lördag 25 juni 2011

Kamikazepilot

Min motorcykel har stått garagerad i Stockholm sedan jag blev sjuk. För att göra en lång historia kort så planerade vi en Europa RoadTrip och körde därför ned cyklarna på hösten för tre år sen för att slippa äta mil genom Sverige på vår semester. Sen blev jag sjuk och hojen har stått där den stått. Nu har garageägaren tröttnat på lukten vilket jag har full förståelse för. Alltså måste hojen hämtas. Jag orkar inte köra den hem, maken kan inte köra den och dessutom är han i Genéve. Alltså måste jag hämta den med bil och släp.

Jag hatar att köra bil. Jag tycker att det är astråkigt och dessutom börjar det bränna i knäna efter ca 12 mil. Jag skulle  aldrig komma på idén att köra bil till Stockholm och särskilt inte med släpvagn. Så kom då min man på den idén. Jag har argumenterat..jag kan inte, jag orkar inte, det går inte, jag vill inte osv... men faktum kvarstod: cykeln måste hämtas.

Jag packade in ungarna och ett stort lager Treo i bilen och begav mig söderut. Jag hade föreställt mig vilka hemskheter som kunde hända förutom att jag själv skulle få ett skov eller helt enkelt inte orka. Jag kunde få punktering, jag kunde köra vilse (äger varken karta eller gps), jag skulle kanske måsta backa med släpet etc etc.

Maken sa att jag skulle hålla koll på reservdäcket som var fastsurrat utanför kåpan på släpet för det kunde kanske eventuellt börja glappa. Några mil söder om Umeå, på motorvägen med mitträcken och inget utrymme, ser jag till min fasa hur däcket flyger över mitträcket mot mötande trafik. Jag hinner tänka en massa men stannar så långt ut på kanten jag kan, vilket inte var särskilt långt. (Hur har vägverket tänkt där?)

Då ser jag att det INTE är reservdäcket jag tappat utan själva däcket som slägvagnen åkte på. Jag trodde knappt mina ögon. Jag jag sa och tänkte då vill ni inte veta.




Alltihop slutade dock lyckligt då BÄSTE T kom med domkraft och en Konsumkasse med muttrar. Åkte sen tillbaka till Umeå och Däckia som konstaterade att fälgarna saknade pickringar så det blev ingen centrumstyrning och hjulmuttrarna var avsedda för plåtfälgar och inte aluminiumfälgar som jag hade. Ah! De detaljerna hade jag missat att kolla. Jag gick in på kundtoaletten och bet i handfatet för jag förstod att det där inte skulle bli billigt. Jag såg hela min månadslön från arbetsförmedlingen för ett år framåt brinna upp. Fast det är ju andra sidan inte så mycket ändå. Men ändå.

Herrarna på Däckia var helt fantastiskt duktiga och det kostade inte en förmögenhet, kan varmt rekommendera dem. Blev så glad att jag trallade resten av dagen. Tänk vilken TUR jag haft! Det blev billigt, jag hade inte ihjäl en hel massa människor eller oss själva.

Ha det bäst!

1 kommentar:

jester sa...

Oj Oj oj ibland ska man ha lite tur,