Parkeringskriget

Av hälsoskäl beslöt jag mig för att följa med Per till Umeå i söndags. Det blev att snabbt packa ihop vad jag kunde tänkas behöva. 4 timmar senare var jag helt genomsvettig men färdigpackad. Det är ganska mycket man kan tänkas behöva. För att få plats med allt tog vi min bil.

Nästan framme i Umeå upptäckte vi att vi (han) glömt parkeringsbeviset i Land Rovern så jag skrev ett vänligt brev till parkeringsvakten och förklarade situationen. På måndagen ringde jag UPAB och fick prata med en kvinna med tydliga klimakteriebesvär. Jag förklarade än en gång situationen, att vi bor i en lägenhet på sjukhusområdet, att vi har en parkeringsplats men tyvärr glömt p-beviset i Pers bil. Det tänkte hon inte ta nån hänsyn till. De kommer att lappa min bil om och om igen tills jag har P-bevis.



Sen ringde jag en snubbe på landstinget som utfärdar parkeringsbevisen och förklarade alltihop igen. Frågade om vi kunde få et tillfälligt p-bevis tills det ordinarie kommit med posten. Nej, det går absolut inte för sig. Så kan man inte göra. Du får ställa dig på en patientparkering och betala biljett.Tack för hjälpen sa jag men vet du, jag är så glad att jag inte bor i Umeå.

Ringde till grannen hemma och undrade om han kunde posta parkeringsbeviset hit till Umeå. Jajamän, det går bra. Tack och lov att jag bor i Lervik, där är folk vänliga och hjälpsamma.

Efter ca 20 minuter ringer min mobil: Hör du du, vad är det för amatörer som har parkerat på din väg du måste tala om för dem att så där kan man inte parkera det blev ju tvärstopp på storvägen när jag kom där med lastbilen (andningaspaus) Bilen står på din väg men hela husvagnen på storvägen. Amatörer.

Ringde till den misstänkte som sa: Jaså, du kände på dig att jag var hos dig. Nej, sa jag, jag har fått kritik för hur du parkerar. Redan. Man ska inte tro att man är osynlig när man bor i Lervik. Folk har nog full koll på när jag har främmande och vem det är, även om inte gästen blockerar Slagnäsvägen.

Ha det bäst!