Jag kan bara inte tro det...

På grund av mina dåliga erfarenheter av busstrafiken valde jag att åka tåg mellan Umeå och Luleå idag. Steg upp tidigt, maken ringde SJ för att höra om eventuella förseningar m.m. Han får veta att tåget inte går mellan Umeå och Vännäs men att ersättningsbuss är insatt.

Kliver på en knökfull buss som sen står på tomgång i ca 15 minuter. Sen kliver en tågvärdinna på och säger att tåget är väldigt försenat men att vi nu skulle åka till Vännäs hotell och äta frukost. Sen skuttar hon av bussen. Waaah! sa jag och skyndar mig fram till busschauffören som redan hunnit köra 50 meter från järnvägsstationen. Jag frågar om han tror att jag kommer att vara i Luleå vid 12-tiden. Nej, säger han. Då vill jag kliva av bussen, tack, sa jag. Nej, det fick jag inte, jag måste åka till Vännäs och där ta en buss tillbaka.

Resten av vägen till Vännäs, av alla ställen, sitter jag och tuggar fradga. Om han släppt av mig så fanns det en viss chans att jag hunnit med linje 100 mot Haparanda.

Nu sitter jag på järnvägshotellet, dricker kaffe med tydlig garvsyrekaraktär och tuggar torr fralla. Det var INTE så här jag tänkt mig min morgon. Den här händelsen får mig att tänka på en sång vi sjöng på skolan 1977:
SJ SJ gamle vän..

Ha det bäst!

Hur svårt kan det vara...

..ta sig från punkt A till punkt B? Rätt så svårt har det visat sig. Det började redan hemma när bilen vägrade starta pga dåligt batteri. Släpade ut  ett jättebatteri och kablade igång bilen medan katterna, som skulle till punkt K, skrek i bilen. Skjutsade kattern och jycken till punkt K och jag påbörjade min resa mot punkt B, vilket i detta fall är Umeå.

Lastade ur väskorna vid busshållplatsen och körde iväg med bilen till några bekanta, ska hämta den på måndag. -Har du med dig motorvärmarkabeln, frågar E. Nä. Jag har med mig startkablar, kablar till datorladdaren, telefonen, kameran och en hel härva med kablar till hörlurarna men ingen motorvärmarkabel. Bra gjort Maria.

Ställde mig sen och väntade på bussen mot ARvidsjaur där jag hade god tid på mig att köpa lunch och köpa en nyårsklänning. Det scenariot förutsattes att bussen var i tid vilket den inte var. Kylan började sprida sig från fötterna och uppåt där jag stod och väntade. Fingrarna började stelna och örsnibbarna kändes svullna. Började planera en katastrofplan för nyårsafton. Efter en halvtimme kom bussen och jag var så tacksam trots att jag nu är hungrig och måste fira nyår i jeans alternativt pyamas.

Bussbyte i Arvidsjaur, åkte med en ovanligt trevlig busschaufför som bjöd mig på en frukt. Det var snällt. Tyvärr blev den bussen också sen så mina drömmar om en hamburgare i Skellefteå gick i kras. Ställde mig och väntade på kustbussen på en blåsig och väldigt kall bussterminal. Efter cirka 10 minuter efter bussen skulle ha avgått kom en bussvärdinna och upplyste oss om att Linje 100 var väldigt, väldigt sen och att man satt in en ersättningsbuss istället. Väntar ytterligare 20 minuter på den medan tänderna skallrade.

Finally!!! Bussen dök upp men efter lite käbblande med bussvärdinnan vägrade chauffören att köra. Han släppte in på passagerare heller. Det var riktig tortyr, att stå där och nästan frysa ihjäl 4 meter från en varm och mysig buss. Jag och flera med mig hade nästan frusit ihjäl när en annan chaufför kom och pekade med hela handen: lasta och kör!!!

Sitter nu på bussen och håller sakta på att tina upp, hoppas att det går bra nu resten av vägen annars tar jag taxi.

Ha det bäst!

Mot nya mål

Sitter här med kaffekoppen och "taggar", fast jag skulle nog kalla det gruvar, inför resan till Umeå. Sen jag packat allt, fast helst inte ALLT som jag brukar göra, ska jag kabla igång bilen, skjutsa husdjur till mormor, soporna få jag inte glömma och sen köra till Slagnäs i tid för att hinna med bussen till Umeå.

På grund av makens arbetstider åker jag och mina vänner dit. Ett extraköksbord och alla våra bestick åkte med maken ned på annandagen. Jag tänker inte ta med alla tallrikar på bussen så jag planerar ett nyår med papperstallrlikar. Tänk så härligt att slippa diska tre x 12 tallrikar!

Nu måste jag skynda mig, ha det bäst!

Folkvett

Något som retar mig oerhört är folk som saknar bondförnuft, folkvett och etikett. Jag kan egentligen ingenting om etikett inom överklassen men jag kan en hel del om etikett i den sociala miljön jag befinner mig i.

