Jag måste erkänna att jag inte har en aning om vad jag skrev som första ögonblick, hittar det inte under etiketten Temablogg och orkar inte leta efter det. Förmodligen skrev jag om ett trevligt ögonblick, de flesta minnen jag vårdar är dock längre än ett ögonblick. Den enda ögonblickshändelse som jag kan komma på är dock inte ett minne som jag vårdar, faktiskt kommer jag inte ihåg ett dugg men det handlar dock om ett ögonblick.
Lite bakgrundshistoria först. Jag hade haft ont i ryggen hela sommaren. Det här har jag säkert skrivit om. Men så vaknade jag upp en torsdagmorgon och mådde som en prinsessa utan ärt. Var väldigt försiktig i mina rörelser så att jag inte skulle göra något som triggade igång det hela igen. På fredagen mådde jag fortfarande bra, hade inte ont någonstans och rädslan började släppa.
Samtidigt som jag slappnade av fick min son igång sin crossmotorcykel. Den kombinationen gjorde att jag fick hybris och rusade ut för att bara köra en liten sväng. Kopplingshandtaget var trasigt men jag tänkte att jag kör så försiktigt så det gör ingenting. Det var så himla kul att köra, ville inte sluta vilket fick sonen att tappa humöret och börja jaga mig. Plötsligt kommer han springandes från sidan och jag var "tvungen" att tvärgasa för att köra ifrån honom.
Då, på ett ögonblick, drog jag upp hojen på bakhjulet och stegrade över. Landade på huvudet och axeln med cykeln ovanpå. Penetrerade vaden med fotbromsen.
Nu drygt ett år efteråt är axeln hyfsat läkt. Jag har inte samma rörlighet som innan men drygt ett år senare så slutade det värka. Så kan ett ögonblick förändra ett helt år. För övrigt vill jag framhålla vikten av att alltid ha hjälm, även om man bara ska "tvärköra". Jag hade tur, det enda kvarvarande men jag har på huvudet är en stor minneslucka och ett ärr på ögonbrynet, det kunde ha blivit så mycket värre.
Ha det bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar