Kortison och husvagnar

Nu har jag stått på kortison ett par veckor och svullnaderna börjar lägga sig. Har bara lite ont och det känns fantastiskt. Det som är mindre fantastiskt är att jag får så mycket biverkningar. Jag sover nästan ingenting, vissa dygn inte alls och andra dyn 1-2 timmar. Det är för lite och jag börjar känna mig rätt sliten. Dessutom blir jag rastlös och lättirriterad av kortisonet. Jag går omkring här hemma i min ensamhet och är rasande arg helt utan anledning och det är också jobbigt. Därför har jag, mot läkarens inrådan, börjat att trappa ut medicinen på försök. Om svullnaderna ökar och jag får mer ont så får jag väl ge mig och öka på dosen igen, om inte så halleluja.

Ingen kan väl ha missat att jag blivit helt husvagnsfrälst på äldre dagar. Jag tycker att det är så roligt, mysigt och trevligt att campa att jag blir lycklig ända in till hjärteroten. Det som stört mig i ett år är att jag inte kan köra runt med husvagnen själv. Det beror på flera saker: jag har fel körkort, den är för stor och tung för mig, jag kan inte hantera den och dessutom så tycker jag att det är läskigt att ha något så stort bakom bilen. Jag har varit ut några svängar med den ensam och det var inte så lyckat. Först och främst så var det olagligt och jag var jätterädd för polisen. När jag kom fram till målet för min resa började jag genast oroa mig för min hemresa så själva vistelsen där blev inte så avkopplande som jag tänkt.

Jag har hela vintern fantiserat om att piffa till husvagnen och ju längre tid som gick desto mer rosa blev mina inredningsdrömmar. Då sa maken stopp, aldrig i livet. Inte rosa och dessutom kan man inte börja ändra på en fin husvagn och det kanske man inte kan. Så jag började snegla på Wilma, hon skulle bli himla fin med lite (mycket) rosa ryschpysch. Maken fick nåt galet i blicken, han såg till och med lite hotfull ut men lovade mig i princip vad som helst om jag lät bli Wilma. Han sa att jag fick sätta upp prickiga tapeter i köket och måla skåpluckorna illrosa bara jag inte rörde Wilma.

Så växte tankarna på att skaffa en egen liten husvagn fram. En vintagehusvagn som jag får pynta till som jag vill. Men man kan inte ha två husvagnar, tre motorcyklar, tre bilar och två båtar, det kan man inte. Men så undrade jag varför man inte kan ha det? Plats har vi för alla såatte ....jag har köpt en husvagn.

Jag har spanat runt på blocket och plötsligt fanns hon där, mina drömmars husvagn, en Sprite Alpine från 1967. Egentligen ser hon ut som hej kom och hjälp mig, för det är definitivt en hon, men för mig är hon ljuvlig och jag ska hjälpa henne. I fjol rullade hon till Värmland och i år har hon varit till Finland med sin förra ägare så hon går definitivt att använda och är besiktad till 2015. Jag ska ut på en provsväng i veckan med första stoppet i Krångfors. Jag tror att det är bra att bo in sig lite innan man bestämmer sig för hur man ska inreda henne. Jag längtar!

Ha det bäst!