkeskategori jag syftar på.
Ha det gott och håll er friska!
måndag 31 januari 2011
söndag 30 januari 2011
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 14, vad har jag på mig idag hoppar jag över som vanligt.
Mina drömmar, ja. Just nu har jag egentligen bara en dröm, eller om man ska kalla det önskan, och det är att bli frisk så att jag kan förverkliga mina drömmar. Det är väl dagdrömmar vi pratar om och inte vad jag drömmer om på nätterna?
Dagdrömmar, dvs önskningar, bestämmer jag att det handlar om. Det är ju som sagt min blogg.
Jag skulle vilja bli helikopterpilot, det är verkligen en dröm för det kommer aldrig att hända. Vad som däremot är möjligt och som jag hemskt hemskt gärna vill är att jobba på ambulanshelikoptern. Jag vill också bli barnmorska på förlossningen, ej MVC, tycker att förlossningar är så HÄFTIGT!
Jag vill och ska fara ut och jobba i Öst-Afrika. Jag drömmer om att jobba som dykinstruktör i ex Malaysia. Eller nej. Inte dykinstruktör utan guide för de som redan har dykcert. Dyr kommer jag att vara. Jag kan också tänka mig att jobba för Guide Michelin. Naturligtvis drömmer jag om att vara stenrik så att jag kan göra vad som faller mig in närhelst jag har lust. Då skulle jag resa och uppleva olika kulturer. Ofta.
Jag drömmer om världsfred, inga hungersnöder, naturkatastrofer och att jag plötsligt kan prata swahili flytande.
Jag drömmer också om att ha en egen scrapbookingaffär i Lervik men scrapträffar varje onsdag.
Jag drömmer om en ny och fin Ski-Doo freestyle och ett nytt styrlager till min cross. Å nya avgasrör till min glidarhoj. Ett par Louboutinskor skulle inte heller sitta helt fel.
Men inget av detta kommer jag ha så mycket glädje av om jag inte blir frisk. Mest av allt vill jag att min son blir lycklig och tillfreds med livet och sina val.
Ha det bäst!
Just det, just det, jag vill ha en trailerlastbil med lyftkran som jag kan ha båten på.
Mina drömmar, ja. Just nu har jag egentligen bara en dröm, eller om man ska kalla det önskan, och det är att bli frisk så att jag kan förverkliga mina drömmar. Det är väl dagdrömmar vi pratar om och inte vad jag drömmer om på nätterna?
Dagdrömmar, dvs önskningar, bestämmer jag att det handlar om. Det är ju som sagt min blogg.
Jag skulle vilja bli helikopterpilot, det är verkligen en dröm för det kommer aldrig att hända. Vad som däremot är möjligt och som jag hemskt hemskt gärna vill är att jobba på ambulanshelikoptern. Jag vill också bli barnmorska på förlossningen, ej MVC, tycker att förlossningar är så HÄFTIGT!
Jag vill och ska fara ut och jobba i Öst-Afrika. Jag drömmer om att jobba som dykinstruktör i ex Malaysia. Eller nej. Inte dykinstruktör utan guide för de som redan har dykcert. Dyr kommer jag att vara. Jag kan också tänka mig att jobba för Guide Michelin. Naturligtvis drömmer jag om att vara stenrik så att jag kan göra vad som faller mig in närhelst jag har lust. Då skulle jag resa och uppleva olika kulturer. Ofta.
Jag drömmer om världsfred, inga hungersnöder, naturkatastrofer och att jag plötsligt kan prata swahili flytande.
Jag drömmer också om att ha en egen scrapbookingaffär i Lervik men scrapträffar varje onsdag.
Jag drömmer om en ny och fin Ski-Doo freestyle och ett nytt styrlager till min cross. Å nya avgasrör till min glidarhoj. Ett par Louboutinskor skulle inte heller sitta helt fel.
Men inget av detta kommer jag ha så mycket glädje av om jag inte blir frisk. Mest av allt vill jag att min son blir lycklig och tillfreds med livet och sina val.
Ha det bäst!
Just det, just det, jag vill ha en trailerlastbil med lyftkran som jag kan ha båten på.
lördag 29 januari 2011
Magnolia
Idag har jag så pass pigg att jag med sann skaparglädje knåpat ett kort till Just Magnolias utmaning.
Ha en fortsatt trevlig helg!
 | ||
| Bilden är klickbar, som vanligt |
Dag 13 – Den här veckan
Egentligen har jag lust att hoppa över Dag-13 också och skriva om nästa vecka istället då jag hoppas att den ska bli bättre. Jag ser dock min blogg som min säkerhetsventil och klagomur så då skriver jag om den här veckan i alla fall.
Det har varit en skitdålig vecka, jag har sovit väldigt dåligt och har haft väldigt ont i ryggen. Jag har varit så vanvettigt trött sen i september och just denna vecka började det ta ut sin rätt. Jag har inte ens haft lust och inspiration att scrappa och då är det illa.
I måndags och tisdags gjorde jag ingenting förutom att gå till brevlådan. I onsdags var jag på jobbet och diskuterade hur vi ska lösa allt med den "nya sjukvårdsupplysningen" 1177. Fick migrän natten till torsdag och kräktes så jag började fundera om jag också dragit på mig vinterkräksjukan. Det migränanfallet hamnar på nummer två på min topp 10-lista.
Nummer 1 på min lista av gräsliga migränanfall var för flera år sedan när jag var i Kuala Lumpur. Utan Zolmitriptan. Jag har ingen aning om hur länge det varade då, allt var som ett töcken. Jag har en stark känsla av att mina vänner inte tyckte att jag var så rolig att ha att göra med. Det tyckte för övrigt inte jag heller. Kan dock skryta med att jag spytt sellerijuice i Twin Towers.
Men nu var det ju den här veckan jag skulle skriva om. Flitiga bloggläsare vet redan att jag, efter att ha engagerad halva kommunen, fick tag i en Zumo och efter en halvtimme mådde jag som en prinsessa.
Igår kväll kom maken hem.Med sig hade han en godispåse och en 200 grams Marabou chokladkaka. Veckans höjdpunkt! Jag fick också ett Hello Kitty bäddset, det du Maddis!
