Våren 2011

Mitt liv känns ganska dysert just nu, jag är så uttråkad! Har haft migrän i tre dagar så jag har bara legat och blundat. Blev snabbt less på mitt eget sällskap.

Det har regnat i en evighet känns det som, förutom igår kväll, och idag strilar regnet fortfarande. Eller igen. Man ska inte blogga med migrän, kan inte skriva korrekta meningar. Dessutom tänkte jag skriva, precis som rubriken antyder, om Våren 2011 som lyser med sin frånvaro. Egentligen finns det väl inte så mycket mer att säga om Våren, bilderna talar för sig själva.

Ha det bäst!

Tävling på TLC

Jag snubblade över en tävling på TLC där man kan vinna 40 par skor. 40 par skor!! Klart att jag är med!
Länk till tävlingen: Vinn 40 par skor!

Ha det bäst!

Blandras

Jag tappade en hel del hår under min senaste cellgiftsbehandling. I normala fall finns det hundhår i drivor i varje hörn, hur mycket jag än dammsuger. Helt plötsligt är det mitt hår som ligger i drivor men värst var ändå på morgonen när det låg stora sjok med hår på kudden. Jag löste det med strutsmetoden: blundade och pep taborttabortbortbort till maken som snällt tog bort allt hår för jag ville inte se eländet. Sen både kändes det och syntes i spegeln att jag var väldigt väldigt tunnhårig.

Nu har det börjat växa ut igen. Det nya håret är ca 5 cm långt, ganska tunt och lockigt, det "gamla håret" är rätt långt. Jag ser ut som en blandning mellan Magica de Hex och en pudel. Det ser ärligt talat inte klokt ut, som att jag haft svårt för att välja frisyrer och valt två.

Ha det bäst!

Exakt

Jag var två veckor på sjukhuset bland annat för att lära mig att inte göra som igår. Även och jag vill och tror att jag klarar att gå runt tjärnen så ska jag inte det för min kropp klarar egentligen inte det. Men jag glömde. Idag får jag betala priset. Just nu så känns det värt det, det var ju så fint väder igår och kolla idag:

Ha det bäst!

Skogspromenad

Jag har inte påbörjat min kamp mot kilona, det vill jag inte påstå, det handlar mer om att kunna komma sig ut ur huset. Å det gjorde vi idag! Hela familjen, inklusive katten, gick på en tvåtimmars skogspromenad och det kändes så himla lyxigt! Tänk vilken tur vi har som få bo så här bra till, nära till skogen och allt. Eller skogen bara, kanske.

Ha det bäst!

Hemma igen!

I fredags var sista dagen i Sunderbyn. Poooh! Innan jag åkte var jag på ett läkarbesök som jag gruvat mig så mycket för. Vanligtvis hoppas man oftast att man ska vara frisk, jag, däremot, var livrädd för att bli fråntagen min diagnos. I såna fall hade jag varit tillbaka på ruta ett med besvärande symptom men ingen förklaring. Doktorn tyckte dock inte att min sjukdom kunde förklara alla symptom och hon har därför skrivit en remiss till en endokrinolog. Bra gjort!

Hemresan gick väl bra med bara en smärre incident. Vi hade bestämt oss för att pausa i Arvidsjaur och jag skulle sola solarium på att bli pigg och fräsch. Tyvärr var solariet stängt och då...så här gick det till:
* maken sitter i bilen på parkeringsplatsen.
* jag knackar på motorhuven för att påkalla hans uppmärksamhet utifall han inte sett att jag var tillbaka.
* jag öppnar bildörren och lyfter in ena foten
* DÅ kör maken iväg med bildörren helt öppen
* jag står kvar på parkeringsplatsen, på ett ben. Bakom mig hör jag en "gubbe" säga: men va faan, det var det jävligaste, är han inte riktigt vaken? Det är väl på ett ungefär vad jag tänkte också.

Halvvägs hem står en stor skylt: SNÖKEDJOR REKOMMENDERAS! Vi klarade oss bra utan snökedjor, det är inte mycket snö kvar nu, snart sommar!

Med mig från Sunderbyn har jag fyra extra kilon. 4 kilo! På två veckor!! Jag har bara ätit vanligt sjukhusmat och några små dajmar. Helt otroligt och inte så roligt. Vilken tur då att jag köpt kläder på Big Is Beautiful.

Ha det bäst!

