...man får dem gratis. Jämt. Varje dag får man klämkäcka råd och diverse huskurer som sägs bota kroniska sjukdomar.
Det första året efter diagnosen lyssnade jag artigt. Varje dag. Sen började jag tröttna och funderade på hur de kan tro att de vet bättre än hela den samlade läkarvetenskapen. Det har ju faktiskt bedrivits forskning sen Sokrates tid. Om det nu ÄR så att man blir frisk genom att äta en viss sorts mat, borde inte sjukvården ha anammat det då? Eller tror folk generellt att cellgifter skrivs ut bara för att jävlas med sjuka?
Det enda logiska i det resonemanget är att personalen på försäkringskassan respektive sjukvården har lagt ned vapnen och slutat kriga och istället bestämt sig för att samarbeta kring patienten. Då kan fk selektera ut de som är sjuka och de som fejkar. Ingen står frivilligt ut med cytostatika bara för att få sjukbidrag, jag lovar.
Men att fk och sjukvården skulle samarbeta, det får man nog betrakta som en utopi. Det kommer aldrig att hända. Då är det troligare att mungbönor botar cancer. Bara man mixar dem med vatten.
Nu blir jag direkt aggresiv av goda råd. De kränker inte bara mig som patient, de kränker också mig som personal. Om det är så att stavgång, eller mungbönor eller vad som helst är den bästa medicinen.....då är ju min utbildning helt värdelös.
Jag har dock gett mungbönorna en ärlig chans. Jag har tänkt ned till cellnivå på hur munbönor kan stoppa celldelning men insett att det kan inte kolhydrater och vitaminer och mineraler och allt vad de innehåller göra. Så nästa gång jag får ett "gott råd" kommer jag att ställa följande motfråga. Kan du rabbla Krebs cykel? Inte? Men då är jag inte intresserad.
Men tack i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar