Julstämning

Ha det bäst!

Hatkärlek

Jag både älskar och hatar min diskmaskin. Oftast älskar jag den varmt eftersom den diskar åt mig. Den är väldigt tjock och ful så det är verkligen insidan som räknas och när den fallerar får jag lust att kasta ut den. Du som följt min blogg har säkert märkt att vi, min diskmaskin och jag, då och då har relationsproblem. Oftast handlar det då om att den bara pumpar ut, hela tiden. Att ett sådant förhållande lätt blir ansträngt är inte svårt att förstå. Nu har ett nytt problem uppstått, den värmer inte vattnet och vår relation är tämligen frostig. Idag bestämde jag mig för att söka hjälp och eventuellt sedan kasta ut den. Reparatören påstår att den har ett överhettningsskydd som kan ha löst ut och inte automatiskt gått tillbaka. När han håller på att förklara hur jag ska fixa det känner jag på maskinen och då minsann är den varm. Det verkar som att den skärper sig när jag ställer ultimatum.

Ha det bäst!

Nu ska här sparas!

Jag ska spara pengar. Ja, du läste rätt, jag ska spara. Till vad vet jag inte riktigt men det blir nog en handväska tror jag. Eller ett par skor. För att det ska bli lättare för mig att spara så ska jag redogöra för vartenda öre som jag lägger ned på mig själv. Kanske kommer scrapbookingen också att redovisas trots att den går under vår gemensamma kassa för husfridens skull och för att jag faktiskt också signerar korten med Per, Maria och Simon. Egentligen borde de betala mig lön för att jag scrappar åt dem.

Ha det bäst!

Skaffa lägenhet?

Det finns massor med fördelar med att bo i hus men en stor nackdel: man kan inte ringa vaktmästaren när något går sönder. Å det har det gjort, kan man säga.

Först havererade en fläkt i spisen vilket medförde ett enorm oväsen så fort jag skulle använda spisen och ca 30 minuter efteråt om jag använt ugnen. Middag intas numera med fördel på toaletten så att man slipper oljudet och då är det illa. Sen gick en knapp på spisen sönder så jag kan numera inte välja storleken på plattan, tack och lov gick den sönder i läget "stor stekpanna" istället för "liten epressobryggare".

Så plötsligt var jag strömlös på hela övervåningen! Bara så där. Ingen säkring är trasig, det hela är ett mystrium. Som grädde på moset började tvättmaskinen uppföra sig konstigt, vägrade att pumpa ur vattnet. Aha! Silen, tänkte jag, eller kanske några tändstickor i pumpen. Efter att ha tömt ut vattnet manuellt kunde jag konstatera att silen var ren och det fanns inga tändstickor i pumpen. Beslöt mig för att köra tvättprogrammet igen och lade mig i soffan för att se en film. Efter ganska länge behövde jag gå på toaletten och det var i grevens tid, kan man säga.Det var väldigt mycket vatten i hallen. Å i källaren. Å säkert i ¨trossbotten också. Hade alltså inte skruvat tillbaka silen ordentligt.

Ett litet husmorstips i all enkelhet: Ställ inte en 5 liters plastdunk med matolja på en het platta.

Ha det bäst!

Bloggpaus

Jag tog plötsligt en bloggpaus. Bara så där. Då tyckte jag att det var ett bra beslut men nu sitter jag i soffan och försöker komma ihåg exakt vad jag gjort de senaste två veckorna. Det är inte lätt. Vissa saker kommer jag ihåg men inte om jag gjorde något en torsdag eller tisdag men vad spelar det för roll egentligen. Man ska inte haka upp sig på detaljer. Om något år kommer jag att undra vilket år det var när jag...Var det 2014? Nää, 2011 kanske.

Hur som helst, jag ska vara flitigare bloggskrivare hädanefter, för min skull.

Ha det bäst!

Mammografi

Idag har jag varit på mammografi, det är fint att vi har mammografi i Sverige, synd bara att vi inte har det i Arjeplog. Eftersom mammografibussen stannar i Arvidsjaur måste alla tanter från Arjeplogskommun åka dit. Inte klumpar de ihop oss heller utan vi får komma då och då med egen bil. Bra miljötänk, eller?

Jag låg vaken halva natten bara för att jag visste att jag skulle upp tidigt. När väckarklockan ringde snoozade jag så länge att det inte fanns tid för genomtänkt val av kläder, något jag skulle komma att ångra. Rejsade iväg och kom faktiskt fram i god tid.

Väl inne i mammografibussen, varför säger alla buss när det är ett lastbilsflak??, fick vi sitta åtta st mer eller mindre slanka kvinnor, inklämda i ett minimalt väntrum. Alla hade vi fått tid klockan 13. Varje undersökning tar en halvtimme så kan ni snabbt räkna ut hur länge man kan få vänta, jag är för trött för att räkna. Tack och lov var jag tvåa i tur så jag hade ens chans att vara hemma innan mörkret.

Ja, så får man då gå in och sätta sig vid den lilla receptionen för att betala och svara på några frågor. Kändes som att gå till Arbetsförmedlingen ungefär, tills hon bad mig ta av mig. Jag var fortfarande i arbetsförmedlingsmode när kvinnan i receptionen ber mig ta av mig, så jag hänger fint upp kappan och sätter mig igen. Nej, du ska ta allt på överkroppen. Allt???, sa jag. Ja, allt, sa hon. Det var bara att kränga av mig klänningen. Den klänning som dittills dolt mina noppriga nylonstrumpor. Efter att hon undersökt mig lite skulle jag få gå in på röntgen, snabbt började jag klä på mig men blev genast stoppad. Så då går jag in i ett rum med tre för mig helt okända människor iklädd noppriga nylonstrumpor vars mittensöm skar in mellan varje fettvalk. Hur ska man egentligen betse sig i en sån situation: Hej hej! Hej eller goddag. Om jag skulle ha följt mitt hjärta så hade jag smitit ut bakvägen men då hade det ju inte blivit någon mammografi.

Avlsutade min väldigt förkortade resa med gofika på Änglafröjd. Å en pizza.

Ha det bäst!

Varning!

En annan dag i mitt liv

Hamnade i konflikt med mormor, 86, som skulle köra med sommardäck till Slagnäs för att lyssna på dragspelsklubben. Hämtade henne och hennes usla vinterdäck och skjutsade dem till församlingshemmet respektive gummiverkstan. Väntade på lanthandeln och sippade espresso medan jag väntade på däcken. När de var klara for jag till församlingsgården där de fortfarande höll konsert. No offense, alla dragspelare, men dragspelsmusik tillsammans med inspelad bakgrundsmusik är mer än jag klarar av. Tiggde skjuts åt mormor med kyrkoherden.

OBS! Varken Svevia eller mannen i bilen har något med texten att göra.

Åkte hem och ägnade eftermiddagen åt att sätta fast brevlådan. Med tejp. Stativet som den hängde på är så trasigt så det går varken spika eller skruva i. Det var ändå tur att jag inte fixade ett nytt stativ för i eftermiddag låg allas brevlådor i diket igen. Det går många rykten och mysteriet tätnar...vem kör plogbilen egentligen? Några har sett honom men vet inte vem han är. Några har bara sett bilen men ingen förare. Kanske en Geisterfahrer? Måste till Arjeplog och köpa några rullar silvertejp alternativt bara ha en konsumkasse istället för en brevlåda.

Ha det bäst!

1 dag av mitt liv

Gårdagen började så här: jag vaknade av mig själv vid 10, GAAAH! Telefonen var helt död men efter en stunds laddning fick jag tre meddelanden från mobilsvar. 1: Ska du följa å jaga? 2: Hörru, va gör du, ska du följa eller? 3: Hejdå, nu far jag. Redan då började jag känna mig lite..på dåligt humör.

Sen fick jag magsjuka och kunde faktiskt känna en viss tacksamhet mot telefonen som räddat mig från magsjuka ute i skogen. Dagen ägnades åt att putsa kristallkronan och jag kom precis ihåg varför jag inte gör det så ofta. Nu är den dock glänsande ren i åtminstone en vecka. Det har sina nackdelar att ha en kristallkrona i samma rum som värmepannan, den blir fort sotig.

Jomensåatte så lånade jag ut traktorn. De kom smygandes tillbaka sent på kvällen och talade om att den var trasig. De trodde först att den hade soppatorsk så de fyllde på med 30 liter diesel vilket inte hade nån effekt. Jomensåatte....det snöade ca 15 cm igår och det snöar fortfarande...och traktorn går inte. Jomensåatte...det har ju snöat så plogbilen har kört några gånger. Snön är kvar på vägen men ingen brevlåda. Min ligger i diket.

Tandläkarbesök...igen.

Jaha, nu har jag varit till tandläkaren igen pga 6:an i överkäken, den som jag haft ont i hela sommaren. Den som jag var tvungen att åka till Umeå för- Nu åkte jag till Arvidsjaur för att fortsätta med rotfyllningen som de påbörjade i Umeå. Efter 1 timme och 20 minuters gapande kom hon fram till samma som de i Umeå: det går inte. Jag har för liten mun för alla verktyg. Så nu fick jag en remiss till en specialisttandläkare i Luleå som har mindre verktyg.

MEN..tanden är frakturerad ända ned till rotspetsen så det är inte säkert att det fungerar med bara en rotfyllning. Jag behöver en krona också, konstaterade hon. Varför inte bara dra ut skiten undrar jag så här i efterhand.

När jag gick ut från tandläkaren träffade jag på min farbror som jag inte sett sen 1985. Han ser exakt lika dan ut, det gör tydligen inte jag för han hade inte en susning om vem jag var. Inte ens när jag sa mitt namn föll poletten ned. Jag blev tvungen att förklara släktskapet innan han kom på att han har en bror. Vi pratade lite om släkten och han frågade om mina bröder (på pappas sida). Pxxxx menar du, frågade jag. Nä, hans storebror sa farbror'n. Fast Pxxxx har ju ingen bror...Jag kan bara torrt konstatera att vi borde ha släktträff oftare. Jag vet att min farbror har en syster, hon är alltså min faster, men det vette tusan om jag nånsin har träffat henne. Jag tror inte det. Det är väl skumt? Jag har å andra sidan aldrig träffat min systerdotter.Varför? Jag vet inte, det har inte blivit av liksom. När jag pluggade i den orten var jag så otroligt sliten och trött att jag inte orkade ta något initiativ till social umgänge. Ja, och på den vägen är det.

En stycke farbror, dock inte min. Tror jag.

Sen åkte jag med ett helt lass scrapsaker till Änglafröjd för att pyssla hela dagen. Jag hade med mig en massa projekt. Ett blev nästan klart. Tiden går fort när man har roligt. Jag ska definitivt åka dit igen, måste bara vila mig lite och sen putsa kristallkronan. Sen åker jag.

Det har snöat hela dagen lång och hemresan blev inte rolig. Det var slabbsnö på vägen, isbark på rutorna och   snörök (trots slafset). Men jag klagar inte, har väntat länge efter snön. Fast, Gode Gud, jag menade riktig snö, inte Stockholmssörja.

Ha det bäst!

Supergoda LCHF-pannkakor

Äntligen har jag hittat ett recept på LCHFpannkakor som faktiskt håller ihop när man steker dem. Bjöd in min mycket kräsna mormor som åt fyra stycken! Det om något betyder att de också är goda. Det är inte jag som kommit på det geniala receptet, minns tyvärr inte var jag hittade det så jag kan inte ära den som äras bör.



1 burk kokosmjölk
3 ägg
2 dl mandelmjöl
1 msk fiberhusk
1 msk smält kokosolja.
Salt

Blanda de torra ingredienserna först. Blanda ihop allting. Stek på hög värme men bränn dem inte.

Det fungerar bäst om man tar en stor stekpanna och klickar ut ex 3 klickar smet och brer ut dem lite, smeten är rätt tjock. Jag hade inte kokosolja hemma utan använde olivolja men det gick också bra. Stekte i massor av smör och rapsolja.

Ha det bäst!

Rygg och bankproblem

Jag vaknade i morse av en mardröm, det tog rätt lång tid innan jag hämtade mig. I stora drag drömde jag att jag var i Danmark och bodde hos en familj som förekommer i TV-serien Unga mödrar. Redan här kan man gissa sig till vad jag gör om dagarna. Sen drömde jag att jag skulle visa mig på styva linan och minsann visa att jag kunde jobba trots att jag har värk. Ansökte om ett jobb på sjukhuset och fick ett vikariat som undersköterska (??!!), vilket jag tog (???????!). Redan innan lunch hade jag så ont i ryggen att jag inte kunde gå upprätt. Med stor vånda insåg jag och beslöt mig för att berätta sanningen för chefen; jag har för ont, jag kan inte jobba. Då ville hon ha mitt personnummer för att min lön för den halva dagen skulle beskattas och svenska skatteverket informeras. Herre Gud, och Försäkringskassan. Här vaknar jag kallsvettig, darrande av skräck för försäkringskassan.




