Vi har pratat, varit ute och fiskat, rökt fisk och ätit fisk och hälsat på min son på hans jobb. Vi hade blivit lovade en guidning med renarna i hjäla men när vi kom dit så höll sonen på att guida några holländare så "chefen" sa att vi fick ta in renarna själva. Jo tjena, tänkte jag. De var ute i stora "natthagen" så Del 1 bestod i att få över dem till daghagen. Vi gjorde två mycket tappra försök, sprang som tok och jag sjönk ned till ovanför knäna i flarka och fick krypa en bit i jörja.
Min teori, att bäste T skickat ut oss på "det där" eftersom han visste vad vi gjorde kvällen innan, förstärktes så vi blåste av projektet. Alla var helt slut och vissa mörbultade. Fick teorin bekräftad då T sa att det överhuvudtaget inte går utan hund. Sen tog det 5 minuter och jag hörde sonen tjuta i skogen. Så kom han med alla renarna. Det kommer jag att få höra resten av livet.
Svägerskan mjölkar en ren. Min lille pojk håller i.
Maken vill få mig att tycka att jag var en idiot som körde en ettrig 250 med trasig koppling men se det kommer jag aldrig att göra. Ok, för hojen är det inte så bra men det var bra för mig. (Nytt kopplingshandtag är beställt så oroa dig inte för växellådan mer bäste F, tills dess är den belagd med körförbud).
Jag har hellre skrapsår och blåmärken än ..tråkigt.
HA DET GOTT!
1 kommentar:
Ahh har själv kört ettriga 250cc och åkt i backen några gånger.
Det gör förbanna¤ ont så jag har medlidande =)
Skicka en kommentar