Tvi vale!

Igår kom peaken på min sömnlöshet. När perioden sätter igång blir det bara värre och värre så natten till tisdag och onsdag sov jag ingenting, inte på dagen heller för den delen. Redan igår morse började jag känna mig yr och illamående. På eftermiddagen skulle jag köra till Mellanström för att hämta några grejer men jag var ytterst tveksam till bilturen. Var dock nödd och tvungen att köra, kröp fram i 60 som värsta pensionären men det gick ok.

I Mellanström klev jag ur bilen och då snurrade det runt i huvudet ordentligt, blev en mardrömsresa hem.När jag väl kom hem så kunde jag inte stå på benen, jag kröp uppför bron, kräktes på tredje trappsteget och i hallen. Allt snurrade och alla håll och jag kallsvettades så jag blev alldeles blöt. Försökte att få i mig lite te med socker men så fort jag böjde huvudet bakåt för att dricka kräktes jag. Enda sättet var att stå på alla fyra och slicka i mig te som en hund men det mesta kom upp i pottan som jag placerat bredvid. Jag blev riktigt rädd ett tag och trodde faktiskt att jag skulle dö.

Kröp uppför trappan, tog en illamåendetablett som genast kom upp, tog flera till med samma resultat. Tillslut måste jag ändå ha fått i mig något i alla fall för det började klinga av. Kunde med våld avhålla mig från att spy.

Hör och häpna, vid fyrtiden inatt somnade jag en stund och idag känner jag mig bättre. Med det menar jag inte att jag är pigg som en lärka, jag menar att jag inte spyr tarmarna ur mig. 

Vid 8 i morse ringde en kompis och undrade om jag ville följa med till IKEA, OM jag ville! Det är jättelänge sen jag var på IKEA, jag älskar stället men det fanns inte en chans i världen att det skulle gå. Så typiskt!

En timme senare ringde en annan kompis och undrade om jag ville följa ut och jaga. OM jag ville!! Började nästan kräkas av besvikelse för det kunde jag ju inte. Skulle säkert inte orkat i mer än två meter. 

Igår eftermiddag ringde min 17-åring och sa: om jag dör nu så gör det ingenting. Tusen tankar han flyga genom mitt huvud innan han glädjestrålande berättade att han varit efterrättsansvarig på restaurangen där han praktiserar. De har öppet kök så gästerna kan se in i hela köket. En man kom fram och tackade Simon för den mycket goda efterrätten. Mannen var Gösta Ekman. Gissa om ungen var stolt!

Ha det bäst!