Idag rann bägaren över, på riktigt. Mannen som har hand om strandmadrasserna frågade mig när babyn ska komma. Det svartnade för ögonen på mig och jag fick en stark impuls att slå någon eller något. Istället började stortjuta. Mitt på stranden bland alla människor. Pinsamt.
Det är flera veckor sedan jag slutade med Salazopyrin men för ca tre veckor sedan började jag tappa hår. Håravfall är en biverkan av S men jag tycker att det är lite konstigt, och onödigt, att det börjar lossna efter avslutad behandling. Kan det verkligen bero på S? Det är inte lite som lossnar heller....hemma brukar det vara Zorros hår som ligger i drivor längs golvlisten men nu är han helt klart utkonkurrerad av mig. För att inte tala om hur det ser ut i sängen när jag vaknar...massor av hår. Nu har vi infört en ny morgonrutin: jag vaknar, jag kliver upp och kisar med ögonen så att jag knappt får ledsyn och sen får Per plocka bort allt medan jag blundar. Strutsteknik kallas det.
Annars mår vi bra och jag tänker inte klaga på värmen, har hört att ni har kallt och regnigt hemma. Svrfr skickade ett sms igår: Marias ren slaktad, vad göra med kött och skinn?
Jaaa...låt det hänga några dagar, grovstycka, finstycka, lägg i påsar och skriv vad det är i och lägg köttet i frysen. Spika skinnet. Nääää.
Det löste sig dock utan min inblandning, min mor köpte den. Pooh.
Vi har precis ätit lunchbuffé. Jag tog grönsaker från grönsaksbuffén, där fanns några små bruna grönsaker som så ut som babyauberginer. De var förvånansvärt sega men jag tuggade på. Sen tittade jag efter och dissekerade auberginen. Den hade fyra hålrum...när jag hittade tricuspidalis förstod jag att det nog inte var en liten aubergin. I den varma buffén fanns stuvad lunga som i och för sig inte smakade dåligt men jag valde dock att äta mig mätt på gurka.
Ha det allra bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar