Attityd

Hade bestämt mig för en attitydförändring här på min blogg. Tänkte sluta gnälla över snön och igenfrusna vattenledningsrör. Man kan faktiskt se det lilla vackra i tillvaron. Tänk så vacker en enskild snöflinga är! Så får man ge fasiken i att tänka på de miljarder övriga som täpper till vattnet och vägen...VOILÀ så har man en lika fin och positiv blogg som H.

Mmmm, jag tänkte göra så men det är var svårt att ignorera att jag faktiskt inget vatten har! Också svårt att ignorera att jag inte kan åka nånstans heller. Utom på skidor.

Ja, det sket sig. Det blir ingen attitydförändring.

Jag är fri!

Sex veckors isolering är nu över! Jag hade fått stränga order av min man att ingen fick ploga vägen innan han kom hem med nya snöslungan. Nu är underverket här.

Efter idoga försök blev han ändå tvungen att låna en traktor.



Mannen i mitt liv tror att det kommer att gå utmärkt men slungan i fortsättningen, om han använder den ofta. Glatt konstaterar han, där han dryper av svett, att man också får motion.
Men vänta här...vem är det egentligen som är hemma och vem är det som är borta veckor i sträck?

Den smala vägen

Fick besök idag av en väninna som inte visste att jag har en skitväg. Hon ångrar sig nog för hon hamnade i samma hål som jag. Fick ett erbjudande från en "granne" 3 km söderut om plogning av min väg. Då är det rätt illa, om folk ringer och erbjuder sig att ploga. Tyvärr var jag tvungen att neka då min man nödvändigtvis vill testa snöslungan när han kommer hem....som om det inte skulle gå att testa den i allafall, vi har ju en hel skog! Om det inte räcker kan han alltid köra ned den till sjön och lämna den där på isen tills i juni.

Brevlådan

När jag var på Konsum igår inhandlade jag mängder av rengöringsmedel. Har ägnat dagen åt att knäskura golven och tapeten i köket. Man kan ha många åsikter om sjuttiotals tapeter men en sak är säker; de tål hårda tag med rotborsten. Hm..men det kanske beror på att de är impregnerade med sot, det gick nämligen inte heller bort. Städat har jag i alla fall gjort, det känns skönt. Nu återstår bara problemet med mattorna, ska jag spika fast dem i golvet eller inte??
Att sy fast antiglidskydd på undersidan hjälpte då sannerligen inte ett dugg.

A la Houdini

Bestämde mig idag för att bryta min veckors långa fångenskap som visserligen varvats med övervakade permissioner men ändå...

Satte i motorvärmaren, skottade fram bilen och tänkte; jag kan styra, jag kan styra, jag kan styra osv. Redan innan jag passerat staketstolparna började bilen dra åt höger. Jag provade styra lite, hade fullt rattutslag åt vänster och girade även lagom mycket åt vänster. Nä, Christine körde bara mer och mer mot höger så innnan vi var framme till Slagnäsvägen var vi i diket. Kan tillägga att i slutet stod vi stilla och gled ner i diket. Hur är det möjligt??

Alla som skattar i mjugg och tänker: kärringar! hänvisar jag till tidigare blogginlägg.