Renkalvmärkning

Renkalvmärkningen drog igång efter midsommar. Jag som inte är så fräsch har orkat vara med på en men å andra sidan så var den i Veddiklida. Vanligtvis, i flera års tid, har jag knappt gått till brevlådan. Jag tänkte att jag omöjligen kunde ta mig dit men ville försöka. Vi körde till Aistop i varsin bil så att jag kunde gå hem om jag inte orkade gå hela vägen.

Tur som en tokig var jag dåjag fick skjuts med motorcykel upp. Måste bara påpeka att det inte var lätt att varken åka eller köra i stenskravel och över blöta myrar.

På hemvägen skulle jag gå vilket jag trodde var omöjligt. Jag tog steg för steg, tjask tjask, över än oändligt lång myr och över nästa och nästa myrar. Jag tänkte: jag orkar ett steg till. Det blev många och långa vilor efter vägen och jag hade frukstansvärt ont i ryggen, höfterna och fötterna men  ned kom jag till slut...några timmar efter Emil och Klara. Vilken glädje och lycka! När jag kom fram till bilen var tröttheten som borta och jag kände mig hög!

Veckan efter har jag betalat dyrt men det var det värt! ....fast jag gör aldrig om det igen....

Ha det bäst!