När jag vaknade hade jag precis lika ont i ryggen som jag drömde att jag hade. Det gjorde hiskeligt ont att röra sig så nu har jag fattat ett beslut: nu jäddrar ska Lervikshustrun börja träna ryggen. Varje dag. Jag har kört ett rygg och magpass med hjälp av en träningsDVD. Är mycket nöjd med mig själv, kan jag tillägga.

Jag har beställt några stämplar och skulle betala dem idag. Då upptäcker jag att bankdosan är försvunnen. Väck. Borta. Jag har vänt upp och ned på huset fyra gånger. Först bara skummat lite men sen grävt djupare och djupare. Till slut hittade jag den i mitt smyckeskrin som står i badrummet. Hur tänkte jag där liksom?

Ha det bäst!

Kattstackarn

Fanny vår fina katt-tjej, eller egentligen katt-tant numera, ägnades ig åt att hoppa mellan möbler igår kväll. Hon är fenomenal på avståndsbedömning och hon kan hoppa väldigt högt och långt. Igår gick något snett, hon skulle hoppa från byrån till strykbrädan.



Hon tänkte landa på den här delen där man ska ställa strykjärnet. Den var nog halare än hon trott så hon föll ned i hålen men fastnade med en framtass i "hålet" där till vänster. Där hängde hon i bara lilla tassen och som hon skrek, som en nykastrerad spädgris. Jag försökte hjälpa henne med hon hade panik och klöste allt som var i närheten inklusive sig själv. Till slut ramlade hon ned, tack och lov. Var rätt spak resten av kvällen och stod helst inte på höger framben som hon hängt i. Idag går hon på alla fyra benen men hon verkar avvakta med med möbelhoppning ett tag till.

Ha det bäst!

Nu kan snön få komma

Nu är det nästan vinter. Maken har varit hemma idag (fast redan åkt tillbaka till Umeå), han kommer inte tillbaka på evigheters evigheter. Därför har han satt på vinterdäcken på min bil och snökedjorna på traktorn. Själv tyckte jag att det började bli lite kyligt inomhus så jag bestämde mig för att sota ur pannan och börja elda. Att sota ur pannan är nog det värsta hushållsgörat jag vet, mycket värre än att byta kattsand och det säger väl en hel del. Hur försiktig jag än försöker vara så flyger det sot och aska över hela köket. Att jag dessutom råkade använda en trasig påse gjorde det hela ännu värre.

För övrigt så har jag ägnat dagen åt att packa upp allt som jag packade ned innan jag for till Umeå. Jag kan fortfarande inte bestämma mig huruvida det var en bra idé eller inte att packa med så mycket. Det lutar nog åt att det var en bra idé, jag stannade ju trots allt i ca två veckor. Annars åker jag nästan aldrig dit och när det händer brukar jag få en gräslig scrapbookingabstinent redan dag två och så åker jag hem. Har jag scrappat medan jag varit i Umeå då? Öh, nej, men jag hade möjligheten att göra det om jag bara packat upp det och det räckte för att ge mig sinnesfrid.

Ha det bäst!

Jag har det bäst!

Om man nu bortser från att jag är sjuk så har jag det bästa livet man kan ha! Jag har verkligen funderat på om jag kan ha det bättre, om det är något jag skulle vilja ändra på men det är det inte. Jag bor på bästa stället, i bästa huset...eller förresten, jag skulle vilja ha ett nytt badrum men det är ju petitesser. Jag har de bästa vännerna, bästa sonen och bästa maken.

Vi har en stor lägenhet i Umeå (ok, jag önskar att den var billigare) där jag kan vara om jag vill leva glamouröst stadsliv med lösnaglar och klackiskor. Jag har en superkul hobby som glädjer både mig och andra. Jag har en underbar jycke och acceptabla katter. Jag har en del skor som jag verkligen älskar och massor med skor som jag kan drömma om att äga.



Jag får verkligen det bästa av två världar. Här hemma levs det "riktiga" livet men björnjakt, renslakt och hjortronplockning. När jag kan ägna mig åt det så känner jag mig riktigt levande. I alla fall om dessa tilldragelser sammafaller med att jag är fri från ett RA-skov, annars är det ju soffläge som gäller.



En härlig kontrast är då stadslivet med restaurangbesök och bakelser på NK. Å shopping då förstås, ganska mycket shopping då om jag ska vara ärlig, det gäller ju att passa på när man är i stan.


Ha det bäst!

Art Garfunkel

Art, the one and only

Jag kan inte bädda in klippet. Fasiken. Men för er egen skull, klicka på länken och njut!

Du kommer att ha det bäst (om du tittar på klippet)!

Magisk helg!

Jag har funderat i flera dagar på hur jag ska beskriva min helg så att ni förstår hur fantastiskt det var men jag tror inte att jag klarar av det. Gör ett försök i alla fall. Det var payback time, jag följde maken på en Status Que konsert i somras och i helgen följde han mig på Nights of the prom i Globen. Det var en konsert med olika artister och en symfoniorkester från Belgien som spelade klassiska tophits.

Allt var så bra! För det första fick vi bra platser, parkett på rad 17, så pass nära att man kunde se artisternas ansikten men tillräckligt långt borta för att slippa bryta nacken. Det var så MÄKTIGT när hela globen rockade loss och sjöng med.

Anledningen till att jag åkte dit var Art Garfunkel. Jag har avgudat honom sen början på 80-talet, alltså drygt 30 år. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott att jag någonsin skulle få se honom så det var MER än en dröm som blev sann. I ärlighetens namn så gick det inte så bra för honom, han kanske var förkyld eller så stämmer ryktena om att han har problem med stämbandsförlamning. Rösten höll inte hela tiden och det var rätt skakigt. Men det gjorde ingenting. Man hörde ju ändå att det var han, han har verkligen en röst som flödar av mjölk och honung. Helt underbar! Att dessutom få se honom var magiskt! Jag hade tuppskinn och håret stod rakt upp på mitt huvud. Jag är så genomlycklig över att fått se honom.

Taget med en usel mobilkamera. Det ÄR Art Garfunkel på bilden.

Vi flög till Stockholm på torsdag, samma dag som konserten och vände om hem på lördagen så det var verkligen en blixtvisit. Vi bodde hos bästa P och M på Kungsholmen, det bästa värdpar man kan ha, vi hade så himla trevligt! Hann med en shoppingvända på stan och två restaurangbesök. Första var på en spektakulär thaikrog som var byggd som en djungel. En upplevelse att bara sitta där. Dagen efter åt vi på Hoummos, valde 14 rätter så där blev vi sittandes ett par timmar. Så romantiskt och ovanligt att göra något speciellt med maken. Kan konstatera att vi träffas alldeles för sällan och när vi väl träffas så hugger vi mest bara ved. Inte så romantiskt.

