Igår kväll kom jag så äntligen hem! Gladast var nog mormor, inte för att hon fick se mig utan därför att hon då slapp se min jycke.
Det var trots allt himla mysigt att vara i Umeå och umgås med man och barn. Saknar dem och andra trevliga människor i Umeå men jag trivs bäst här hemma i alla fall.
Jag har klagat lite, eller mycket, på ont i lederna och ryggen, var misstänkt att det kanske var ett skov och att det också skulle förklara min trötthet. Nu när tandvärken släppt har jag dragit ned min Treo konsumtion med 98% och det märks ffa i fötterna. Walking on broken glass, går och sjunger för mig själv.
Ha det bäst!
1 kommentar:
hej har läst din blogg ett tag och skrattat många gånger :)) jag som du har psoriasisatrit sökte i våras att få vistas utomlans i 4 veckor i höst... och jag fick en resa till spanien i fyra veckor för behandling och träning ett tipps om du mår bättre i värmen.. ha det.
Skicka en kommentar