onsdag 27 oktober 2010

Det blir bättre och bättre

Jag tycker att jag har mått bättre på sista tiden. Jag har orkat ta itu med saker som fått vänta på bättre tider. Idag har jag gjort färdigt en doptavla som jag lovat göra för länge sen.


När jag ändå hade ångan uppe sotade jag ur spisen samt upptäckte att jag borde ha gjort det för länge sen. Jag blev också övertygad om att dylika sysslor skulle bli mycket roligare om de gjordes i ett par Louboutinpumps.

Efter sotningen var både jag och hela köket i stort behov av rengöring och det har jag också fixat.

Nu ska jag piffa till mig lite inför kvällens middagsbjudning.

Ha det bäst!

måndag 25 oktober 2010

Vill ha dig..

Jag är fullt medveten om att jag muttrat och sagt fula saker om folk som lägger ned en massa pengar på, i mina ögon, onödiga lyxprylar. Jag tycker verkligen att det är omoraliskt att köpa Guccikläder när det finns svältande barn och Ellos.

Jag har fortfarande samma åsikt,folk som köper ex en klänning för 30 000borde skämmas! Men nu är det så att jag hemskt gärna vill ha ett par Louboutin-skor. Hemskt, hemskt gärna. Fast jag vet inte när jag i så fall skulle använda dem. Å jag tror inte de matchar min långkalsongoutfit. Men jag vill haaaaa! Skäms på mig!


lördag 23 oktober 2010

Familjehelg

...var det tänkt att det skulle bli i helgen. Det har väl gått sådär..maken har ansträngt sig och hållit sig ifrån skruvning och byggning. Sonen har jag dessvärre knappt sett röken av. Han är i renskogen, skiljning och flytt,där lär han nog bli kvar länge. Sist jag pratade med honom var han  på väg till kusten med ett lass renar.

Jag var en sväng till "hjälan" jag med men det kändes så tråkigt, i dubbel bemärkelse, att inte kunna göra någonting. Det var dock kanonväder idag så det var ändå trevligt att vara ute.







Ha en trevlig lördagskväll!

fredag 22 oktober 2010

Lyxfällan

Såg ni senaste avsnittet av Lyxfällan? Jag gjorde det idag. I det avsnittet gjorde verkligen programmet skäl för namnet Lyxfällan. Det var en tjej från någon håla som flyttat in till Stockholm och nu ägnar sig helhjärtat åt att vara en bimbowannabe. Shoppar smink, kläder, skor och designerväskor för hur mycket som helst varje månad. Då har hon säkert ett hyggligt betalt jobb då, tänker jag. Men neej, hon jobbar inte alls! Säger att hon inte hittat något jobb som är tillräckligt glamouröst för henne samt att hon hellre blir knarkare än lever ett Svenssonliv. Framtidsdrömmar har hon, förutom knarkare så vill hon bli: skådespelareska i L.A (sagt med munplut), yachtförsäljare (uttalat jaktförsäljare), advokat, designer  m.m. Helst utan att ha lagt två strån i kors. Herre Gud. HERRE GUD!

Hon har alltså ingen inkomst för hon förstår inte hur man fyller i A-kassakort. Herre Gud. Hon lever på sitt kreditkort, säger hon och verkar inte förstå att hon nångång kommer att behöva betala tillbaka. Visst är det synd om tjejen som tror att hennes värde ligger  i den väska hon har men mina tankar går ändå till föräldrarna.

Om min son skulle bete sig på det sättet skulle jag skämmas så mycket att jag skulle flytta till Uzbekistan. Omedelbart. För nåt måste ha gott snett under hennes uppväxt. Det är jättebra att de lyckats ge henne ett sådant självförtroende men man måste också se till att ens barn har lite självinsikt samt lära dem räkna. Herre Gud!

Äntligen fredag!

Ikväll kommer maken och sonen hem! Äntligen! Jag tänker tvinga dem till att ha en familjemyshelg. Misstänker att jag isåfall måste minera området runt snöslungan men vad gör man inte för familjen.

Igår var jag på ct av bäckenleder. Träffade också min doktor. Vi kom fram till att jag ska börja jobba i november, inte för att någon av oss tycker att det är läge för det utan för att försäkringskassan tycker det. Alternativet är nu sjukpension och det vill jag inte ha. Jag vill ha en stor båttrailer. Helt ärligt har jag ingen aning om hur det kommer att gå att börja jobba. Träffade en med samma diagnos som jag på vägen hem och han är halvtids sjukpensionär. Han berättade att "ibland" har han varit sjukskriven flera år rad men att just nu går det hyfsat. Jag vet inte om det var en särskilt upplyftande information. Han får ständigt cytostatika men äter också kortison varje dag. Min kropp tål inte ständig cytostatikabehandling coh att äta kortison dagligen är inte nyttigt på något sätt. Kort sagt, jag vet inte hur det här blir.

Köpte Magnolias tidning samt lite andra scrapbookinggrejor på Änglafröjd. Det är en web-butik jag absolut vill rekommendera. De har fina saker, stort utbud och en fantastisk service. Jag har inte fått betalt för att säga det här. Nu är jag verkligen sugen på att göra julkort! Det var jag i och för sig tidigare också men då hade jag inga idéer och ingen inspiration. Det har jag nu!

Ha en trevlig helg allihop!

torsdag 21 oktober 2010

På väg till Piteå

Igåår var jag osedvanligt pigg trots att jag sovit dåligt. Jag både städade, tvättade, diskade och gick en promenad!! Jag tyckte till och med att det var skönt. Hoppas att det har vänt nu så att gårdagen inte var en tillfällig formtopp.