Jag hoppas innerligt att värmeböljan håller i sig över helgen för jag har planerat att vi ska fara ut och koka kaffe och grilla korv. Jag kommer troligen inte att ta mig särskilt långt men vad gör det då jag bara har tre meter till skogen. Går jag fyra meter ser jag inte längre huset och då kan jag låtsas att jag är på en lång utflykt.
För övrigt måste jag bara säga att jag har världens bästa doktor! Nu menar jag inte min man, även om han också är världens bästa, utan min behandlande läkare. Han lyssnar (!!!!!!) på vad jag säger och TROR på vad jag säger. Tjafsar inte och är inte obstinat. Dessutom är han tillgänglig jämt. Är det något så ringer jag eller smsar och han svarar alltid! När han går på semester brukar han ringa och fråga om det är något jag behöver inför de veckor han ska vara borta men samtidigt försäkra mig om att det bara är att ringa om det är något. Tyvärr är det nästan alltid något när han har semester och då åker han in till sjukhuset och fixar. Utan att klaga. Jag är så tacksam att jag är hans patient.
Ha en trevlig helg!
Det har varit en skitdålig vecka, jag har sovit väldigt dåligt och har haft väldigt ont i ryggen. Jag har varit så vanvettigt trött sen i september och just denna vecka började det ta ut sin rätt. Jag har inte ens haft lust och inspiration att scrappa och då är det illa.
I måndags och tisdags gjorde jag ingenting förutom att gå till brevlådan. I onsdags var jag på jobbet och diskuterade hur vi ska lösa allt med den "nya sjukvårdsupplysningen" 1177. Fick migrän natten till torsdag och kräktes så jag började fundera om jag också dragit på mig vinterkräksjukan. Det migränanfallet hamnar på nummer två på min topp 10-lista.
Nummer 1 på min lista av gräsliga migränanfall var för flera år sedan när jag var i Kuala Lumpur. Utan Zolmitriptan. Jag har ingen aning om hur länge det varade då, allt var som ett töcken. Jag har en stark känsla av att mina vänner inte tyckte att jag var så rolig att ha att göra med. Det tyckte för övrigt inte jag heller. Kan dock skryta med att jag spytt sellerijuice i Twin Towers.
Men nu var det ju den här veckan jag skulle skriva om. Flitiga bloggläsare vet redan att jag, efter att ha engagerad halva kommunen, fick tag i en Zumo och efter en halvtimme mådde jag som en prinsessa.
Igår kväll kom maken hem.Med sig hade han en godispåse och en 200 grams Marabou chokladkaka. Veckans höjdpunkt! Jag fick också ett Hello Kitty bäddset, det du Maddis!
Jag hoppas innerligt att värmeböljan håller i sig över helgen för jag har planerat att vi ska fara ut och koka kaffe och grilla korv. Jag kommer troligen inte att ta mig särskilt långt men vad gör det då jag bara har tre meter till skogen. Går jag fyra meter ser jag inte längre huset och då kan jag låtsas att jag är på en lång utflykt.
För övrigt måste jag bara säga att jag har världens bästa doktor! Nu menar jag inte min man, även om han också är världens bästa, utan min behandlande läkare. Han lyssnar (!!!!!!) på vad jag säger och TROR på vad jag säger. Tjafsar inte och är inte obstinat. Dessutom är han tillgänglig jämt. Är det något så ringer jag eller smsar och han svarar alltid! När han går på semester brukar han ringa och fråga om det är något jag behöver inför de veckor han ska vara borta men samtidigt försäkra mig om att det bara är att ringa om det är något. Tyvärr är det nästan alltid något när han har semester och då åker han in till sjukhuset och fixar. Utan att klaga. Jag är så tacksam att jag är hans patient.
Ha en trevlig helg!
fredag 28 januari 2011
Dag 12- min handväska
Jag vill dock börja med att klaga. Jag har haft en förfärlig natt. Så.
Nu till min handväska. Jag har en rutig Burberrypalgiat men önskar intensivt att det var en äkta. Inte för att jag direkt är en märkesfreak utan för att den jag nu har är av förfärligt dålig kvalité. Varför då just en Burberry? Jo, för att jag gillar rutorna.
I väskan har jag:
Plånbok, 2 1/2 par vantar, bomullspads, en flaska Klorhexidin 5 mg/ml, 2 hårspännen, en strumpsticka, nagelsax, latexhanskar, 2 pennor, pass, Xylocaingel, enorma mängder gamla kvitton, hårsnoddar, ett örhänge utan plupp, en reklamfolder från Aktiv hundvård, en blomstercheck och några lösa 5-kronor.
Ha det bäst!
Nu till min handväska. Jag har en rutig Burberrypalgiat men önskar intensivt att det var en äkta. Inte för att jag direkt är en märkesfreak utan för att den jag nu har är av förfärligt dålig kvalité. Varför då just en Burberry? Jo, för att jag gillar rutorna.
I väskan har jag:
Plånbok, 2 1/2 par vantar, bomullspads, en flaska Klorhexidin 5 mg/ml, 2 hårspännen, en strumpsticka, nagelsax, latexhanskar, 2 pennor, pass, Xylocaingel, enorma mängder gamla kvitton, hårsnoddar, ett örhänge utan plupp, en reklamfolder från Aktiv hundvård, en blomstercheck och några lösa 5-kronor.
Ha det bäst!
torsdag 27 januari 2011
Dag 11
Dag 10- det här har jag på mig idag. Det inlägget hoppar jag över tills vidare och går raskt till Dag 11-mina syskon.
Jag har fyra halvsyskon, två på pappas sida och resterande på mammas. På pappas sida har jag en syster som är fyra år yngre än mig samt en bror som är nio år yngre. Tyvärr träffar jag dem i princip aldrig. Eftersom vi inte vuxit upp tillsammans så känns det inte som att vi är syskon, utifrån hur jag tror att det "ska" kännas. Det är rätt synd att det blivit så och nu när jag tänker på det så tycker jag också att det är riktigt synd. Det borde kanske gå att ändra på men det har liksom inte blivit av, mest för att jag inte tänker på det.
Mamma har två pojkar som är 13 och 15 år yngre än mig så de känns inte riktigt heller som syskon. Jag flyttade hemifrån när jag var 16 så vi har inte heller bott ihop. Nu på senare år har jag en del kontakt som man kanske kan kalla "syskonkontakt", jag vet inte, med den yngre av dem.
Att det rent geografisk är långt mellan oss tror jag också spelar en ganska så stor roll. Jag bor i Lervik, en i Boden, en i Göteborg, en annan i Borås och den siste i Umeå.
För övrigt så har vi nog temperaturrekord i Lervik.Vi har nu, den 27 JANUARI, -0.8 grader. I går kväll var det 25 grader kallt. Jag är ganska häpen. Egentligen borde jag gå ut när det är så varmt men jag vet att om jag gör det så blir det soffläge resten av dagen. Jag vill så gärna pyssla istället för att ligga i soffan. Så då gör jag det.
Ha det bäst!
Jag har fyra halvsyskon, två på pappas sida och resterande på mammas. På pappas sida har jag en syster som är fyra år yngre än mig samt en bror som är nio år yngre. Tyvärr träffar jag dem i princip aldrig. Eftersom vi inte vuxit upp tillsammans så känns det inte som att vi är syskon, utifrån hur jag tror att det "ska" kännas. Det är rätt synd att det blivit så och nu när jag tänker på det så tycker jag också att det är riktigt synd. Det borde kanske gå att ändra på men det har liksom inte blivit av, mest för att jag inte tänker på det.
Mamma har två pojkar som är 13 och 15 år yngre än mig så de känns inte riktigt heller som syskon. Jag flyttade hemifrån när jag var 16 så vi har inte heller bott ihop. Nu på senare år har jag en del kontakt som man kanske kan kalla "syskonkontakt", jag vet inte, med den yngre av dem.
Att det rent geografisk är långt mellan oss tror jag också spelar en ganska så stor roll. Jag bor i Lervik, en i Boden, en i Göteborg, en annan i Borås och den siste i Umeå.
För övrigt så har vi nog temperaturrekord i Lervik.Vi har nu, den 27 JANUARI, -0.8 grader. I går kväll var det 25 grader kallt. Jag är ganska häpen. Egentligen borde jag gå ut när det är så varmt men jag vet att om jag gör det så blir det soffläge resten av dagen. Jag vill så gärna pyssla istället för att ligga i soffan. Så då gör jag det.
Ha det bäst!
onsdag 26 januari 2011
Dag 09-min tro
Nu har jag börjat piggna till efter ett gräsligt migränanfall, ett sånt som man får en gång per år. Jag har spytt sen tre i natt och vid nio började jag få panik. Då hade jag verkligen nått min gräns för vad jag tål. Jag trodde att huvudet helt enkelt skulle spricka. Bäljade i mig Treo som kom upp så fort jag svalt.
Tack och lov hade grannen en Zolmitriptan hemma. Tack gode Gud att jag bor i Norrland där folk har gömda nycklar utifall någon skulle behöva något när de inte är hemma. Jag hade så vansinningt ont så jag trodde inte att en tablett skulle hjälpa men det gjorde den! Så skönt! Nu är Orifarm AB min nya husgud.
Dag 09-min tro. Jag antar att det är min religiösa tro som ska avhandlas. Annars tror jag mest på vetenskap och erfarenhet.
Jag är uppvuxen i ett kristet hem och fick har Guds tron med vällingen. I tonåren lade jag ned allt sådant. Nu vacklar jag och velar. Det går inte att komma ifrån att det hänt saker som egentligen bara kan förklaras med att det finns en Gud som laborerar med folks liv. Min man tror dock att det är slumpen. Jag vet inte jag. Fast det finns så mycket ondska och orättvisa i världen och jag har svårt att förstå varför den allsmäktige Guden inte gör något åt det.
Det har hänt så mycket BRA saker i mitt liv som liksom känns tillrättalagda. Precis som att någon tänkt ut en plan för mig. Det är svårt att förklara men jag känner mig verkligen välsignad.
Beträffande livet efter detta så önskar jag att katolikerna har rätt. Jag tycker inte det är schysst att låta någon brinna i helvetet i eviga tider. Men om inte förr så då borde människan ställas till svars för allt ont de gjort andra människor även om det enligt Svea rikes lag inte är brottsligt. Nu tänker jag närmast på fäder som inte tar hand om sina barn. De borde få tugga aluminiumfolie i skärselden i minst 18 år. Minst.
Ha det gott!
P.S Kajsa, TACK för hjälpen!!!!
Tack och lov hade grannen en Zolmitriptan hemma. Tack gode Gud att jag bor i Norrland där folk har gömda nycklar utifall någon skulle behöva något när de inte är hemma. Jag hade så vansinningt ont så jag trodde inte att en tablett skulle hjälpa men det gjorde den! Så skönt! Nu är Orifarm AB min nya husgud.
Dag 09-min tro. Jag antar att det är min religiösa tro som ska avhandlas. Annars tror jag mest på vetenskap och erfarenhet.
Jag är uppvuxen i ett kristet hem och fick har Guds tron med vällingen. I tonåren lade jag ned allt sådant. Nu vacklar jag och velar. Det går inte att komma ifrån att det hänt saker som egentligen bara kan förklaras med att det finns en Gud som laborerar med folks liv. Min man tror dock att det är slumpen. Jag vet inte jag. Fast det finns så mycket ondska och orättvisa i världen och jag har svårt att förstå varför den allsmäktige Guden inte gör något åt det.
Det har hänt så mycket BRA saker i mitt liv som liksom känns tillrättalagda. Precis som att någon tänkt ut en plan för mig. Det är svårt att förklara men jag känner mig verkligen välsignad.
Beträffande livet efter detta så önskar jag att katolikerna har rätt. Jag tycker inte det är schysst att låta någon brinna i helvetet i eviga tider. Men om inte förr så då borde människan ställas till svars för allt ont de gjort andra människor även om det enligt Svea rikes lag inte är brottsligt. Nu tänker jag närmast på fäder som inte tar hand om sina barn. De borde få tugga aluminiumfolie i skärselden i minst 18 år. Minst.
Ha det gott!
P.S Kajsa, TACK för hjälpen!!!!
onsdag 19 januari 2011
Krig!
Vi har fortfarande kallt, hunden och katterna är nästan bara inne. Det har resulterat i två gravt understimulerade hyperaktiva huliganer. De håller bokstavligen på att riva huset och varandra.
