lördag 11 juni 2011

Feeling fat fat fat

Jag har alltid haft ett BMI på 17-18. I tonåren var jag direkt mager. Samma sak med min hund. Han har alltid varit mager men muskulös. Det kan man då inte beskylla mig för, att vara muskulös alltså. Jag har alltid varit övertygad om att ingen av oss nånsin skulle bli tjocka. När jycken blev kastrerad fick vi ett papper med hemgångsråd där det stod att man genast skulle minska hans portioner men veterinären sa att det gäller inte Zorro för hon kunde inte tänka sig att han skulle bli fet.

Beträffande människor så har jag alltid varit fascinerad över enormt tjocka människor. Jag har undrat hur och varför de låtit det gå så långt, det är väl bara att äta mindre och nyttigt resonerade jag. Hoppas att ingen tar illa upp, jag har aldrig sett ned på överviktiga bara förundrats. Jag tänkte att jag minsann kommer att ha en tydlig gräns och jag kommer inte att överskrida den. Aldrig nånsin.

Det var då. Nu har både jag och jycken stått på kortison ett längre tag och jag är nu större än när jag var gravid. Jag har aldrig vägt så här mycket och mitt bukomfång skulle Anna Skipper att jublande sätta tänderna i, om hon gapar stort.. Jycken ser ut som ett kylskåp och jag tror att han närmar sig 40 kilo.

Jag hyser en slags hatkärlek till kortison för jag mår så mycket bättre när jag tar de men jag blir konstant hungrig. Det finns liksom ingen botten. Jag bara äter och äter hela tiden. Jag skulle ha trott att det är bara att tänka att jag har ätit tillräckligt så det är bara att sluta äta. Jag hade fel. Jag måste äta. Hela min kropp skriker efter mat, chips och i synnerhet choklad ochdet är ett sånt sug att det går helt enkelt inte att stå emot.
Här är en googlad bild på ett litet barn som får kortison. Bara så att ni får ett litet hum om hur jag ser ut nu för tiden.

Förutom att jag ser ut som en kaskelot och är smidig som en rulle golvmatta så är det också väldigt dyrt att ha gått upp så mycket i vikt. Jag har tagit fram alla mina sommarkläder och det finns inte ett shortspar jag kan ha. Kan ej heller få på min linnen och T-shirts. Kjolar och fina luftiga toppar är bara att glömma. För att inte tala om bikinin......boobsen väller ut både under armhålorna och i mitten, trosorna skär in ...ser helt enkelt ut som en knytt julskina. Fast lite dallrigare. Men gammelmormors städrock kan jag ha och det är ju bra.

Ha det bäst!

1 kommentar:

GP sa...

I sena tonåren drabbades jag av en hormonstörning som gjorde att jag magrade av nästan helt. Fick kortison under en tid och vikten stabiliserade sig i närheten av vad som var min normal-vikt. Det här med medicin är inte lätt alla gånger - ta pillren och må bra eller inte?