Ha det bäst!

Scrapbooking

Änglafröjd har haft en tävling med temat skogen. Man fick själv välja om man skulle göra en LO, ett kort eller altra något. Jag valde att göra en LO med Ullis vackra höstfotografi. Till min förvåning och stora glädje så vann jag!! Lycka! Det är så roligt och stimulerande att få cred för det man gör!

Här är länk till tävlingen och alla fina bidrag.

Ha det bäst!

Parkeringskriget

Av hälsoskäl beslöt jag mig för att följa med Per till Umeå i söndags. Det blev att snabbt packa ihop vad jag kunde tänkas behöva. 4 timmar senare var jag helt genomsvettig men färdigpackad. Det är ganska mycket man kan tänkas behöva. För att få plats med allt tog vi min bil.

Nästan framme i Umeå upptäckte vi att vi (han) glömt parkeringsbeviset i Land Rovern så jag skrev ett vänligt brev till parkeringsvakten och förklarade situationen. På måndagen ringde jag UPAB och fick prata med en kvinna med tydliga klimakteriebesvär. Jag förklarade än en gång situationen, att vi bor i en lägenhet på sjukhusområdet, att vi har en parkeringsplats men tyvärr glömt p-beviset i Pers bil. Det tänkte hon inte ta nån hänsyn till. De kommer att lappa min bil om och om igen tills jag har P-bevis.



Sen ringde jag en snubbe på landstinget som utfärdar parkeringsbevisen och förklarade alltihop igen. Frågade om vi kunde få et tillfälligt p-bevis tills det ordinarie kommit med posten. Nej, det går absolut inte för sig. Så kan man inte göra. Du får ställa dig på en patientparkering och betala biljett.Tack för hjälpen sa jag men vet du, jag är så glad att jag inte bor i Umeå.

Ringde till grannen hemma och undrade om han kunde posta parkeringsbeviset hit till Umeå. Jajamän, det går bra. Tack och lov att jag bor i Lervik, där är folk vänliga och hjälpsamma.

Efter ca 20 minuter ringer min mobil: Hör du du, vad är det för amatörer som har parkerat på din väg du måste tala om för dem att så där kan man inte parkera det blev ju tvärstopp på storvägen när jag kom där med lastbilen (andningaspaus) Bilen står på din väg men hela husvagnen på storvägen. Amatörer.

Ringde till den misstänkte som sa: Jaså, du kände på dig att jag var hos dig. Nej, sa jag, jag har fått kritik för hur du parkerar. Redan. Man ska inte tro att man är osynlig när man bor i Lervik. Folk har nog full koll på när jag har främmande och vem det är, även om inte gästen blockerar Slagnäsvägen.

Ha det bäst!

Björnfrossa

Häromdagen fick jag halvera dosen av min nya medicin som gjort mig riktigt, riktigt sjuk. Skönt! Idag hade jag ork att gå en promenad. Åkte till Bergnäsdammen där jag tycker att det är så fint att promenera. Jag gick rätt långt efter spången när jycken plötsligt pallnitade. Men lock och pock, glada tillrop och till slut hotelser försökte jag få honom att gå framåt men icket. Han ville helst stå mellan mina ben. Konstigt. Annars skuttar han fram en bra bit framför mig. Kan det vara så att han har ont i höfterna, tänkte jag, eller kan det vara...en björn?

Tog ett snabbt beslut att vända tillbaka och då var det inget fel på jycken, minsann. Han sprang som att han hade eld i arslet eller hin håle bakom sig. Jag började tro på det sistnämnda och fick riktig björnfrossa. Promenaden, eller power walken som det blev, gick dock fyra gånger så sakta än vanligt. Jag gick baklänges och framlänges om vartannat med huvudet snurrandes runt som en karusell. Tog mig till bilen utan att ha mött någon björn. Lättad men ganska hes efter alla frikyrkliga sånger som jag skrålat högt hela vägen. Han har öppnat pärlepoooorten..

Ha det bäst

Fem kirurger diskuterar vilka patienter som är bäst att operera.

Den första kirurgen säger:
- Jag gillar att ha revisorer på operationsbordet eftersom när du öppnar dem är allt inuti numrerat.

Den andra svarar:
- Jo, men du skulle pröva elektriker! Allt inuti dem är färgkodat.

Den tredje kirurgen säger:
- Nej, jag tycker verkligen att bibliotekarier är bäst, allt inuti dem ligger i alfabetisk ordning.

Den fjärde kirurgen bryter in:
- Vet ni, jag gillar hantverkare. Killarna har alltid förståelse när det blir några delar över i slutet och när arbetet tar längre tid än vad du har sagt från början.

Den femte kirurgen får alla att bli tysta när han konstaterar:
- Ni har fel allihopa. Politikerna och cheferna här i landstinget är de som är lättast att operera.
De har ingen hjärna, inget hjärta, ingen stake och inte någon ryggrad.
Dessutom finns det bara två rörliga delar, munnen och röven, och det spelar ingen roll om du byter plats på dem.

Hund och katt till salu!

De är inte rädda om livet, mina husdjur, det är då ett som är säkert. Grannen har slaktat och tagit reda på en ren, något som hunden genast märkte. Han rymmer dit hela tiden, till och med klockan tre i natt. Han som annars absolut inte går ut om det regnar, det är tydligen bara en fråga om att vilja.

Grannen som absolut inte får ge min jcke mat hade kokat en jättegryta med feta som hon skulle ge till min hund i små portioner. När den var färdigkokt ställde hon ut den på bron. 30Sekunder senare var jycken där och åt upp alltihopa. Tyvärr glömde hon informera mig om detta så jag la mig i vanlig ordning i sovrummet på övervåningen. På morgonskvisten krafsade jycken på dörren och jag gick ned för att släppa ut honom. Men åh, du milde, så det såg ut! Han hade sprutlackerad nedervåningen med diarée. Som det luktade. Som det såg ut.

I natt ville han ut klockan tre och jag vågade inte annat än att släppa ut honom. Vid fyra ringde jag grannen och jo, där var han. Nu är han billig. Kom och köp!


Katten vill inte heller gå ut när det regnar så hon har kurat inne i flera dagar. Igår fick hon ett psykbryt och började hysteriskt jaga sin svans. På bordet, på bokhyllan, på linneskåpet. Det såg ut som en tromb hade dragit fram, prydnadssaker och bordslampor flög i golvet. Glassaker splittrades i tusen bitar. Bakom henne rusade jag för att ta fast henne och bära ut henne. Men att fånga en tromb, det går inte. Nu är hon billig. Kom och köp!

Spöket är borta!

Jag var bortbjuden på en mycket trevlig middag igår kväll. När jag kom hem ser jag att det hänger en soppåse på husväggen. (Varför?) Jag hade inte sett den förut med det hade kråkorna, de har hackat hål i påsen så att det såg ut precis så här:

Det var den som speglade sig i traktorfönstret. Nu är påsen där den ska vara: i soptunnan och spöket är därmed borta.

Ha det bäst!

Mörkrädd

Jag är inte mörkrädd, normalt sett. Det skulle inte fungera att bo ensam i ett hus i mörka skogen om man är mörkrädd. Igår råkade jag se en bit ur ett avsnitt av, äh jag vet inte nes vad det heter men det är ett program om spöken. Febrilt försökte jag stänga av TVn men jag var inte snabb nog. Jag hann höra för mycket om ansikten i fönsterrutor. Det är min hemliga rädsla som jag gömt djupt inom mig. Tänk om man ser ett ansikte genom fönstret? Huuuuuuu så hemskt.

När jag gick ut på jyckens kvällspromenad la jag märke till att ljuset från huset reflekteras i traktorns ruta så att det ser precis ut som om det sitter någon i traktorn. Någon som är väldigt blek. *ryyys* Jag tvingade mig att stå kvar länge och verkligen förvissa mig om att det bara är speglingar. Det ÄR bara ljusfenomen men det tar inte bort det faktum att det faktiskt att det såg ut som att det verkligen satt nån där. Jag gick ut igen innan jag gick till sängs och det såg ut på samma vis.

När jag la mig i sängen var jag så uppskrämd att jag blev rädd för min egen skugga, det blev lite jobbigt. Ska parkera om traktorn idag så att det inte speglas så där.

Ha det gott!

Höstväder

Jag gillar verkligen inte hösten, inte som den är nu. Grå, mulen, fuktig och regning. Senare på hösten då myrarna börjar frysa, då kan jag tycka att det är trevligt.

Jycken tycker inte heller om dagens väder. 13.30 tyckte jag bestämt att det var dags för honom att morgonpissa. Han tvärvägrade. Jag stod där i dörren oc försökte sälja in en pisspromenad med snabbköpsreklam men det gick han inte på. Fick ta till det tunga artelleriet: ÖH, hörru, serru ÄLGEN? Titta en älg!! Då blev det fart på jycken, han for som skjuten ur en kanon ut ur hallen, IN i köket och tittade hysteriskt ut genom fönstret. Konstaterade snabbt att där fanns ingen älg, alltså ingen anledning att gå ut. Hur stor blåsa har en hund? Går han omkring och smygpissar?

Ha det bäst!

Älgjakt

På förmiddagen parkerade någon en bil på vår uppfart. Maken trodde att han skulle komma och fråga om det är ok att parkera in oss men det gjorde han inte. Vår veckoplanering ser så ut så här: söndag: ta upp Vilma. Lite otur då för bilägaren att ställa sig precis där då svängradien på båttrailerna är...stor. Efter nån timme härsknade jag till eftersom jag tycker att det är/var ganska fräckt att parkera så utan att fråga så jag går för att kolla bilnumret.

På andra sidan vägen står en karl med bössa i handen. Vi tittar på varandra. Han säger ingenting. Jag säger ingenting. Jag säger: är det här din bil? Nä, säger han. Nähä. Sen går jag in igen. Är det läge för att klippa gräset nu, undrar jag. Eller ska jag klättra ned i källaren? Som han står är det enda kulfång han har mitt hus. Eller jag då, om jag går ut.

Hur tänkte han där, undrar jag länge innan jag bestämmer mig för att fråga om jag får fotografera honom för nu har jag börjat inse det komiska i situationen. Tyvärr hann han gå så jag fick varken nån bild eller svaret på min fråga. Nöjer mig med att fota ur hans synvinkel.


Om man skjuter en älg i mitt jordgubbsland, är det min älg då?

Ha det bäst!

Jo, förresten..

Bästa Sonja tipsade om ett par skor som skulle passa utmärkt till min nya handväska!
Kolla här! Så himla fina!

Ha det bäst!

Båtliv på höstkanten

Det är härligt att ha en ruffad båt på höstkanten, man fryser inte så mycket då. Då tar man heller inte upp båten ur sjön när höstrusket börjar i början av augusti. Den blir dock inte så flitigt använd. Det regnar en hel del men den fantastiska länspumpen pumpar ut allt vatten. Tills batteriet tar slut. Det vet jag ju.

När min älskade son och sonahustru campade på Skvekkie fick han låna mitt regnställ som jag använt en gång. Det var inte billigt i inköp och jag var tydlig med att jag ville ha igen det helt och rent. Jag vet inte om det är helt och rent FÖR JAG HAR NÄMLIGEN INTE FÅTT IGEN DET! Vars är det? undrar jag. Öööh, vettnte, säger han.

Jag har gått särsärk i hela huset och alla uthus idag. Inget regnställ. Så for jag för att kolla om det möjligen låg i båten. Å nä, där låg det inte och flöt. Det gjorde inte Vilma heller kan jag säga. Det enda som flöt var durkarna och något enstaka vedträ. Kände mig som Rosie i Titanic när jag vadade runt i vild panik.

Tänkte byta ut det tomma batteriet mot ett fulladdat men de där klämmorna som sitter på batteripolerna satt som berget. Hittade en stor skiftnyckel och några små pjena hylsnycklar, inget av de fungrade. Ringde förre ägaren som sa att det sitter så trångt till att du måste ha en trettons fast nyckel. Jag vet att vi inte har en trettonsnyckel. Just den storleken försvinner hela tiden. Jag köpte en gång en egen rosa 13 men den har någon snott. Också. Gnnn.

Till slut tog jag startkablarna, kopplade ihop batterierna och satte på båda länspumparna. Satte på motorn och tänkte att det får ladda medans jag sitter här. Satt där till jag började bli lila om benen i mina genomblöta byxor, sen sket jag i alltihop. Regnstället är fortfarande försvunnet. Gud, vad jag älskar hösten.

Ha det bäst!

Röd handväska

Idag har varit en pissig dag rent generellt. Det bästa man kan göra då är att köpa en röd handväska med rosett på. Så det har jag gjort. På det kommer ju en del följdproblem som ex. vad ska jag ha för skor till? Alltså var jag tvungen att hitta ett par matchande skor. När man väl har fixat det så kan man inte ha en scarves som skär sig så..hej och hå..slit och släp.. måste hitta en ny. Hips, vips så mår jag en smula bättre. Nu funderar jag bara på hur jag ska förklara för min man. Han förstår mig inte alltid.

Ha det bäst!

Zorros diet

Jycken har börjat med en ny diet. Jag förstår inte hur han tänker och han kan inte heller förklara. Förra natten åt han upp en hel ny förpackning med bomullsrondeller. Jag skulle tycka att man blev lite torr i munnen efter ett halvt paket men det kan han ju uppenbarligen inte ha tyckt. Möjligtvis blev han rädd för förstoppning för i natt tryckte han i sig ett storpack Microlax inklusive platpipetter och pappkartongen. Kanske för att vara på den säkra sidan, liksom.

Ha det bäst!

P.S Jag har ÄNTLIGEN fått en kommentar i min blogg, så glad jag blev!

Äntligen hemma!

Igår kväll kom jag så äntligen hem! Gladast var nog mormor, inte för att hon fick se mig utan därför att hon då slapp se min jycke.

Det var trots allt himla mysigt att vara i Umeå och umgås med man och barn. Saknar dem och andra trevliga människor i Umeå men jag trivs bäst här hemma i alla fall.

Jag har klagat lite, eller mycket, på ont i lederna och ryggen, var misstänkt att det kanske var ett skov och att det också skulle förklara min trötthet. Nu när tandvärken släppt har jag dragit ned min Treo konsumtion med 98% och det märks ffa i fötterna. Walking on broken glass, går och sjunger för mig själv.

Ha det bäst!

Tanden

Jag har inte haft ont sen i lördags. Var till tandläkaren idag och hon fortsatte rensningen av kanalerna och satte slutligen på ett provisoriskt förband som absolut inte fick gå sönder. Det har det gjort. Måste gå tillbaka dit innan jag åker hem. Surt. Men jag är så lycklig att drygt fyra månaders plågor är över. Äntligen Å jag är inte bitter. Inte ett dugg.

Ha det bäst!

Tandvärk?

Jag påstår inte att tandvärken gått över, det vågar jag inte. Jag kan bara konstatera att jag inte haft ont sen igår förmiddag.

Ha det bäst!

Plastnaglar och tandvärk

Jag har köpt långa plastnaglar för skojs skull och för att känna hur det känns. Det ser väldigt konstigt ut och det känns inte så bra. Tänk dig själv, limma på plastbitar på naglarna som sticker ut drygt en centimeter och prova sen att knäppa upp jeansen när du är jättekissnödig. Knyt sen skorna och far å handla på Konsum. Föreställ dig den tystnad som uppstår i kön bakom dig när du försöker ta fram betalkortet.

Jag var hos tandläkaren idag. Hon var övertygad om att min vanliga tandläkae hade fel. Jag bryr mig inte om vem som har rätt eller fel. Jag kan heller inte veta vad som är rätt eller fel, jag vill bara bli av med tandvärken.
Idag sprättade hon bort flera lager av gammal komposit, rensade rotkanalerna, satte in baketeriedödande medel och slutligen ett provisoriskt "lock". Det kändes bra fram tills dess att bedövningen släppte.

Nu känns det som att någon har borrat i min käke med en bergsborr. Jag ligger och kvider. Om jag fick rrbjudande om att bli nedsövd skulle jag säga JA utan betänketid. Om nån erbjöd sig att köra över mitt huvud med en gruvtruck skulle jag fundera i 2 sekunder och sedan tacka ja.

Nog är det märkligt att man får smärtstillande när man har ont i kroppen men inte när man har tandvärk.

Ha det bäst, nu ska jag gråta mig till sömns.

Tandläkartid!

Maken ringde i morse och hade en födelsedagspresent till mig: en tandläkartid i Umeå imorgon kl 10. Jösses, det blir lite tajt med tid men har liksom inget val. Städa, städa, packa, packa. Fixa med traktorn. Packa lite extra skor.

Akutremiss

Var till tandläkaren idag och fick en akutremiss till Luleå. Fick en akuttid den 7 september. Akutremiss? Akuttid? Innan dess har jag nog backat över mig med traktorn.

Jag fegade ur..

..jag sköt inte bort alla tänder trots att jag fortfarande har gräslig tandvärk. Har bokat en tid hos tandläkaren i morgon och jag hoppas att de drar ut varenda tand. Jag vill aldrig ha tandvärk igen i hela mitt liv.

Inte för att gnälla...men..går inte tandvärken över NU så skjuter jag mig i huvet.

Sjunkande vrak

Har besök av bästa A så igår tog jag mig ordentligt i kragen och vi for in till Arjeplog för att bunkra lite mat. Var en sväng på muséet och tog en fika på Nelly's. När vi kom hem for vi iväg en kort liten sväng på sjön.

På kvällskvisten pratade vi Afrika och jag fick högre Afrikafeber. Har sovit hyfsat inatt förutom att jag då och då vaknar av tandvärken.

Idag är jag hur "bakis" som helst. Solen skiner och det är riktigt varmt, en perfekt dag att vara ute på sjön. Men neej, jag ligger fortfarande i sängen. Har vinglat upp och käkat några Magnesyl och gick sedan direkt och la mig igen. Att återigen ta mig i kragen och vara en trevlig värdinna går helt enkelt inte. Jag orkar inte.

Ur funktion.

Observera att "bakis" för mig innebär att jag är  helt slut av gårdagens försiktiga och stillsamma aktiviteter, det betyder INTE att jag är bakfull på grund av alkoholintag.

Jäddrans skit och stackars A. Hoppas att hon ändå vill hälsa på någon fler gång.

Ha det bäst!

Vrak

Det är inte Vilma som är ett vrak, det är jag. Så in i märgen trött, orkar inte göra nånting alls. Förflyttar mig med möda mellan sängen och soffan. Just nu ligger jag i soffan och har just konstaterat att min snusdosa ligger på köksbordet. Funderar på om jag ska nyttja livlinan "ring en vän" som kan komma och ge den till mig. Om vännen också kunde ta in posten skulle jag vara tacksam.

Eftersom jag bara ligger här så har jag mycket tid att fundera. Så här har jag tänkt: eftersom maken köpt en ny traktor till sig själv så vill jag köpa en ny båt till mig själv. Jag tycker väldigt mycket om Vilma men jag har till slut kommit till insikt: hon är för stor för mig. Jag får alltid stora problem när jag är ute med henne ensam och jag vill verkigen kunna fara ut själv utan att ta livet av mig. En sån här tänkte jag skulle passa mig:



Just det...privat meddelande till maken: var vänlig köp ett nytt ankare och tampar.