Zorro har självmant påtagit sig ansvaret som kattpolis och han följer noggrant vad de gör. Ja, han skuggar dem rent av. Om de så mycket som funderar på att börja slåss så skäller han. Om de gör något det inte får göra (ex äta av min ost) så skäller han. Om de gör något som han inte tycker att de får göra så skäller han. Om de befinner sig på en ,enligt honom, mindre lämplig plats, ex köksbordet eller soffan, så skäller han. Om de ligger där han brukar ligga, gnäller han.
Det känns som att det är såna här gånger man kan bli galen.
Ang min medicinering. Jag har provat Methotrexate och Salazopyrin men jag tålde inte någon av dem. Min kropp for rätt illa så det bestämdes att jag skulle ta 6 månaders medicineringspaus. Nu har de 6 månaderna gått, jag får kortison och jag har ingen aning om vad som planeras. Inte en susning.
Är det NÅGON med PsoA som mår riktigt bra? Finns det möjlighet att inte vara så in i döden trött?
Zorro har självmant påtagit sig ansvaret som kattpolis och han följer noggrant vad de gör. Ja, han skuggar dem rent av. Om de så mycket som funderar på att börja slåss så skäller han. Om de gör något det inte får göra (ex äta av min ost) så skäller han. Om de gör något som han inte tycker att de får göra så skäller han. Om de befinner sig på en ,enligt honom, mindre lämplig plats, ex köksbordet eller soffan, så skäller han. Om de ligger där han brukar ligga, gnäller han.
Det känns som att det är såna här gånger man kan bli galen.
Ang min medicinering. Jag har provat Methotrexate och Salazopyrin men jag tålde inte någon av dem. Min kropp for rätt illa så det bestämdes att jag skulle ta 6 månaders medicineringspaus. Nu har de 6 månaderna gått, jag får kortison och jag har ingen aning om vad som planeras. Inte en susning.
Är det NÅGON med PsoA som mår riktigt bra? Finns det möjlighet att inte vara så in i döden trött?
tisdag 18 januari 2011
Kortison
I dag är den fyra dagar sedan jag började min kortisonkur. Jag tycker nog att jag mår lite bättre. Jag vill i varje fall gärna tro det. Jag känner mig rastlös och det måste väl bero på att jag är piggare eller hur?
Tyvärr sover jag ännu sämre med kortison, hur nu det kan vara möjligt. Jag får tyvärr bara ståpå kortison i veckor så innan dess ska jag har träffat min doktor och planerat behandlingsmetod. Det gruvar jag mig för. Mycket.
Jag riskerar inte mitt liv genom att inte ta cellgift, jag riskerar "bara" min livskvalité, min kropp. Det känns som att jag måste välja mellan att leva nu eller sen. Fast det är klart...jag har ju varit utan sen i sommar och nu de senaste månaderna har jag definitivt inte haft någon livskvalité att skryta om så det borde inte kunna bli så mycket värre med cellgiftsbehandlingen.
Äh, jag bara funderar lite.
Tyvärr sover jag ännu sämre med kortison, hur nu det kan vara möjligt. Jag får tyvärr bara ståpå kortison i veckor så innan dess ska jag har träffat min doktor och planerat behandlingsmetod. Det gruvar jag mig för. Mycket.
Jag riskerar inte mitt liv genom att inte ta cellgift, jag riskerar "bara" min livskvalité, min kropp. Det känns som att jag måste välja mellan att leva nu eller sen. Fast det är klart...jag har ju varit utan sen i sommar och nu de senaste månaderna har jag definitivt inte haft någon livskvalité att skryta om så det borde inte kunna bli så mycket värre med cellgiftsbehandlingen.
Äh, jag bara funderar lite.
Dag 07-min bästa vän
Jag är så glad att ämnen är bästa vän, inte bästa väninna. Bästa vän är enkelt: det är min man. Min bästa vän är också min man.
Vi har så mycket gemensamma intressen som skidor, skoterkörning, motorcyklarna, resor, naturen, båten och huset.
Vi tycker alltid lika, vi tänker lika och det är så skönt att slippa förklara någonting för han förstår allting. Ibland har jag blivit rädd och tänkt att det kanske bara är jag som tycker så här! Han kanske anpassar sig hur mycket som helst, hela tiden. Vränger ut och in på sig själv. Jag har frågat honom och nej, det är inte så.
Jag vet nu att han finns för mig även i nöd i och med att jag blev sjuk. När jag fick min diagnos tog han ett års tjänstledigt för att hjälpa mig. Han sa då att jag bara skulle ägna mig åt det jag tycker är roligt när jag orkar. Det löftet har han hållit. Han har ALDRIG NÅGONSIN ens hintat att jag borde göra mer hemma.
Han är den kärleksfullaste som finns och jag älskar honom.
Vi har så mycket gemensamma intressen som skidor, skoterkörning, motorcyklarna, resor, naturen, båten och huset.
Vi tycker alltid lika, vi tänker lika och det är så skönt att slippa förklara någonting för han förstår allting. Ibland har jag blivit rädd och tänkt att det kanske bara är jag som tycker så här! Han kanske anpassar sig hur mycket som helst, hela tiden. Vränger ut och in på sig själv. Jag har frågat honom och nej, det är inte så.
Jag vet nu att han finns för mig även i nöd i och med att jag blev sjuk. När jag fick min diagnos tog han ett års tjänstledigt för att hjälpa mig. Han sa då att jag bara skulle ägna mig åt det jag tycker är roligt när jag orkar. Det löftet har han hållit. Han har ALDRIG NÅGONSIN ens hintat att jag borde göra mer hemma.
Han är den kärleksfullaste som finns och jag älskar honom.
måndag 17 januari 2011
Dag 06-min dag (igår)
Det här kommer verkligen att bli MIN dag då Zorro är på kollo, Simon och Per i Umeå och katterna utkastade. Jag är helt ensam, HELT ensam. Det tror jag inte att jag har varit sedan 1987. Idag har jag inga krav på mig. Ingen behöver matas, motioneras eller pratas med.
Otroligt nog finns det inte något som ska tvättas eller diskas heller. Inget som ska strykas eller vikas.
Dag 06-min dag kommer inte att spegla min (var)dag utan den kommer verkligen att vara min dag!
Jag vaknade strax före sex och gjorde tappra försök att somna om. Misslyckades. Låg och funderade på hur vi ska göra med halltaket som är snett, vint, lutande och sprucket. Först hade vi tänkt spika på pärlspont men det går iinte eftersom det är en otrolig skillnad i takhöjd i det lilla rummet. Jag kom på en skitbra idé, som jag helst håller för mig själv. Ett telefonsamtal senare är min idé sågad vid fotknölarna.