Nu är klockan snett efter fem på morgonen och jag ska alldeles strax åka till sjukhuset för en CT på mitt bäcken. Jag skulle hellre tugga på aluminiumfolie. En sån undersökning tar bara någon minut, jag har tid 11.30 men måste alltså åka vid halv sex snåret och jag kommer hem ungefär halv sju ikväll. Jag tycker verkligen att Piteå ligger avigt till.

Nu måste jag rusa men ha en bra dag, allihop!

tisdag 19 oktober 2010

..tisdag...

..är det idag. Jag har inte gjort nånting, nästan. Jag är som vanligt astrött. Jag har tömt diskmaskinen i etapper idag, var tvungen att vila mig mellan varven. Min sjukskrivning går snart ut och nu för tiden så måste man ju vara frisk efter en viss tid. Jag funderar och grubblar på hur det kommer att gå..Att jobbet tar all tid och energi vet jag, så är det för alla, men hur sjutton ska det gå när jag måste vila  medan jag tömmer diskmaskinen. Jag hoppas att denna extrema trötthet är en tillfällig formsvacka.

Jag fördriver tiden med att scrappa och titta på förskräckliga TV-serier som Ullared och Svenska New Yorkfruar. Det är väl ett bra mått på hur djupt jag sjunkit. När Ullareds-Morgan blir veckans höjdpunkt är man rätt låg. Det är dock en viss tröst att titta på miffon på TVn och förfasa sig över andras oförmågor. Då känner jag mig lite bättre själv.

Ha det gott!

söndag 17 oktober 2010

Förskräckliga söndagar

Jag hatar söndagar. På riktigt. På söndageftermiddagar åker nämligen min man till Umeå för att återkomma på fredagar. Han har varit borta i två veckor, hemma i två dagar. Under dessa två dagar ska han hinna laga traktorn och snöslungan, ta upp båtarna och fixa med dem, bära in och sätta in innanfönster, skotta, byta däck, vara trevlig med mig, vila, vara romantisk m.m. Han gör sitt bästa för att hinna allt men det säger säg ju själv att det är omöjligt. Ännu en gång önskar jag att jag hade muskler som en karl samt ett brinnande intresse för traktorer.Då kunde ju jag fixa allt under veckorna och han kunde koncentrera sig på att vara social och romantisk.

Zorro gör också sitt bästa för att ge mig adrenalin påslag. Han tycker inte om att någon åker, spelar inte någon roll vem, det är att någon åker han har problem med. Nu känner han nog att Per snart åker så han går in och ut, piper och gnäller som en osmord dörr.

Dessutom, som grädde på moset, är det plusgrader idag. Och regn. Igår sken solen och snön knarrade under skorna. Det var tider det. Dessutom var det lördag.

Ha det bäst!

lördag 16 oktober 2010

Longtime, no see

Nu var det länge sedan jag bloggade, kan man lugnt konstatera.
När vi kom hem från Alanya åkte jag direkt till Sunderby Sjukhus. Jag skulle bo första natten på patienthotellet, det var bokat och klart men i Skellefteå ringde jag i alla fall till patienthotellet för att dubbelkolla. Jodå, allt var grönt, så jag satte mig på bussen i Skellefteå.
Sent omsider kom jag då till Sunderbyn och tryckte på porttelefonen. Inget svar. Å igen och igen och igen med samma resultat. Jag ringde dem på telefonnumret som stod där, inget svar. När klockan var strax efter tolv gick jag till akuten. En vänlig syrra (vänlig och vänlig, hon hade folkvett) sökte Securitas som har hand om hotellet nattetid. Då kom en annan syrra utan folkvett och började skälla på mig, sa att jag minsann skulle ställa mig utomhus vid stora entrén och ringa på porttelefonen! Jag blev så häpen att jag bara stirrade, då kom den första till min räddning och sa att jag faktiskt gjort det i ca en timme. Tänk vad många otrevliga människor det finns! Såna borde inte få jobba som syrror utan jobba på ett lager eller liknande. Eller som revisor.

Till slut kom Securitas, de hade varit ute och letat en förrymd kvinnlig psykpatient. Hela tiden jag stod där ute hade jag sällskap av en kedjerökande kvinna i tunna kläder, kan det ha varit hon månne? Vem skulle frivilligt sitta utanför Sunderbyn i en timme och röka 42 cigg? Nåväl, då upptäcker det att jag inte har nåt hotellrum bokat!!! Men..jag ringde ju, pep jag, alltför trött för att bli vansinnigt arg. Joo men då stod jag inte vid receptionen, svarade han. Jag såg mitt liv passera i revy, insåg att jag skulle dö av trötthet om jag skulle sitta på en pinnstol hela natten. Men det ordnade sig, jag fick låna en säng på barn över natten.

Efter Sunderbyvistelsen har jag varit så otroligt trött, som ni kanske märkt har jag inte ens orkat blogga och hur jobbigt är det på en skala?

Jag misstänkte att några till mig närstående skulle fråga varför jag inte bloggar. Men att en helt okänd människa skulle maila och fråga hur jag mår hade jag inte trott men så har alltså skett. Det gav mig kraft att åtminstone blogga, jag trodde inte att någon utomstående läser min blogg. Kul! Tack, Alexandra!

Ha det bäst!

lördag 2 oktober 2010

Jag är för trött..

..för att blogga. Återkommer när jag hämtat mig.