Varför kvinnor alltid kommer ihåg och män alltid glömmer

Det är titeln på en bok jag läser nu. Handlar om könsskillnader. Det är mycket intressant läsning. Helt plötsligt får jag en djupare förståelse för hur olika jag och min man är. Jag ska i vissa situationer bli mer manlig, har jag tänkt mig, för det är mer praktiskt.

Som nu när vi är på semester...Han tar ”sömnpauser” och kan relaxa riktigt ordentligt på stranden och verkligen inte bekymra sig om något. Jag å andra sidan har svårt att slappna av, kan absolut inte ta powernaps och funderar hela tiden på praktiska saker.

Ett, som jag tycker, är ett stort problem är min vikt och min svullna mage. Jag blir ständigt påmind om den äckliga magen eftersom det finns speglar överallt. Till och med i hissen. Jag har hängt för spegeln i sovrummet men jag tror inte att det skulle få hänga ett skynke i hissen särskilt länge. Dessutom har fler än 15 turkar frågat när babyn kommer så det är verkligen inte jag som inbillar mig att jag har stor mage.

Jag funderade länge och hårt hur jag kan påbörja min viktnedgång redan nu trots att jag bestämde innan vi åkte att jag bara skulle ha det bra, äta vad jag vill osv under dessa två veckor. Beslöt mig för att börja med LCHF här nere. Men....maten här på hotellet består av pasta, grönsaker och tårta. Bara ibland serverar de avlånga, torra ”köttbullar”. Himmelriket för en vegetarian, helvetet för en som går på LCHF. Alltså avstår jag dieten och tar tag i eländet när jag kommer hem.

Istället försöker jag röra mig så mycket jag orkar. Står ofta i vattnet och sjukgymnastikar och jag tycker faktiskt att jag blivit mer rörlig i axeln. Att simma är dock i princip omöjligt då det gör ont att belasta axeln och alla simsätt, utom hundsim, involverar en rörelse som faktiskt intr går att utföra. jag flyter mest omkring som ett flöte, krampaktigt hållande i min rosa gummimadrass.

Per däremot, hurtbullen, springer varje dag. Jag blir alldeles svettig av att se det. 

 Ha det bäst!