Resten av dagen ägnade jag mig åt mina favoritgöromål: scrapbooking varvat med vila i Tv-soffan. Lagade indisk mat till middag, enkelt och väldigt smarrigt.
Pratade med min kompis S i Australien rätt länge och planerade vår Australienresa. Grejen var/är att vi alltid tänkt åka när Per fyller 50 och det är så länge tills dess. Fast så kom vi nyligen på att nu är det inte länge kvar, det r i maj!!!! Då blir det ingen resa, vi varken ork, semester eller ekonomiska resurser för en sån resa inom en så snar framtid. Dessutom rekommenderar S att man ska komma i september-oktober så då satsar vi på det. September-oktober något år.
Ha det bäst!
Otroligt nog finns det inte något som ska tvättas eller diskas heller. Inget som ska strykas eller vikas.
Dag 06-min dag kommer inte att spegla min (var)dag utan den kommer verkligen att vara min dag!
Jag vaknade strax före sex och gjorde tappra försök att somna om. Misslyckades. Låg och funderade på hur vi ska göra med halltaket som är snett, vint, lutande och sprucket. Först hade vi tänkt spika på pärlspont men det går iinte eftersom det är en otrolig skillnad i takhöjd i det lilla rummet. Jag kom på en skitbra idé, som jag helst håller för mig själv. Ett telefonsamtal senare är min idé sågad vid fotknölarna.
Resten av dagen ägnade jag mig åt mina favoritgöromål: scrapbooking varvat med vila i Tv-soffan. Lagade indisk mat till middag, enkelt och väldigt smarrigt.
Pratade med min kompis S i Australien rätt länge och planerade vår Australienresa. Grejen var/är att vi alltid tänkt åka när Per fyller 50 och det är så länge tills dess. Fast så kom vi nyligen på att nu är det inte länge kvar, det r i maj!!!! Då blir det ingen resa, vi varken ork, semester eller ekonomiska resurser för en sån resa inom en så snar framtid. Dessutom rekommenderar S att man ska komma i september-oktober så då satsar vi på det. September-oktober något år.
Ha det bäst!
söndag 16 januari 2011
En ny blogg
Jag funderar på att skaffa ytterligare en blogg som bara ska handla om pyssel. En blogg där jag riktigt kan bada i brads och tags.
lördag 15 januari 2011
Naturläkemedel och kvigång
De senaste dagarna har jag mått riktigt, riktigt pissigt. Varit så kolorysansvärt trött att jag inte ens orkat öppna paketet som till slut kom med bussgods. Det säger en helt del för trots att jag är 40 år fyllda kan jag inte låta bli att skaka,lyssna och lukta på julklappar. Det har också hänt att jag smygöpnat några.
Hade ett snabbsamtal med min doktor igår, får börja med kortison nu, ta årover på måndag och sen får vi se, för hon vill ju helst inte att jag står på kortison alls.
Jag läste i Lindas blogg att hon och handlat i en hälsokostbutik. Björkaska och barrträdsextrakt. I kommentarerna har någon skrivit att hennes moster eller faster blivit så mycket bättre med björkaska. Bättre från vad undrar jag. Något djupt inom mig vill se forskningsrapporten och framför allt vill jag veta hur studien är genomförd.Men jag tvivlar på att det finns en vetenskapligt godkänd studie på björkaska. Om Linda känner sig bättre på askan så ska jag också börja äta aska. Nåt som jag har ett överflöd av här i Lervik är just björkaska.
Jag vet en tant, Hulda, som åt mycket björkkol när hon var gravid. Hon levde tills hon var över 80. Jag tror inte att hennes höga ålder berodde på flitigt intag av björkkol som ung men det visar väl i allafall att det inte är direkt farligt att sätta i sig det.
När jag pluggade fick vi ett patientfall. Vi skulle då försöka komma på vad som var fel och vad det skulle göras för undersökningar. Hennes problem var hennes höga levervärde. Drack inte alkohol, levde en sunt liv, motionerade mycket, ja, hon var en riktig friskus. Anledningen till hennes skruttlever: åt flera olika hälsokostpreparat.
Jag blev själv desperat häromdagen och pratade med en som ska börja med kvigång eller vad det var. Hon hade inte börjat sin verksamhet men hänvisade mig till en kille som hon tyckte var väldigt bra. Han kan på avstånd (lååångt avstånd=telefon) känna in vad ens kropp behöver och sedan rekommendera en det. Schysst, tyckte jag och hoppades i tyshet på att det är Coca-Cola och wienerbröd min kropp behöver. Men så fick jag ett infall och frågade vad det så ev skulle kosta. 800 kr. 800 kr! Mmm, jag ska fundera på saken, sa jag.
Ha det bäst!
Hade ett snabbsamtal med min doktor igår, får börja med kortison nu, ta årover på måndag och sen får vi se, för hon vill ju helst inte att jag står på kortison alls.
Jag läste i Lindas blogg att hon och handlat i en hälsokostbutik. Björkaska och barrträdsextrakt. I kommentarerna har någon skrivit att hennes moster eller faster blivit så mycket bättre med björkaska. Bättre från vad undrar jag. Något djupt inom mig vill se forskningsrapporten och framför allt vill jag veta hur studien är genomförd.Men jag tvivlar på att det finns en vetenskapligt godkänd studie på björkaska. Om Linda känner sig bättre på askan så ska jag också börja äta aska. Nåt som jag har ett överflöd av här i Lervik är just björkaska.
Jag vet en tant, Hulda, som åt mycket björkkol när hon var gravid. Hon levde tills hon var över 80. Jag tror inte att hennes höga ålder berodde på flitigt intag av björkkol som ung men det visar väl i allafall att det inte är direkt farligt att sätta i sig det.
När jag pluggade fick vi ett patientfall. Vi skulle då försöka komma på vad som var fel och vad det skulle göras för undersökningar. Hennes problem var hennes höga levervärde. Drack inte alkohol, levde en sunt liv, motionerade mycket, ja, hon var en riktig friskus. Anledningen till hennes skruttlever: åt flera olika hälsokostpreparat.
