Bokstavliga och bildliga vurpor

Nu har jag hämtat mig från mina vurpor. Jag har också kommit till insikt: Jag ska aldrig mer  äta choklad. Man kan gå upp mer i vikt än chokladkakans egen vikt. Nästa gång jag blir sockerabstinent ska jag beta lövsly. Det måste ju ge färre kolhydrater än dajm och det behövs också en del energi för att få i sig löven. Att ligga i soffan och trycka ned tre chokladkakor är inte jobbigt, det svåra var att hitta något att se på tvn. Till alla som tycker att det är lätt att gå ned i vikt säger jag: Ät Prednisolon.

Angående den första vurpan av mer bokstavligt slag; Jag ska aldrig mer köra på bakhjulet. Jag har mindre ont i huvudet och inga konstiga synförändringar. Axeln hänger fortfarande men den kanske är lite mindre ond. Jag tror det.

Sänkningshematom. Jag har inte slagit armbågen.

Jag har hört att man ska upp på fordonet igen, så fort som möjligt efter en krasch, så att man inte utvecklar rädsla för fordonet. Har därför bearbetat min man, jag vill gärna att han sätter fast kopplingshandtaget och startar den åt mig så att jag snabbt är tillbaka på sadeln.  Han vägrar.

Ha det bäst!