Ha det bäst!

Min nya frisyr.

Alltså så här var det: Jag skulle elda lite reklam och lövsly i en gammal järntunna. Jag gillar när saker sker snabbt och snärtigt, ogillar långsamt tempo. Såe, jag hällde på några liter bensin och tände på. Woof, sa det så fick jag hockeyfrilla och krusiga ögonfransar.

Ni som ser mig med bandana och lösögonfransar behöver inte tro att jag med i något Stureplansgäng. Jag försöker bara att se oskyldig ut.

Ha det bäst!

Båtlåt

Är ni less på allt båtsnack? Det är jag med. Jag ska aldrig, ALDRIG ut med Vilma igen när jag är ensam. Som jag kämpade med henne igår har jag aldrig gjort tidigare och kommer fan aldrig att göra igen. Jag orkar inte ens gå in på vad som hände eller kanske rättare sagt vad som inte hände.

Till slut, efter jag vet inte hur länge eller hur högt jag skrek, så tog jag mig iväg till "Schkweggi" där jag serverades grillade ribs av barnen. Sen for vi hem och med hjälp av två matroser gick det så smidigt at lägga till. Sonen klagade dock och tyckte det var besvärligt. Han har inte en susning om hur det brukar vara, det hörde jag.

Ha det bäst!

Ensam hemma

Jag blev så glad att kidsen kom hem, dessvärre åkte de ut till en holme i söndags och de vägrar fortfarande komma hem. Man har aldrig tråkigt här, säger sonen och skiner som en sol trots ösregn. Ja, jag tycker definitivt att det är bra för dem med en dataspelspaus så jag kommer inte att tvinga hem dem.

Idag när jag akulle åka dit och titta till dem ställde jag till det rejält. Vilma är förtöjd i en boj i aktern som ligger en bit ut, förtampen är knytt vid land. För att göra en lång historia kort: när jag drog i förtampen lossnade den, varvid akterbojen fjädrade ut så båtfan åkte ut till mitten av viken.

Ännu en gång blev jag tvungen att bada. Jag har aldrig badat så mycket nån sommar som denna och denna sommaren har varit den sämsta sommaren, vädermässigt, i mannaminne. Jag hatar verkligen att bada om inte vattentemperaturen överstiger 30 grader. Det har jag alltid gjort.

Ha det bäst!

Sjöräddning

Vi har 4 båtmotorer och några fler båtar. Det är ju bra när kidsen tänkt åka ut till en holme och tälta, tycker man. Men när man upptäcker att 3 av dem INTE fungerar då tycker man inte att det är så bra. Jag blev tvungen att skjutsa ut dem med Vilma och lämna dem där utan båt.

Att ta sig till holmen gick lätt som en plätt. Att ta sig hem var också lätt som en plätt. Men sen började eländet när jag skulle fästa henne i en boj i aktern och i en järnkrok mot land. Efter mycket möda och stort besvär lyckades jag till slut förtöja henne  på ett bra sätt. Sen är det enligt maken bara att hoppa i land.

 Inte en sportmössa att jag skulle klara det, det såg jag ju. Jag såg också mig själv slå i huvudet mot en sten och drunka och då skulle ingen hämta barnen så då skulle de svälta ihjäl. Maken (telefonsupporten) förslog att jag skulle kasa ned över relingen och sen plopp ned i vattnet. Det var den bästa lösningen men jag vet att det är djupt, går till under armarna just där. Å gyttjigt. Halvvägs ur båten ändrade jag och äntrade båten igen.

Myggen var hysterskt glada över att mig på besök så länge. Till slut gav jag upp och använde mig av livlinan "ring en karl", slutet gott, allting gott!

Ha det bäst!

Sommar och sol

Igår var första gången på hela sommaren som jag var ute med båten tillsammans med maken. Solen sken från en klarblå himmel så vi bestämde oss för att fara ut en sväng på sjön. Sen bestämde vi oss för att åka till Stragg och där kom vi på att vi skulle åka till Kronlund. En "liten sväng" blev plötsligt ett maraton fast längre.

Det var väldigt trevligt men väldigt kallt på kvällskvisten. Jag hade dubbla långkalsonger, två par byxor, fleecetröja och vinter jacka men frös ändå. Förbannade återigen den trasiga värmefläkten, vi måste fixa den. Nu när jag lix har börjat klaga så fortsätter jag lite till...prickningen på Storavan och Uddjaur är under all kritik. De sitter lite hur som helst men oftast saknas de helt. Det blir liiite svårnavigerat då när man kör på vatten man inte känner till. Drömmen vore att alla prickningar satt som de skulle samt hade blinkande ljus på sig i vitt eller rött. Tänk vad mycket enklare det skulle bli när det är bäcksvart ute.

Ljuvligt

Maken envisas med att fiska

Fick bara en "abbarr" men ser rätt nöjd ut ändå

Ooops..jo jag vet att jag inte får ligga på soffan..

På kvällskvisten

Så här vill jag att det ska se ut..

.........men det gör det  inte........

Grandpa VS Ipad

Å bantningen då?

Jag skulle aldrig ha skrivit så där om min sömn, Murphy's law, ni vet. Förra natten diskade jag och städade i köket. I natt vet jag inte vad jag ska göra, stryka kanske? Det äär ju så mördande tråkigt att jag kanske somnar stående....och får strykjärnet på foten. Nej.

Å LCHF-bantningen då? Ja, hrm, det har inte gått så bra. Från början gick det bra, jag gick ned 6 kilo och det märktes på kläderna. Jag var så lycklig och taggad. (Nu kommer en exakt redogörelse för hur, när och varför det gick fel. Om du inte orkar läsa det så kan du sluta nu).
* Andra juni ringde telefonen, det var från sjukan och de sa att morfar blivit riktigt, riktigt dålig. Jag kastar mig in i bilen och kör järnet in till Arjeplog, stannar vid Shell och köper wienerbröd och tänkte: det kan vi behöva för att stärka oss inför vad som komma skall. På eftermiddagen åt jag ett skrovmål med extra strips av samma anledning.

* På kvällen när allt var över blev vi serverade kaffe och bullar. Jag tänkte att det måste man unna sig när ens morfar har dött.

* Så där fortsatte jag hela veckan men åt HF, high fat, tillsammans med kolhydraterna och tyckte ändå att jag bantade.

* Sen kom två begravningar på en helg och man kan ju inte sitta och peta i maten på begravningar, det är respektlöst och dessutom kan man unna sig potatisgratäng och tårta på begravningar. När jag ändå hade en syndar helg så var det ju lika bra att äta massa godis också.