Jag blev själv desperat häromdagen och pratade med en som ska börja med kvigång eller vad det var. Hon hade inte börjat sin verksamhet men hänvisade mig till en kille som hon tyckte var väldigt bra. Han kan på avstånd (lååångt avstånd=telefon) känna in vad ens kropp behöver och sedan rekommendera en det. Schysst, tyckte jag och hoppades i tyshet på att det är Coca-Cola och wienerbröd min kropp behöver. Men så fick jag ett infall och frågade vad det så ev skulle kosta. 800 kr. 800 kr! Mmm, jag ska fundera på saken, sa jag.
Ha det bäst!
onsdag 12 januari 2011
Vila!
Idag har jag varit väldigt, väldigt trött men på ett skönt avslappnat sätt. Jag har legat som en strandad val i soffan nästan hela dagen och det var så mysigt! Jag är så glad att jag var trött på ett skönt sätt och inte på det vanliga "hemska" sättet. Det är svårt att förklara hur det hemska sättet känns. Helt omöjligt när jag tänker efter.
Jag är helt övertygad att jag kommer att sova bra i natt hoppas att ni gör det också!
Jag är helt övertygad att jag kommer att sova bra i natt hoppas att ni gör det också!
------
Jag undrar hur länge man kan må illa, ha ont, sova dåligt, allmän sjukdomskänsla, trötthet, vara orkeslös innan man helt enkelt självdör. Som vår hamster gjorde.
tisdag 11 januari 2011
Ngngnnnwaaooooh!
Jag bliiir så arg! Så hr var det: jag beställde grejor från bästa Änglafröjd i Arvidsjaur och bästa Jocke lovade att han skulle ta det från Arvidsjaur till Slagnäs i morgonbitti. Sen är det bara två mil kvar hem till mig. Men så blev jag girig och ville ha paketet idag så jag pröjsade 70 kr för bussgods, ringde en vän som skulle hämta paketet åt mig i Slagnäs. MEN DET KOM INGET PAKET! Änglafröjd hade gjort helt rätt, må ingen skugga falla på dem, det var busschauffören som helt enkelt struntat i mitt paket, säger de på busstationen. Så det ligger alltså fortfarande i Arvidsjaur.
Mitt DHLpaket var framme i Slagnäs 14.43 enl deras "spårapaketservice". Fast det är inte det. Inget av mina två paket är alltså där de ska vara. Jag får lust att stämma någon. Det hade gått åt mindre pengar om jag hämtat paketet i Arvidsjaur själv. Jag plus vännen kommer själva att få köra lika många mil som jojosar till Slagnäs som det är att åka till Arvidsjaur. Jäddrar.
Mitt DHLpaket var framme i Slagnäs 14.43 enl deras "spårapaketservice". Fast det är inte det. Inget av mina två paket är alltså där de ska vara. Jag får lust att stämma någon. Det hade gått åt mindre pengar om jag hämtat paketet i Arvidsjaur själv. Jag plus vännen kommer själva att få köra lika många mil som jojosar till Slagnäs som det är att åka till Arvidsjaur. Jäddrar.
Dag 05-Vad är kärlek
Dagens outfit:
Jag tycker att Dagens outfit illustrerar min syn på kärlek ganska mitt i prick.
Kärlek är att inte behöva göra sig till för varandra. Kärlek är att acceptera varandra precis som man är. Kärlek är att min man tycker att jag är sexig trots att jag alltid travar runt i mjukisbyxor eller långkalsonger med Gällivarehäng. Jag fattar inte hur han kan tycka det men kärlek är det, banne mig.
Kaffe på säng är definitivt kärlek. Kärlek är att alltid ställa upp för varandra.
Kärlek underlättas av att man har samma intressen och ofta vill samma saker, tycker samma saker. Bråk och ständiga kompromisser tär på kärleken.
Ha det bäst!
 | ||||||
| Jag har tyvärr inte längre armar. |
Kärlek är att inte behöva göra sig till för varandra. Kärlek är att acceptera varandra precis som man är. Kärlek är att min man tycker att jag är sexig trots att jag alltid travar runt i mjukisbyxor eller långkalsonger med Gällivarehäng. Jag fattar inte hur han kan tycka det men kärlek är det, banne mig.
Kaffe på säng är definitivt kärlek. Kärlek är att alltid ställa upp för varandra.
Kärlek underlättas av att man har samma intressen och ofta vill samma saker, tycker samma saker. Bråk och ständiga kompromisser tär på kärleken.
Ha det bäst!
måndag 10 januari 2011
Blondinbella
Jag läser vissa bloggar flitigt men har aldrig varit inne på Blondinbellas blogg. Förrän nu. Hon har visst Sveriges största blogg så jag tänkte att hon måste ju skriva väldigt bra. Och om väldigt intressanta saker. Så jag läste, å läste, å läste. Nu vet jag att packade ned för mycket saker i väskan när hon åkte till Köpenhamn med sin mamma. Jag vet också att hon spelade boule med Fredrik, Lars, Susanna, Frida, Leif och Lennart (eller vad de nu hette) och att hon vann trots att hon hade skyhöga klackar. Jaha. Jamen det är ju trevligt med dagböcker men varför är det så många som läser??
Blondinbella kör med Dagens Outfit dvs hon fotograferar sig själv och visar vilka kläder hon har på sig. Varje dag. Så berättar hon om kläderna också, var och när hon har köpt dem och vilket märke det är.Det blev jag faktiskt impad över. Hur långa armar har människan?? Långa. Det måste man ha om man ska fotografera sig själv.
Blondinbella kör med Dagens Outfit dvs hon fotograferar sig själv och visar vilka kläder hon har på sig. Varje dag. Så berättar hon om kläderna också, var och när hon har köpt dem och vilket märke det är.Det blev jag faktiskt impad över. Hur långa armar har människan?? Långa. Det måste man ha om man ska fotografera sig själv.
Dag 04-Vad åt jag idag?
Den här kategorin borde man timeat till en helg och inte en vanlig måndag. Dessutom så är det morgon så jag har inte hunnit längre än till kaffet. Men jag kan ju alltid prata om mat. Om nån gitter läsa.
...2 timmar senare...Haha, nej det kan jag inte alls. God mat är god. Det är roligt att äta ute, både på restaurant och i skogen. Blodpalt och pasta med tomatsås är två av mina favoriträtter. Jag äter det mesta och anser att man ska provsmaka allt. Leverstuvning och gethjärnsgryta försöker jag dock hållla mig i från.
