Det blir inte alltid som man tänkt sig

När jag "skuttade" upp i morse var jag fast besluten att mala färdigt och koka äckelhundmaten. Efter en kopp kaffe på tom mage började jag att mala och mala. Å mala lite till. Solen sken intensivt genom det immiga köksfönstret och lockade på mig. Till slut gav jag efter och for ut med skotern, en liten runda på 8 kilometer. Stärkt av solsken och frisk luft kavlade jag upp ärmarna när jag kom  hem och skulle fortsätta med hundmaten så att jag nångång blir av med eländet. Men så blev det inte. Här var det strömlöst igen.

Jag ringde eldistributionsbolaget och klagade och de skickade ut en man snabbt. Det var tack och lov inte mina säkringar som brunnit utan någon av deras i nån transformatorstation som står djupt inne i skogen längs lågspänningsledningen, eller som vi säger: lyslinja. Jag erbjöd honom, lite på skämt, att låna gammel-skotern och efter en stunds plumsande kom han tillbaka och tackade ja till erbjudandet. Jag tipsade honom om att köra upp till vägen och sen ner i skogen för att slippa köra över vårt avloppsdike. Han var dock lika optimistisk som jag var i fjol och sa att "nå gå hä bra, bara jag tramp opp före". Ja ja. Efter en halvtimmes slit i diket kravlade jag mig dit för att hjälpa honom loss, hade all möda i världen med att hålla tand för tunga och  läpparna i neutralt läge. Slutet gott, allting gott....elller så inte.

När jag skulle backa in skotern under tak så fungerade inte backen, den gick helt enkelt inte att lägga in. Fronten på skotern stod inkörd (av mig) inuti en snöhög så enda vägen ut var just bakåt. &%#½§ Så ringde grannen och undrade om jag kunde följa och hämta en bil i "storstan". Ok, om du fixar backen på min skoter, sa jag. Bra byte, tänkte jag.


Allt gick som smort på vägen dit. Sen fick jag välja bil att köra hem och jag paxade lastbilen, vilket visade sig vara en bra val då växellådan på Mercan skar halvvägs hem. Det enda jag kunde tänka var: vilken tur jag har! Vilken tur att det inte var jag som körde den då jag tidigare fått skulden för att ha kört sönder turbon på den gamla lastbilen. Hur gör man förresten för att köra sönder en turbo?? Inte vet jag. Resten av resan blev lite av en mardröm då jag blev bogserad i den trasiga bilen med kopplingen krampaktigt nedtryckt i golvet, snösprut på rutan i den snabbt kommande skymningen. Att bogserlinan var 80 cm lång gjorde INTE saken bättre. Jag såg absolut ingenting. Tänkte på vad han fru sa häromdagen, gå aldrig med på vad han föreslår, fasiken att jag glömde det.

Nåväl, nu är jag hemma, jag har ström, jag har en hel skoter och inget direkt att klaga på.

Ha det bäst