Helt slut

Fyra miniutfall var tydligen vad som behövdes för att knäcka mig. Jag försov mig till bassängträningen, plaskade lite i 25 minuter och skyndade mig tillbaka till sängen. Sov tills väckaren ringde 13.45, släpade mig till sjukgymnastiken för att dra i lite gummiband. Nu måste du vila, sa sjukgymnasten. Ja tack, sa jag. Tänkte att jag skulle läsa lite innan det var dags för mat. Vaknade 18.45. Tror inte att det blir några problem att somna om.

Ha det bäst!

8 dagar, 10 timmar och 5 miuter

...så länge har jag varit här nu. Försiktitigt utökas min träningstid. Förutom bassäng träning fick jag göra fyra miniutfall och lyfta 2 kilos vikter tre gånger per arm. Det tar sig. Men så blev jag plötsligt så förbannad att jag grät. Jamen vad faan...jag skulle behöva göra utfall betydligt fler gångermed skivstång på axlarna. Biceps behöver jag träna tills det flimrar för ögonen. I den här takten kommer jag inte i form för min klättring vid Atlantkusten förrän jag är 85.

På eftermiddagen var jag på date med bäste T. Tänkte tröstäta en bakelse men de var slut så jag åt en torr bulle istället. Men sällskapet var ju trevligt.

Det sociala sampselet är knepigt här på patienthotellet, tycker jag. Satt i det gemensamma köket och tryckte i mig middagen. In släntrar en man av obestämd ålder men går bakom mig. Ska man säga hej till nån som kommer in bakom en? Alltå vända sig om fast han inte tilltalat mig och säga hej hej till hans ryggtavla? Nej, den såg avvisande ut, kände jag. Sen satte han sig pa samma sida vid bordet som jag med en kaffekopp. Ingen säger något, det enda som hörs är mitt tuggande. Det ekar i lokalen. Jag börjar skruva mig på stolen men stirrar stint in i väggen, nu är det för sent för ett "hej hej" i alla fall.

Åt färdigt, klev upp och gick bakom hans rygg för att sätta disken i diskmaskinen..skulle jag då säga "hejdå" till hans ryggtavla? Jag gjorde inte det. Vi satt alltså två människor vid samma bord, ensamma i ett rum, utan att utbyta varken ord eller blickar i säkert 20 minuter. Konstigt. Konstigt kändes det. Men allt med Sunderbyn är ju konstigt så det är ju inte konstigt om man blir konstig av att vara här.

Loppis!

Lördagen bjöd på loppisshopping med bästa Erika på Sveriges största loppmarknad i Arcushallen. Å som jag shoppade..en kaffepanna, kaffekoppar, en kockums mugg, två par skor, massa kläder och tre jackor. En tvättbräda, en albylask och jag minns inte mer. Supertrevligt! Hann med en sväng på Coop för att köpa tvättmedel, kändes inte riktigt bra att använda mitt schampo till klädtvätt.

Idag hara jag varit förfärligt trött och uttråkad. Tvingade mig själv, med våld, att ta en promenad med i duggregnet. Trots långkalsonger, vinterjacka och vantar så frös jag men jag kände mig ganska duktig när jag kom in.

Nu har jag varit i Sunderbyn i en vecka och kan bara konstatera att det måste vara jordens tråkigaste plats. Jag har med mig ca 70 kilo scrapbookingprytllar men absolut ingen lust eller inspiration, det här stället suger musten ur mig. Häpnar dock fortfarande att de faktiskt har byggt ett regionssjukhus på en åker mitt ute i ingenstans. Tycker verkligen att det är verkligt konstigt.

Ha det bäst!

Mitt nya liv.

Är i Sunderbyn för två veckors rehab. Jag har verkligen sett fram emot det här och varit såå taggad. Det här är början på mitt nya liv, jag ska träna och bara äta nyttigt.
 Det gick riktigt bra  början, i onsdags fick jag lite hybris och gick en 50 minuterspromenad. Sjukgymnasten tittade på mig med fasa i blicken och sa med gäll röst: men då tog du väl många pauser. Jo, jo visst, sa jag. Fast det gjorde jag inte alls, jag gick fort och dessutom i skogen med MBT-skor.

