Nu är jag i en "mellancytostatikaperiod", vilket innebär att jag inte är trött, mår inte illa men har ändå inte hunnit få så himla ont. Jag har inte heller migrän så allt borde vara frid och fröjd men nää, då går jag runt med en envis urinvägsinfektion som blivit njurbäckeninflammation.
Har varit helt däckad av feber (har jag över 37.6 regredierar jag till ca 9 mån ålder) , nu har har jag haft 39.7 och legat i fosterställning. Nåja, inget ont som inte har något gott med sig, jag är helt klar över anatomin nu, vet exakt var njurarna sitter. Har fått Ciprofloxacin så det ska väl bli bra nu, tänker jag.
Imorgon ska min man springa Ångestafetten men ingen verkar veta var och när, bara att han ska springa sista sträckan som ingen vet var den börjar. Jag hade hoppats på nån sträcka i mitten på loppet med tanke på hans löparbyxor.
Ni kan inte ana hur de ser ut. Jag fick faktiskt motta ett klagotelefonsamtal från en lastbilschaufför sist Per var ute och sprang. Han såg något konstigt på vägen, blev väldigt osäker på VAD det var (inte VEM det var) men så såg han hunden och förstod att detta något måste vara Per och inte någon ny livsform eller älghybrid.
Nu ska jag försöka sova. Det underlättas av den skitkassa roman jag läser. Maria tipsar: Läs inte Belinda Olsson.
Ha det bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar