Det blir inte alltid som man tänkt sig

När jag "skuttade" upp i morse var jag fast besluten att mala färdigt och koka äckelhundmaten. Efter en kopp kaffe på tom mage började jag att mala och mala. Å mala lite till. Solen sken intensivt genom det immiga köksfönstret och lockade på mig. Till slut gav jag efter och for ut med skotern, en liten runda på 8 kilometer. Stärkt av solsken och frisk luft kavlade jag upp ärmarna när jag kom  hem och skulle fortsätta med hundmaten så att jag nångång blir av med eländet. Men så blev det inte. Här var det strömlöst igen.

Jag ringde eldistributionsbolaget och klagade och de skickade ut en man snabbt. Det var tack och lov inte mina säkringar som brunnit utan någon av deras i nån transformatorstation som står djupt inne i skogen längs lågspänningsledningen, eller som vi säger: lyslinja. Jag erbjöd honom, lite på skämt, att låna gammel-skotern och efter en stunds plumsande kom han tillbaka och tackade ja till erbjudandet. Jag tipsade honom om att köra upp till vägen och sen ner i skogen för att slippa köra över vårt avloppsdike. Han var dock lika optimistisk som jag var i fjol och sa att "nå gå hä bra, bara jag tramp opp före". Ja ja. Efter en halvtimmes slit i diket kravlade jag mig dit för att hjälpa honom loss, hade all möda i världen med att hålla tand för tunga och  läpparna i neutralt läge. Slutet gott, allting gott....elller så inte.

När jag skulle backa in skotern under tak så fungerade inte backen, den gick helt enkelt inte att lägga in. Fronten på skotern stod inkörd (av mig) inuti en snöhög så enda vägen ut var just bakåt. &%#½§ Så ringde grannen och undrade om jag kunde följa och hämta en bil i "storstan". Ok, om du fixar backen på min skoter, sa jag. Bra byte, tänkte jag.


Allt gick som smort på vägen dit. Sen fick jag välja bil att köra hem och jag paxade lastbilen, vilket visade sig vara en bra val då växellådan på Mercan skar halvvägs hem. Det enda jag kunde tänka var: vilken tur jag har! Vilken tur att det inte var jag som körde den då jag tidigare fått skulden för att ha kört sönder turbon på den gamla lastbilen. Hur gör man förresten för att köra sönder en turbo?? Inte vet jag. Resten av resan blev lite av en mardröm då jag blev bogserad i den trasiga bilen med kopplingen krampaktigt nedtryckt i golvet, snösprut på rutan i den snabbt kommande skymningen. Att bogserlinan var 80 cm lång gjorde INTE saken bättre. Jag såg absolut ingenting. Tänkte på vad han fru sa häromdagen, gå aldrig med på vad han föreslår, fasiken att jag glömde det.

Nåväl, nu är jag hemma, jag har ström, jag har en hel skoter och inget direkt att klaga på.

Ha det bäst

Det är är min image, eller i allafall hur jag önskar att det skulle vara. Jag skulle hemskt, hemskt gärna vilja ha en massageutbildad hushållerska.

I torsdags var jag dock kusligt huslig, styckade två renar här hemma på köksbordet. Själv. Ivrigt påhejad av jycken, förstås. Jag har paketerat allt, malat det som ska malas, gjort hundmat på lever och annat oätbart samt kokat köttsoppa på ätbara soppben.

Just nu är strömmen borta. Men så tråkigt då, tycker jag. Då kan jag inte diska, inte dammsuga, inte tvätta, inte stryka. Jag kan heller inte koka resten av hundmaten som vi hittade i frysen men jag kan lägga mig i soffan och läsa en bok med gott samvete.

Ha det bäst!

Min kära tvättmaskin...

..vad jag saknar dig!

Befinner mig på rehab via reumatologen. När man är på rehab blir man inte inlagd på avdelningen utan bor på patienthotellet vilket innebär att man inte sjavar runt i landstingskläder utan i sina egna. Man använder också sina underkläder. Det är trevligt. Åtminstone första veckan.

Minnesgoda läsare kommer ihåg hur jag förra gången tvättade kläder med hårschampo i en sopkorg. Detta ville jag undvika den här gången så jag ringde två (2) gånger för att höra hur länge jag skulle stanna och då anpassa packningen efter det. Jag fick inget riktigt svar men en försäkran om att få låna tvättmaskinen. Packade då för en vecka.

Nu är jag inne på andra veckan och har använt alla mina underkläder. Jag får inte låna nån tvättmaskin och står nu inför följande tre val: Tvätta trosor med mitt Kevin Murphyschampo i sopkorgen, vända dem ut och in och använda dem ett varv till (uuurk!) eller ta bussen till stan och köpa nya. Som Hanna skulle ha sagt: Så Guds förbannat!!!



Ha det bäst och njut av era tvättmaskiner!

Gnnnn...!

Jag har varit och lämnat hunden hos några vänner som ska ha hand om honom nu när jag far på rehab. Det kändes väl sådär att komma hem igen till mitt mörka ensliga hus utan hund. Brolyset är trasigt, det är 200 meter till gatlyset så jag famlade mig fram i mörkret med dagens post, bilnyckel och husnyckel i handen.

Det här en bild på brogallret. Ser ni det lilla hålet i snön? Nähä, det gör jag inte jag heller men där nere under snön ligger nu min nyckelknippa. Jag börjar ångra att jag var så flärdfull att jag åkte iväg utan täckbyxor och riktiga skor.

Ha det bäst!!

P.S Thomas har helt riktig infrågasatt mitt blogginlägg, ställer man sig verkligen och skriver ett blogginlägg om man är utelåst? Nä, så här gör man: Om man är utelåst så tar man en bild, gräver sen fram nycklarna med guldsandaletten, rusar in, klär av sig det lilla man hade på sig, ställer sig under duschen tills varmvattnet tagit slut. SEN skriver man ett blogginlägg.

Nu är det fullbordat

Jaa, jag bestämde för att ta bort båda katterna. Sen dess har jag gått omkring med tom, stirrig blick men långt inne så tror jag att det var rätt beslut. ....men väldigt konstigt känns det.

Det var meningen att maken inte skulle komma hem i helgen utan ägna sig åt att göra nya lägenheten i ordning MEN sen så har det snöat mycket. Jag har "juckat" mig ut med bilen, minst en halv tim har det tagit att ta sig de 198 metrarna ut till stora vägen. Så kom det naturligtvis mer snö och då var det färdigjuckat. Istället har jag skottat, nej grävt, en stig till bilen. När jag äntligen kom ut till storvägen så bestämde jag mig för att inte åka nånstans innan Per skottat.

Jag har blivit ball, precis som Siepen och Martin Björk. Det är ballt att inte svälta ihjäl om maken inte kommer hem i helgen av nu okänd anledning. Jag längtar tills han lagae traktorn så att jag kan köra den för så här kan vi inte ha det och för övrigt så gillar jag inte Peter Siepen.



Ha det bäst!