Igår vaknade jag efter sex med tuggummi i håret och var säker på att jag försovit mig. Jag formligen flög upp ur sängen men just så mycket längre räckte inte min ork. Det blev en heldag i sängen och jag var/är rätt ledsen. Hur länge ska det här få hålla på? Jag vill orka mer än 40 minuters sjukgymnastik om dagen. Det är verkligen lätt gympa, jag tycker knappt att jag rör mig samt 20 minuters promenad inklusive många pauser. Resten av dagen ska jag vila.

Det är inte så jag tänkt mig resten av mitt liv. Jag vill åka på en roadtrip de luxe med hojen, jag vill klättra vid atlantkusten (har jag nyss kommit på), jag vill vara i renskogen, jag vill köra skoter, jag vill jobba i Öst-afrika och på en oljerigg i Nordsjön, jag vill jobba med fjällsäkerhet och spränga laviner. Desstom vill jag fara på en utlandsresa i kvartalet, ta dykcert när vi hälsar på våra bästisar i Australien, sy nya gardiner till båten och få henne i sjön.

När jag skulle inta min frukost bestående av knallrosa proteindryck spillde jag över precis hela mig. Linne, kofta, byxor bälte, sockar och skor. Har desperat försökt att hitta en tvätt maskin här på regionssjukhuset men det finns inte! Igår kväll tvättade jag kläder med hårschampo i en papperskorg.

Ha det bäst!

Detta har hänt..

Min dyre make har fyllt 50 år och som den skygge man han är valde han att fly tillsammans med de närmaste. Vi åkte till hans favoritplats på jorden, Riksgränsen. Fast valborgsmässoafton var vi på en mycket trevlig fest tillägnat honom (men det visste han inte i föväg). Där åt vi gott, bastade och badade badtunna.

Foto: Malin

Åter till Riksgränsen...eftersom det här är min blogg så skriver jag ur mitt perspektiv, bara så ni vet. Jag har inte stått på bräda de senaste fem åren och jag var helt säker på att det inte skulle gå, hade därför packad ned 7 filmer och 4 böcker. Tänkte dock att jag ändå måste prova och det gick väl sådär. Det märktes hur mycket styrka jag tappat efter två år i soffan. Jag hade köpt halvdagskort och var nere på Norddalssidan när klockan började närma sig liftstängning.När jag skulle åka upp ramlade jag så klart i liften. Tog beslutet att gå över en liten kulle till den pistade backen vad jag glömt bort var att snödjupet var drygt två meter. Plums, skon fastnar nere i snön, slita, dra. Plums, skon fastnar, slita dra och så vidare.

Foto: Malin                          Det gick bättre för Simon  .

När jag kom fram till backen var jag helt slut, benen dallrade som gelé. Då kom skidpatrullen och stannade och pratade med oss. Trevligt, trevligt tänkte jag och sen åkte vi nedåt men efter 40 meter var jag tvungen att vila benen. Då kom de igen och jag fick en sarkt känsla av att de förföljde oss. Åk ni, sa jag, för det här kommer att ta tid. Nä, de ska vara sist ned, sa de, så det var bara ställa sig upp och åka. När jag ramlat av ren utmattning för vilken gång i ordningen bestämde de att jag skulle få skoterskjuts ned. Aldrig i livet, det vore den totala förödmjukningen, sa jag, då går jag hellre. Det blev skoterlift, fy vad knäckande.

Slutet gott, allting gott!

Vi hade i alla fall tur med vädret. Strålande sol och någon minusgrad varje dag. Dag två försökte jag mig också på brädan men hann inte åka särskilt länge innan jag, i ganska hög fart, gör en trippel saltomortal med skruv och landar på min högra axel. Oss emellan så kan jag erkänna att det faktiskt gjorde ondare än när jag frakturerade nämnda axel. Jäddrar. Sen åkte jag frivilligt ned med skoter.

Malin och jag gick på SPA på eftermiddagen. Hade bokat en duokur där vi fick bubbla i välgörande oljor och sedan få massage eller bodyscrub. Perfekt slut på den dagen.

En av dagarna passade jag och kidsen på att åka till Narvik och strosa runt (bilder kommer). Sen valde jag att besöka SPAet igen men denna gång för lerinpackning, ansiktsmask med massage och 50 minuters helkroppsmassage. Värt vartenda öre. Helt underbart!

Vl hemma igen säckar jag ihop totalt. Att vara social i fem dagar är mer än jag klarar av. Jag är så utan ström att jag knappt orkar borsta tänderna. Hoppas att jag återhämtar mig fort för vår gräsmatta ser hemsk ut.

Ha det bäst!