Nu orkar jag inte spalta upp mer, kan bara konstatera att jag hittat tusen ursäkter för att "få" äta kolhydrater. Tyckte ju ändå att jag var duktig som inte åt pasta, vilket väl är det enda i kolhydratväg som jag uteslutit. LCHF blev HCHF och därmed värsta bästa gödningskuren och nu väger jag lika mycket som innan jag började banta.

Precis så här känner jag mig

Att jag dessutom umgåtts med extrem/multisporteliten i fyra dagar gör INTE att jag känner mig så...fin.

Ha det bäst!

Icebug24

Maken och svägerskan har sprungit Icebug24, ett dygns fjällorientering. Hur långt de har sprungit vet de inte men det är minst 5 mil. Jag kan inte bestämma mig för om jag är avundssjuk eller om jag tycker att de är galna. Fast, ja, nog skulle jag väl egentligen vilja kunna springa 5 mil, det skulle jag väl. Min målbild är dock helt annorlunda: att kunna ta mig till brevlådan. Utan att vila. Det vore en seger.

Förövrigt sover jag bra nu, tror att jag skulle kunna sova i tre dygn i sträck om inte tandvärken väckte mig var fjärde timme. Apropå det så är jag väldigt trött nu, jag tror jag tar och lägger mig. Natti natti.

Ha det bäst!

Status Quo

Jag hade ju lovat min man att åka på en Status Queokonsert i Lycksele. Ju. Jag var måttligt inspirerad när jag packade min motorcykel i hällregn och upptäckte att alla packremmar numera satt fast på traktorn. När jag kört två mil ramlade väskan med mina skor av. Räddades av Robban och en rulle tejp. Sen regnade det ännu mer. En låt började rulla i mitt huvud: Är de det här du kallar kärlek? Väl framme i Lycksele mötte jag min man i rondellen, vad är oddsen för det egentligen?


Efter en måltid på Frasses och en 45 minuters varm dusch kändes det lite bättre. Min konsert outfit som jag funderat så länge över doldes av regnstället när vi cyklade iväg ner på stan. Mina förväntningar var dock lika låga som molnen. Funderade på varför jag gått med på dealen överhuvudtaget. 

Meeen..väl framme fick vi jättebra platser (i mitten absolut längst fram), förbanden rockade och höjde mitt humör. Status Quo var faktiskt skitbra, de har nu en ny fan i mig. Jag å andra sidan fick ett plektrum av Rick Parfitt. Maken är grön av avvund och jag känner att jag har ett riktigt bra förhandlingsläge. Jag skulle kunna tänka mig att byta det mot en utlandsresa. Till Seychellerna till exempel.


Ha det bäst!

Kompromiss

Iblande måste man kompromissa. Det är inte ofta det händer i vårt äktenskap för vi tycker oftast lika men nu har det hänt, vi har kompromissat. Maken följer med mig på Art Garfunkel konsert om jag följer med på Status Quo. Det är inte en "win-win situation" enligt mig eftersom Shakira ska uppträda på samma tillställning som Mr Garfunkel. Vad ska jag få ut av en Status konsert, undrar jag. Sår i öronen?

Ha det bäst!

Gissningstävling

Första som gissar rätt på frågan: Vad ligger på Marias diskmaskin får en Dajm.

Tandvärk och Jäger, del 2.

Idag har jag varit på bolaget och köpt en flaska Jägermeister som jag tänkte lämna tillbaka till NN, jag hällde ju i mig en hel del i lördags. Sen for jag till tandläkaren som plötsligt gjort en kovändning, jag har inte infektion i tanden säger han innan jag ens öppnat munnen. Närå, min tandvärk som går ända upp i örat beror på att sjuan frakturerat och att jag därför pressar på sexan. Han lagade min redan rotfyllda sjua och skickade hem mig med en burk flourlack. Jag har ondare än nånsin. I morgon ska jag dit igen och slipa till min bettskena. Jag funderar på att bita honom. Hårt.

Jägern har jag inte lämnat tillbaka än.

Öl vs handväskor

Det är inte ofta min man svär åt mig. Första gången det hände var när jag råkade glömma att lägga in P på hans nya automatväxlade Land Rover. Den rullade då förbi lagårn, genom staketet, över två träd innan den stannade mot en rejäl gran. Ooops.

Andra gången var i eftermiddag. Jag hade en handlarlista med mig när jag åkte till jobbet men bara pyttesmå packväskor på hojen. På handlarlistan stod: jäst, brödkryddor och öl, helst 2 sexpack. Mmm, fast så råkade jag köpa 2 handväskor (de var jättebilliga!!!) så då fick jag inte plats med ens en ölburk. När jag kom hem rusade maken emot mig med öppna armar, passerade mig med blicken fokuserad på mina packväskor. När han öppnade dem och hittade tre handväskor men inte några öl så......sa han...: Du är ju för fan inte riktigt klok. Ooops.

Ha det bäst!

Tandvärk och Jägermeister

Jag har haft tandvärk i flera veckor. Bokade en tid hos tandläkaren som jag sedan avbokade. Bokade en ny tid och gick faktiskt dit. Efter röntgenundersökning och knackande på mina tänder konstaterade han att jag har en infektion i en tand och fick en ny tid för rotfyllning. Dagen innan D-day tyckte jag, om jag kände efter ordentligt, att jag nog hade lite mindre ont och avbokade därför rotfyllningen. Det har jag ångrat sen dess.

Igår kväll blev jag informerad av den självutnämnde tandvårdsexperten NN att Jägermeister och badtunna är himla bra mot tandvärk. Då var jag så desperat att jag gick på det. Fast, ja, jag tandvärk slapp jag inatt om man säger så. Huvudvärken man får efter att ha druckit upp en stor flaska Jäger trotsar dock all smärtas gräns. Korset på flaskans etikett fick plötsligt en innebörd.

Ha det bäst!

Morfars begravning

Det är i princip bara en sak som rör sig i mitt huvud, morfars död och begravning. Jag kan inte fatta att någon som alltid funnits nu helt plötsligt är borta. Jag säger som Kirsti Tomita: JAMEN, DET ÄR JU ORIMLIGT!

Både begravningsgudstjänsten och minnesstunden blev trots allt fina och ett ljust minne att spara.

Till minne av Morfar, the one and only.

Jag skriver det här blogginlägg för att påminna mig själv om  att detta har hänt. 

Tack alla ni som kom, som inte bara delade vår sorg utan också hjälpte till att lyfta täcket av sorg som ligger tungt över oss.

Ha det bäst!