Det är inte bara bloggtorka som är problemet utan min trötthet. I slutet av sportlovet började jag sakta men säkert känna mig som en zombie igen. Jag har inte orkat göra någonting annat än gissa på Ullis bildgåtor. Alltså har jag heller ingenting att skriva om.
Ibland blir jag rädd att det inte är PsoA jag har utan ..ingenting. De senaste bloproverna var normala trots att jag är så trött. Jag blev uppringd av reumatologen igår för att jag ska få bli inlagd i två veckor. Passade på att fråga henne om trötthet och hon sa att det natruligtvis är individuellt men att många pratar om en trötthet som förlamar livet. Det kändes skönt att få höra det för det är precis så jag känner.
Min dyre make kom hem igår och han är fast besluten att ta med mig ut i skogen en sväng. Jag har inte klivit upp ur sängen ännu och nu hör jag att han startat skotrarna. Ska försöka ta mig samman och kliva upp. Fast det är egntligen det som är största problemet, jag är så trött jag inte KAN ta mig samman.
Ha det bäst!
1 kommentar:
Vet du vad? Man säger att "supermånen" som alla skyller jordbävningarna på även gör så att folk blir trötta... kanske är det så, vad vet jag. Jag vet i alla fall att både jag och K har känt oss onaturligt trött i några veckor nu.
Skicka en kommentar