Kattstackarn

Fanny vår fina katt-tjej, eller egentligen katt-tant numera, ägnades ig åt att hoppa mellan möbler igår kväll. Hon är fenomenal på avståndsbedömning och hon kan hoppa väldigt högt och långt. Igår gick något snett, hon skulle hoppa från byrån till strykbrädan.



Hon tänkte landa på den här delen där man ska ställa strykjärnet. Den var nog halare än hon trott så hon föll ned i hålen men fastnade med en framtass i "hålet" där till vänster. Där hängde hon i bara lilla tassen och som hon skrek, som en nykastrerad spädgris. Jag försökte hjälpa henne med hon hade panik och klöste allt som var i närheten inklusive sig själv. Till slut ramlade hon ned, tack och lov. Var rätt spak resten av kvällen och stod helst inte på höger framben som hon hängt i. Idag går hon på alla fyra benen men hon verkar avvakta med med möbelhoppning ett tag till.

Ha det bäst!

Nu kan snön få komma

Nu är det nästan vinter. Maken har varit hemma idag (fast redan åkt tillbaka till Umeå), han kommer inte tillbaka på evigheters evigheter. Därför har han satt på vinterdäcken på min bil och snökedjorna på traktorn. Själv tyckte jag att det började bli lite kyligt inomhus så jag bestämde mig för att sota ur pannan och börja elda. Att sota ur pannan är nog det värsta hushållsgörat jag vet, mycket värre än att byta kattsand och det säger väl en hel del. Hur försiktig jag än försöker vara så flyger det sot och aska över hela köket. Att jag dessutom råkade använda en trasig påse gjorde det hela ännu värre.

För övrigt så har jag ägnat dagen åt att packa upp allt som jag packade ned innan jag for till Umeå. Jag kan fortfarande inte bestämma mig huruvida det var en bra idé eller inte att packa med så mycket. Det lutar nog åt att det var en bra idé, jag stannade ju trots allt i ca två veckor. Annars åker jag nästan aldrig dit och när det händer brukar jag få en gräslig scrapbookingabstinent redan dag två och så åker jag hem. Har jag scrappat medan jag varit i Umeå då? Öh, nej, men jag hade möjligheten att göra det om jag bara packat upp det och det räckte för att ge mig sinnesfrid.

Ha det bäst!

Jag har det bäst!

Om man nu bortser från att jag är sjuk så har jag det bästa livet man kan ha! Jag har verkligen funderat på om jag kan ha det bättre, om det är något jag skulle vilja ändra på men det är det inte. Jag bor på bästa stället, i bästa huset...eller förresten, jag skulle vilja ha ett nytt badrum men det är ju petitesser. Jag har de bästa vännerna, bästa sonen och bästa maken.

Vi har en stor lägenhet i Umeå (ok, jag önskar att den var billigare) där jag kan vara om jag vill leva glamouröst stadsliv med lösnaglar och klackiskor. Jag har en superkul hobby som glädjer både mig och andra. Jag har en underbar jycke och acceptabla katter. Jag har en del skor som jag verkligen älskar och massor med skor som jag kan drömma om att äga.



Jag får verkligen det bästa av två världar. Här hemma levs det "riktiga" livet men björnjakt, renslakt och hjortronplockning. När jag kan ägna mig åt det så känner jag mig riktigt levande. I alla fall om dessa tilldragelser sammafaller med att jag är fri från ett RA-skov, annars är det ju soffläge som gäller.



En härlig kontrast är då stadslivet med restaurangbesök och bakelser på NK. Å shopping då förstås, ganska mycket shopping då om jag ska vara ärlig, det gäller ju att passa på när man är i stan.


Ha det bäst!

Art Garfunkel

Art, the one and only

Jag kan inte bädda in klippet. Fasiken. Men för er egen skull, klicka på länken och njut!

Du kommer att ha det bäst (om du tittar på klippet)!

Magisk helg!

Jag har funderat i flera dagar på hur jag ska beskriva min helg så att ni förstår hur fantastiskt det var men jag tror inte att jag klarar av det. Gör ett försök i alla fall. Det var payback time, jag följde maken på en Status Que konsert i somras och i helgen följde han mig på Nights of the prom i Globen. Det var en konsert med olika artister och en symfoniorkester från Belgien som spelade klassiska tophits.

Allt var så bra! För det första fick vi bra platser, parkett på rad 17, så pass nära att man kunde se artisternas ansikten men tillräckligt långt borta för att slippa bryta nacken. Det var så MÄKTIGT när hela globen rockade loss och sjöng med.

Anledningen till att jag åkte dit var Art Garfunkel. Jag har avgudat honom sen början på 80-talet, alltså drygt 30 år. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott att jag någonsin skulle få se honom så det var MER än en dröm som blev sann. I ärlighetens namn så gick det inte så bra för honom, han kanske var förkyld eller så stämmer ryktena om att han har problem med stämbandsförlamning. Rösten höll inte hela tiden och det var rätt skakigt. Men det gjorde ingenting. Man hörde ju ändå att det var han, han har verkligen en röst som flödar av mjölk och honung. Helt underbar! Att dessutom få se honom var magiskt! Jag hade tuppskinn och håret stod rakt upp på mitt huvud. Jag är så genomlycklig över att fått se honom.

Taget med en usel mobilkamera. Det ÄR Art Garfunkel på bilden.

Vi flög till Stockholm på torsdag, samma dag som konserten och vände om hem på lördagen så det var verkligen en blixtvisit. Vi bodde hos bästa P och M på Kungsholmen, det bästa värdpar man kan ha, vi hade så himla trevligt! Hann med en shoppingvända på stan och två restaurangbesök. Första var på en spektakulär thaikrog som var byggd som en djungel. En upplevelse att bara sitta där. Dagen efter åt vi på Hoummos, valde 14 rätter så där blev vi sittandes ett par timmar. Så romantiskt och ovanligt att göra något speciellt med maken. Kan konstatera att vi träffas alldeles för sällan och när vi väl träffas så hugger vi mest bara ved. Inte så romantiskt.

Ha det bäst!

Scrapbooking

Änglafröjd har haft en tävling med temat skogen. Man fick själv välja om man skulle göra en LO, ett kort eller altra något. Jag valde att göra en LO med Ullis vackra höstfotografi. Till min förvåning och stora glädje så vann jag!! Lycka! Det är så roligt och stimulerande att få cred för det man gör!

Här är länk till tävlingen och alla fina bidrag.

Ha det bäst!

Parkeringskriget

Av hälsoskäl beslöt jag mig för att följa med Per till Umeå i söndags. Det blev att snabbt packa ihop vad jag kunde tänkas behöva. 4 timmar senare var jag helt genomsvettig men färdigpackad. Det är ganska mycket man kan tänkas behöva. För att få plats med allt tog vi min bil.

Nästan framme i Umeå upptäckte vi att vi (han) glömt parkeringsbeviset i Land Rovern så jag skrev ett vänligt brev till parkeringsvakten och förklarade situationen. På måndagen ringde jag UPAB och fick prata med en kvinna med tydliga klimakteriebesvär. Jag förklarade än en gång situationen, att vi bor i en lägenhet på sjukhusområdet, att vi har en parkeringsplats men tyvärr glömt p-beviset i Pers bil. Det tänkte hon inte ta nån hänsyn till. De kommer att lappa min bil om och om igen tills jag har P-bevis.



Sen ringde jag en snubbe på landstinget som utfärdar parkeringsbevisen och förklarade alltihop igen. Frågade om vi kunde få et tillfälligt p-bevis tills det ordinarie kommit med posten. Nej, det går absolut inte för sig. Så kan man inte göra. Du får ställa dig på en patientparkering och betala biljett.Tack för hjälpen sa jag men vet du, jag är så glad att jag inte bor i Umeå.

Ringde till grannen hemma och undrade om han kunde posta parkeringsbeviset hit till Umeå. Jajamän, det går bra. Tack och lov att jag bor i Lervik, där är folk vänliga och hjälpsamma.

Efter ca 20 minuter ringer min mobil: Hör du du, vad är det för amatörer som har parkerat på din väg du måste tala om för dem att så där kan man inte parkera det blev ju tvärstopp på storvägen när jag kom där med lastbilen (andningaspaus) Bilen står på din väg men hela husvagnen på storvägen. Amatörer.

Ringde till den misstänkte som sa: Jaså, du kände på dig att jag var hos dig. Nej, sa jag, jag har fått kritik för hur du parkerar. Redan. Man ska inte tro att man är osynlig när man bor i Lervik. Folk har nog full koll på när jag har främmande och vem det är, även om inte gästen blockerar Slagnäsvägen.

Ha det bäst!

Björnfrossa

Häromdagen fick jag halvera dosen av min nya medicin som gjort mig riktigt, riktigt sjuk. Skönt! Idag hade jag ork att gå en promenad. Åkte till Bergnäsdammen där jag tycker att det är så fint att promenera. Jag gick rätt långt efter spången när jycken plötsligt pallnitade. Men lock och pock, glada tillrop och till slut hotelser försökte jag få honom att gå framåt men icket. Han ville helst stå mellan mina ben. Konstigt. Annars skuttar han fram en bra bit framför mig. Kan det vara så att han har ont i höfterna, tänkte jag, eller kan det vara...en björn?

Tog ett snabbt beslut att vända tillbaka och då var det inget fel på jycken, minsann. Han sprang som att han hade eld i arslet eller hin håle bakom sig. Jag började tro på det sistnämnda och fick riktig björnfrossa. Promenaden, eller power walken som det blev, gick dock fyra gånger så sakta än vanligt. Jag gick baklänges och framlänges om vartannat med huvudet snurrandes runt som en karusell. Tog mig till bilen utan att ha mött någon björn. Lättad men ganska hes efter alla frikyrkliga sånger som jag skrålat högt hela vägen. Han har öppnat pärlepoooorten..

Ha det bäst

Fem kirurger diskuterar vilka patienter som är bäst att operera.

Den första kirurgen säger:
- Jag gillar att ha revisorer på operationsbordet eftersom när du öppnar dem är allt inuti numrerat.

Den andra svarar:
- Jo, men du skulle pröva elektriker! Allt inuti dem är färgkodat.

Den tredje kirurgen säger:
- Nej, jag tycker verkligen att bibliotekarier är bäst, allt inuti dem ligger i alfabetisk ordning.

Den fjärde kirurgen bryter in:
- Vet ni, jag gillar hantverkare. Killarna har alltid förståelse när det blir några delar över i slutet och när arbetet tar längre tid än vad du har sagt från början.

Den femte kirurgen får alla att bli tysta när han konstaterar:
- Ni har fel allihopa. Politikerna och cheferna här i landstinget är de som är lättast att operera.
De har ingen hjärna, inget hjärta, ingen stake och inte någon ryggrad.
Dessutom finns det bara två rörliga delar, munnen och röven, och det spelar ingen roll om du byter plats på dem.