Björnfrossa

Häromdagen fick jag halvera dosen av min nya medicin som gjort mig riktigt, riktigt sjuk. Skönt! Idag hade jag ork att gå en promenad. Åkte till Bergnäsdammen där jag tycker att det är så fint att promenera. Jag gick rätt långt efter spången när jycken plötsligt pallnitade. Men lock och pock, glada tillrop och till slut hotelser försökte jag få honom att gå framåt men icket. Han ville helst stå mellan mina ben. Konstigt. Annars skuttar han fram en bra bit framför mig. Kan det vara så att han har ont i höfterna, tänkte jag, eller kan det vara...en björn?

Tog ett snabbt beslut att vända tillbaka och då var det inget fel på jycken, minsann. Han sprang som att han hade eld i arslet eller hin håle bakom sig. Jag började tro på det sistnämnda och fick riktig björnfrossa. Promenaden, eller power walken som det blev, gick dock fyra gånger så sakta än vanligt. Jag gick baklänges och framlänges om vartannat med huvudet snurrandes runt som en karusell. Tog mig till bilen utan att ha mött någon björn. Lättad men ganska hes efter alla frikyrkliga sånger som jag skrålat högt hela vägen. Han har öppnat pärlepoooorten..

Ha det bäst