Till slut, efter jag vet inte hur länge eller hur högt jag skrek, så tog jag mig iväg till "Schkweggi" där jag serverades grillade ribs av barnen. Sen for vi hem och med hjälp av två matroser gick det så smidigt at lägga till. Sonen klagade dock och tyckte det var besvärligt. Han har inte en susning om hur det brukar vara, det hörde jag.
Ha det bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar