Min hund Zorro är bland de snällaste och trevligaste hundarna som finns, jag är partisk och knappast objektiv men ändå sanningsenlig. Han kan dock bli väldigt, väldigt sur ibland. Igår kväll skulle jag ge honom antibiotika, jag rullade in tabletter i enstor smörboll och gav den till honom. Han tog den i munnen men nästa sekund spottade han ut den och han spottade långt, nästan en meter. Jag tog en ny tablett och körde in den i en köttbulle och jo, köttbullen åt han upp men tabletten spottade han ut. Försökte en gång till med en köttbulle och då råkade han svälja medicinen. Han spärrade upp ögonen och stirrade på mig som om jag utsatt honom för ett mordförsök. Sen gav han mig onda ögat och gick iväg till grannen. Nu på morgonen vägrar han äta köttbullar med eller utan tablett. Vette tusan hur jag ska få i honom tabletten.
Apropå min hund, kopierar här ett inlägg från min makes blogg:
Hunden
Jo, vi har ju en hund i Lervik. Blandrasen Zorro, 6 år (trodde det var ett fyndigt och ovanligt namn men verkar som ungefär varannan hund heter så!). Jag är egentligen ingen hundmänniska och var väl inte överförtjust när hustrun 'överraskade' med en hundvalp, men man vänjer sig. Och Zorro är en ovanligt klok hund, och så 'mänsklig' att det är skrämmande ibland. Som exempel kan ni kolla på videosnuttarna nedan.
Första filmen: Han vill gärna ligga i skinnsoffan och har en uttalat selektiv hörselnedsättning när det gäller kommandot "Gå ner från soffan!" Lägg märke till hur han först låtsas som om han inte hörde (eller bryr sig) och sen hur fruktansvärt jobbigt det är att kliva ner...
Andra filmen, som jämförelse: Han är sedan länge triggad på uttrycket "Kommer", och även om man säger "Det kommer att bli regn", studsar han upp och börjar skälla som om vi får besök. På filmen säger jag: "Kommer det nån?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar