Hur svårt kan det vara?

Igår kom hösten officiellt till Lervik. Luften var krispig och kall, på kvällen var det +3.5 ute och inte mycket varmare inne. Jag fick värme genom att bära ved från vedhuset och in. Med en arm. Det blev många vändor kan jag säga.

Eftersom jag förutspått att hösten skulle komma i mitten av augusti (vilken den alltid gör) så har jag beställt en massa papper från Brunkullan.

Tokfina papper, många insirerade av 50-talet.

Nu är det så här, jag kan villigt erkänna det själv, jag är väldigt väldigt rädd om mina papper. De måste förvaras i för dem avsedd temperatur och luftfuktighet. Är det för fuktigt blir de bubbliga, är det för torrt spricker de när man ska vika dem. Ve den som tar i en bunt papper med flottiga fingrar. Det har faktiskt hänt men det kommer inte att hända igen.

AKTAS, står det tydligt och klart på paketet, på tre ställen. 

I fredags var jag ute och gick med jycken och tyccker mig skymta något orangefärgat i diket bakom brevlådan. Där, I DIKET, låg mina papper. I DIKET! Jag misstänker att brevbäraren kastat ut det genom bilfönstret och ner i diket. 

Igår började ta upp scrapbookingen igen. Det är så roligt men jag är riktigt, riktigt ringrostig. Att jag dessutom inte kan skriva med höger hand gör att det färdiga alstret ser rätt så förfärligt ut. Dessutom tar allt minst tre dubbelt så lång tid med bara vänster hand.

Försöker göra ett kort utifrån mottot: More is more.

Trots en eländig start på dagen hann jag ändå städa, tvätta, hälsa på vänner, gosa med J's baby, tona håret och scrappa. Det är nog personligt rekord för i år.

Ha det bäst!!