Jag har alltid varit noga med mattider (annars får jag ont i magen) och lagat mat kl 12 och 16.30. Men nu sedan Simon flyttat till Umeå för gymnasiet och maken också jobbar där har det blivit mycket si och så med matlagningen. Jag kan inte med bästa vilja i världen tycka att det är roligt att laga mat ensam, ffa äta ensam. Dessutom får jag mediciner som jag mår väldigt illa av, så stekos tål jag verkligen inte. Det känns som att vara gravid. Nej, det blir lite si och så med maten.
.....jag törs nästan inte säga det men....jag tror jag mår bra idag. !!! Jag inser att jag mått rätt pissigt senste 1 1/2 månaderna för jag hade nog glömt att man kan må så här. Mår man dåligt länge blir det ett normalläge.
Ha det bäst!
...2 timmar senare...Haha, nej det kan jag inte alls. God mat är god. Det är roligt att äta ute, både på restaurant och i skogen. Blodpalt och pasta med tomatsås är två av mina favoriträtter. Jag äter det mesta och anser att man ska provsmaka allt. Leverstuvning och gethjärnsgryta försöker jag dock hållla mig i från.
Jag har alltid varit noga med mattider (annars får jag ont i magen) och lagat mat kl 12 och 16.30. Men nu sedan Simon flyttat till Umeå för gymnasiet och maken också jobbar där har det blivit mycket si och så med matlagningen. Jag kan inte med bästa vilja i världen tycka att det är roligt att laga mat ensam, ffa äta ensam. Dessutom får jag mediciner som jag mår väldigt illa av, så stekos tål jag verkligen inte. Det känns som att vara gravid. Nej, det blir lite si och så med maten.
.....jag törs nästan inte säga det men....jag tror jag mår bra idag. !!! Jag inser att jag mått rätt pissigt senste 1 1/2 månaderna för jag hade nog glömt att man kan må så här. Mår man dåligt länge blir det ett normalläge.
Ha det bäst!
söndag 9 januari 2011
Dag 03 – Mina föräldrar
Av omtanke av mina föräldrar tänker jag konverta det här inlägget till: Dag 03-mina morföräldrar. De har alltid varit den fasta punkten i min tillvaro och om någon skulle ha rätten till att kalla sig mina föräldrar så är det de. De är mina närmaste grannar, bor ca 500 m norröver. De är båda 85 år. Mormor är född i byn av Jonas och Althea som var bönder. Mormor såg sig omkring lite i världen innan hon gifte sig och bosatte sig här.
Morfar var renskötande same och således nomad. Men med all säkerhet är han född i Maskaur som ett av elva syskon. Morfar började tidigt i renskogen och har jobbat med renskötsel i princip hela sitt liv. Mormor såg sig omkring lite i världen innan hon gifte sig och bosatte sig här.
De har på gamla dagar rest en hel del, även om ffa morfar verkligen tycker att hemma är bäst, de har varit till Stockholm, Helsingborg, Treriksröset, Tanzania och Israel.
Både mår i nuläget ganska bra med tanke på deras ålder.De bor ju fortfarande i sitt lilla hus i skogen och klarar sig själva. Mormors intresse (intresse?), ja det är i varje fall vad hon gör. stickar, plockar bär, skottar snö och släta kanter ska det vara. De har ofta främmande och åker ofta bort och hälsar på någon. Mofar hakar på på kafferepen men jag tror inteatt han längre har något nöje av dem då han hör så dåligt. Han gillar bäst att hålla på med veden, fiska, skotta och snickra.
Ha det bäst!
Morfar var renskötande same och således nomad. Men med all säkerhet är han född i Maskaur som ett av elva syskon. Morfar började tidigt i renskogen och har jobbat med renskötsel i princip hela sitt liv. Mormor såg sig omkring lite i världen innan hon gifte sig och bosatte sig här.
De har på gamla dagar rest en hel del, även om ffa morfar verkligen tycker att hemma är bäst, de har varit till Stockholm, Helsingborg, Treriksröset, Tanzania och Israel.
Både mår i nuläget ganska bra med tanke på deras ålder.De bor ju fortfarande i sitt lilla hus i skogen och klarar sig själva. Mormors intresse (intresse?), ja det är i varje fall vad hon gör. stickar, plockar bär, skottar snö och släta kanter ska det vara. De har ofta främmande och åker ofta bort och hälsar på någon. Mofar hakar på på kafferepen men jag tror inteatt han längre har något nöje av dem då han hör så dåligt. Han gillar bäst att hålla på med veden, fiska, skotta och snickra.
Ha det bäst!
tisdag 4 januari 2011
Min första kärlek
Jag har inte sovit någonting i natt heller. Det är som om min kropp har hakat upp sig och jag har börjat få konstiga tics i hela kroppen. Men det var nu inte det jag skulle skriva om utan om min första kärlek. *stön* Inte helt lätt att skriva utifrån en lista heller.
Jag tror nog att bäste R var min första kärlek och vi var faktiskt "ihop" på lågstadiet. Jag frågade chans på honom via ett ombud. Vi umgicks mycket men vårt förhållande var inte särskilt romantiskt, snarare platoniskt. Trist att säga men jag minns faktiskt inte så mycket av den relationen.
Jag undrar vad som har hänt med min header, den är ju alldeles sned!
Jag tror nog att bäste R var min första kärlek och vi var faktiskt "ihop" på lågstadiet. Jag frågade chans på honom via ett ombud. Vi umgicks mycket men vårt förhållande var inte särskilt romantiskt, snarare platoniskt. Trist att säga men jag minns faktiskt inte så mycket av den relationen.
Jag undrar vad som har hänt med min header, den är ju alldeles sned!
Hur mycket...?
..kan man lämna ut sig i en blogg egentligen. Troligen hur mycket som helst och det är nog väldigt individuellt.
Jag kommer kanske att ångra mig nu men jag bara måste få beklaga mig och jag vill inte störa någon kl 03.24. Jag har vanisnnigt ont i ryggen och jag sover inte. De två tillstånden hör ihop som hönan och ägget. Jag har inte sovit i natt, inte igår heller men 45 minuter natten innan. Jag börjar tycka att det känns lite lite.
