Pamukkale

Pamukkale är ett världsunikt och väldigt märkvärdigt ställe. Kalkrikt termalvatten från jordens inre har under tusentals år bildad snäcklika formationer, kritvita med turkosblått vatten i. Kring detta finns en stad, Hierapolis, som började byggas ca 200 f.Kr. Flera byggnader är förvånansvärt välbevarade trots otaliga jordbävningar.

När vi gick där hörde jag en svenska säga: det är ungefär som Borgholms slottsruin. Mmm, ungefär, tänkte jag. Det är fascinerande hur ”modernt” de byggde för drygt 2000 år sedan i jämförelse hur vi i Sverige hade det då. Varje hus hade ett eget badkar med rinnande vatten, man kan fortfarande se det snillrika vattenledningsystemet. Där fanns gymnasium, sportanläggningar, badhus med flera pooler, kyrkor, arenor, bibliotek och två amfiteatrar. Att det bodde många människor där under flera tidsepoker vittnar den enorma kyrkogården om.

Gymnasium står det på inskriptionen

Det coolaste var ändå att simma omkring i Kleopatras badkar bland antika marmorkolonner, rikt dekorerade ”marmorstenar” i naturligt kolsyrat termalvatten. Det sägs att man blir vacker och frisk av att bada där och minst tio år yngre. Det verkar som att många fortfarande tror det för vi såg många handikappade och människor med missbildningar. Hoppas att det fungerar för dem, det funkade dock inte på mig.

Den turkiske guiden var mycket vänlig mot mig. Han passade upp mig med vatten, diverse sötsaker, lånade mig sin keps och bar min ryggsäck. Allt för babyns skull dock. Jag sa först (15 ggr) att jag inte var gravid men tröttnade till slut och log bara matt när han klappade mig på magen. Nu börjar ni kanske förstå att det ibland blir för mycket. Jag vill helst inte tänka på hur stor jag är men jag blir ju påmind hela hela tiden. Hata kortison.

Ha det gott!