Faktum är att jag ångrar inte så mycket. Visst har jag gjort en hel del dumma saker som tex hoppat av gymnasiet men jag kan inte ångra det för jag vet hur skoltrött jag var, jag hade inte klarat av det. Jag tycker inte att man kan ångra saker som man faktiskt inte klarade av att göra just då. Jag kan för det mesta förstå varför jag gjort det ena eller det andra, det finns en rimlig förklaring till det mesta.
Jag kan däremot tycka att det är synd att jag inte orkade med skolan. Det är synd att jag inte reste mer när jag var yngre men då hade jag inte råd. Jag tycker att det är synd att jag skällde ut en närstående men jag var så sårad djupt inne i hjärteroten och till slut blev det för mycket.
Det enda jag ångrar är att jag ljög en gång. Jag har ingen förklaring till varför jag sa: nej, det gjorde jag inte alls när jag vet att han såg att jag gjorde det. Det handlade om en struntsak, faktiskt om vilken teknik man har när man gör en grej. M påpekade att nu gjorde du fel, nej, det gjorde jag inte alls, sa jag. Det ångrar jag för jag fattar inte varför jag sa så, otroligt korkat. Helt rubbat. Jag funderar ofta på att ringa till M och förklara men jag har ju ingen förklaring, jag vet inte alls vad jag ska säga. Nu hoppas jag, eftersom det gått så många år, att han ska ha glömt bort hela saken.
Troligen har jag har säkert gjort massa onödiga, dumma saker som jag säkert ångrar men snälla, låt mig vara lyckligt ovetande om det!
Ha det bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar