lördag 31 juli 2010

Sånt är livet

Så har vi varit hemma ett par dagar och långkalsongerna är på. Vi har haft storfrämmande i några dagar: min svägerska med sambo från Stockholm och min svärmor. Jag har mått kanonbra de här dagarna, inte haft ont nånstans. Det innebär att jag har också kunnat vara med och göra saker.

Vi har pratat, varit ute och fiskat, rökt fisk och ätit fisk och hälsat på min son på hans jobb. Vi hade blivit lovade en guidning med renarna i hjäla men när vi kom dit så höll sonen på att guida några holländare så "chefen" sa att vi fick ta in renarna själva. Jo tjena, tänkte jag. De var ute i stora "natthagen" så Del 1 bestod i att få över dem till daghagen. Vi gjorde två mycket tappra försök, sprang som tok och jag sjönk ned till ovanför knäna i flarka och fick krypa en bit i jörja.

Min teori, att bäste T skickat ut oss på "det där" eftersom han visste vad vi gjorde kvällen innan, förstärktes så vi blåste av projektet. Alla var helt slut och vissa mörbultade. Fick  teorin bekräftad då T sa att det  överhuvudtaget inte går utan hund. Sen tog det 5 minuter och jag hörde sonen tjuta i skogen.  Så kom han med alla renarna. Det kommer jag att få höra resten av livet.

Svägerskan mjölkar en ren. Min lille pojk håller i.

Det är bra att han berättar "historien" några gånger för jag fick hybris och råkade köra omkull lite med krossmotorcykeln och jag minns ytterst lite av den dagen och ingenting om ikullkörningen. Tydligen hade jag efter vurpan rest mig upp med hjälp av sonen och fortsatt köra så blodet var som fartränder i ansiktet. Jag minns att jag helt plötsligt var inne hemma med en upprörd äkta man, stelnat blod i håret, jävulskt ont i axeln och knät, svullen vad skrapad både här och där. Jag hade grus till och med innanför trosorna.

Maken vill få mig att tycka att jag var en idiot som körde en ettrig 250 med trasig koppling men se det kommer jag aldrig att göra. Ok, för hojen är det inte bra men det var bra för mig. (Nytt kopplingshandtag är beställt så oroa dig inte för växellådan mer bäste F, tills dess är den belagd med körförbud).
Jag har hellre skrapsår och blåmärken än ..tråkigt.

HA DET GOTT!

1 kommentar:

jester sa...

Ahh har själv kört ettriga 250cc och åkt i backen några gånger.
Det gör förbanna¤ ont så jag har medlidande =)