Jag kommer kanske att ångra mig nu men jag bara måste få beklaga mig och jag vill inte störa någon kl 03.24. Jag har vanisnnigt ont i ryggen och jag sover inte. De två tillstånden hör ihop som hönan och ägget. Jag har inte sovit i natt, inte igår heller men 45 minuter natten innan. Jag börjar tycka att det känns lite lite.
måndag 3 januari 2011
Listan-dag 1
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Presenteramig själv..det är inte så lätt. Som tonåring var jag säker på att man vid 40-års ålder visste vem man är, tänk så fel jag hade. Jag har suttit här och funderat på vem jag är men jag kommer bara på saker som jag gör. Fast jag ÄR mamma, fru och sjuksköterska. Och det har jag varit så länge så det är då det jag har blivit under årens lopp. Oftast är jag sjuk fast jag tycker inte att jag är en sjuk människa. Fast egentligen är jag alltid sjuk eftersom det aldrig kommer att gå över men det brukar jag inte tänka på.
Jag är lapp och jag har mina renar. Och två motorcyklar, en cross och en custom så jag kan definitivt säga att jag är motorcyklist.
Det är stor skillnad mellan vad jag vill göra och det jag egentligen gör. Jag vill:
Resa.
Vara i renskogen.
Åka bräda.
Köra skoter.
Köra båt.
Köra motorcykel.
Scrappa.
Må bra.
Vara pigg.
Umgås.
Sova.
Det jag verkligen gör:
Scrappar.
Ser på TV.
Är vaken.
Alltid trött.
Fy, vad tragiskt det låter. Det kanske inte är så illa, det känns nog bara så just nu när klockan är 06.14 och jag inte har sovit på hela natten. Jag brukar bli rätt låg när jag inte sovit. Jag borde kanske ha skrivit presentationen vid en annan tidpunkt. Jag gör om det igen, en annan dag.
Förresten hatar jag att vara sjuk. Det är liksom inte jag. Jag är inte mig själv.
Egentligen är jag glad och positiv, energisk och effektiv.
Ha det gott!
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Presenteramig själv..det är inte så lätt. Som tonåring var jag säker på att man vid 40-års ålder visste vem man är, tänk så fel jag hade. Jag har suttit här och funderat på vem jag är men jag kommer bara på saker som jag gör. Fast jag ÄR mamma, fru och sjuksköterska. Och det har jag varit så länge så det är då det jag har blivit under årens lopp. Oftast är jag sjuk fast jag tycker inte att jag är en sjuk människa. Fast egentligen är jag alltid sjuk eftersom det aldrig kommer att gå över men det brukar jag inte tänka på.
Jag är lapp och jag har mina renar. Och två motorcyklar, en cross och en custom så jag kan definitivt säga att jag är motorcyklist.
Det är stor skillnad mellan vad jag vill göra och det jag egentligen gör. Jag vill:
Resa.
Vara i renskogen.
Åka bräda.
Köra skoter.
Köra båt.
Köra motorcykel.
Scrappa.
Må bra.
Vara pigg.
Umgås.
Sova.
Det jag verkligen gör:
Scrappar.
Ser på TV.
Är vaken.
Alltid trött.
Fy, vad tragiskt det låter. Det kanske inte är så illa, det känns nog bara så just nu när klockan är 06.14 och jag inte har sovit på hela natten. Jag brukar bli rätt låg när jag inte sovit. Jag borde kanske ha skrivit presentationen vid en annan tidpunkt. Jag gör om det igen, en annan dag.
Förresten hatar jag att vara sjuk. Det är liksom inte jag. Jag är inte mig själv.
Egentligen är jag glad och positiv, energisk och effektiv.
Ha det gott!
lördag 1 januari 2011
Nyårslöften 2011
Jag har avlagd två nyårslöften inför 2011. 1: Jag ska blogga varje dag, årminstone nästan. Jag ska göra det enbart för min egen skull, för att jag tycker att det är roligt att gå tillbaka och se vad vi gjorde för ett år sedan, när snön kom ifjol osv.
Nyårslöfte nr 2: Jag ska inte sluta snusa. Jag ska inte göra det enbart för alla andras skull. För att jag vill att mina nära och kära ska ha det så bra som möjligt.
Det känns svårt att börja blogga igen efter ett så långt uppehåll, att inte sluta snusa känns lätt. Jag sitter här med två snusar under läppen och funderar på vad jag ska skriva om. ....Linda har en lista hon följer, där hon skriver om ett förutbestämt ämne varje dag, det kanske inte är en så dum idé nu när jag ska komma igång. Jag börjar med det i morgon.
Idag kan jag skriva om igår. Det gick bra och det var trevligt.
Vi hade en synnerligen lugn nyårskväll med halvdan mat. Den ende som lyckades med sitt matprojekt var Simon som stod för efterrätten: ananasparfait. Vi flickor stod för glamouren och jag kan lugnt säga att det bara var Malin som lyckades.
Dessutom misslyckades fotografen med bilden. Han måste ha varit lite darrig på handen.
Liten uppdatering om Livet i Lervik: Simon mår bra och trivs bra med livet i Umeå. Per mår bra men tillbringar alldeles för mycket tid på jobbet. Jag mår sämre än vanligt men orkar inte prata om det.
Ha det bäst!
Nyårslöfte nr 2: Jag ska inte sluta snusa. Jag ska inte göra det enbart för alla andras skull. För att jag vill att mina nära och kära ska ha det så bra som möjligt.
Det känns svårt att börja blogga igen efter ett så långt uppehåll, att inte sluta snusa känns lätt. Jag sitter här med två snusar under läppen och funderar på vad jag ska skriva om. ....Linda har en lista hon följer, där hon skriver om ett förutbestämt ämne varje dag, det kanske inte är en så dum idé nu när jag ska komma igång. Jag börjar med det i morgon.
Idag kan jag skriva om igår. Det gick bra och det var trevligt.
Vi hade en synnerligen lugn nyårskväll med halvdan mat. Den ende som lyckades med sitt matprojekt var Simon som stod för efterrätten: ananasparfait. Vi flickor stod för glamouren och jag kan lugnt säga att det bara var Malin som lyckades.
Liten uppdatering om Livet i Lervik: Simon mår bra och trivs bra med livet i Umeå. Per mår bra men tillbringar alldeles för mycket tid på jobbet. Jag mår sämre än vanligt men orkar inte prata om det.
Ha det bäst!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)