Om man trampar någon på tån, råkar spilla vin på någons vita sidenkläning eller råkar lägga krokbent för Berta, 93, då säger man förlåt. Man bör också säga OOH, hur gick det? (iallafall till Berta), oh, det var verkligen inte meningen. Om man vid vinspillningstillfället var så pass berusad att man snubblade ut vinet tycker jag gott att man erbjuda sig att betala för kemtvätt också.

Det är saligare att giva en att taga. Ja, det är det. Det är jätteroligt att ge bort något till en person som blir glad och säger tack så mycket och så får man en kram. Det är saligt. När tagaren bor längre ifrån och ringer för att tacka för julklappen känns det också saligt.

Man ska visst inte ge något och förvänta sig något i gengäld men det gör jag. Jag förväntar mig ett tack. Om jag skulle ge någon presenter varje år och aldrig fått ett tack tillbaka då skulle jag inte känna mig så salig längre. Jag skulle fundera om de är missnöjda med julklappen, är bortskämda bratz eller inte bryr sig om sina "givare" överhuvudtaget. Jag skulle känna att det inte var roligt att ge bort något mer till de bortskämda, otacksamma, egoistiska människorna. Det tror att jag skulle känna och tro. Rent hypotetiskt.

Angående födelsedagspresent, vi kan ta en förälder som köper födelsedagspresent till sina vuxna barn som exempel, varför kan inte det vuxna barnet ge en present när föräldern fyller år? Det behöver inte vara något dyrt utan bara något litet som visar att "barnet" tänker på sin förälder. Det är folkvett enligt mig och min erfarenhet säger mig att föräldrar blir oproportioneligt glada när de blir ihågkomna på jul och födelsedagar.  Sen är det ju en annan sak om man kommit överens om att inte ge varandra julklappar/födelsedagspresenter.

Ha det gott!

Jäddrar!

Idag började Änglafröjd sin mellandagsrea. Jag var taggad till tänderna och hade vänligt men bestämt avböjt alla sociala sammankomster. Inte ville jag ha sällskap heller för det är så jobbigt när de börjar se lidande ut efter 4-5 timmar. Har man maken och sonen med får jag inte ens gå in. Hur gick det då?

Inte som jag tänkt. Jag hade tänkt gå ut ur butiken leende och svävande på snörök, lycklig som få. Jag hade laddat med havregrynsgröt som Gunde gör innan ett Vasalopp, packat väskan med skavsårsplåster, vätska och Treo.

Glatt men med viss möda öppnar jag ytterdörren och inser att hela vår gårdsplan och väg helt har drevat igen efter nattens snöstorm. Jag tog mig inte ut till storvägen. Jag ska köpa en monstertruck.

Ha det bäst!

Å nu är helgen över..

Jag tror att jag sagt det förr men jag hatar verkligen söndagar och sista helgdagen som är föremål för mitt missnöja. I eftermiddag åker maken och sonen tillbaka till Umeå och jag stannar hemma några dagar till. Rent teoretiskt skulle jag kunna åka med dem nu men jag hae inte lust att vara i stan i en hel vecka och låta mig släpas runt av jycken. Dessutom så skulle det nog bli väldigt dyrt att släppa loss mig på mellandagsrean.

Jag tänker att när de åkt och jag har städat och diskat, DÅ ska jag sätta mig ned och njuta av julfriden till tonerna av julmusik UTAN att någon försöker överrösta med skränmusik. Så tänker jag. Dessutom hoppas jag att Änglafröjd har mellandagsrea för i så fall  blir det säkert en resa till Arvidsjaur.

Ha det bäst!

God fortsättning på julen!

..och hoppas att ni haft lika trevligt som vi. Vi firade en ovanligt lugn och stressfri jul tillsammans med mina morföräldrar.Skönt att vara på hemmaplan, (fast själva julaftonsfirandet skedde hos morföräldrarna) skönt att inte vara >30 pers men erkänner att stora julfiranden är skojigare.

Simon ansvarar för dukning och vikning av servetter.

Mormor letar...och letar.

Delar av julmaten.

Jag hade länge önskat ett alternativt julbord men smårätter som jag faktiskt tycker om så kvällen innan julafton skred jag till verket och kompletterade pressyltan med Tabouleh, rökta grillade ribs, ostfyllda ravioli kryddade med saffran och muskot samt en västerbottenspaj. Jag tror inte att jag gör det igen, i alla fall inte raviolin. Jag gjorde pastadegen själv och det var snabbt gjort men sitta och vika små raviolisar gick inte fort. När vi ätit de kalla rätterna var alla så mätta att endast Simon orkade trycka i sig tre prinskorvar.

Alla mätta och belåtna.

Enligt tradition kom tomten vid sextiden och delade ut julklappar trots att tomten hade svårt att andas i en tomtemask anno 1953. 

Jag tror nog att vi alla var nöjda och belåtna efter julklappsöppnandet också. Jag fick, för att nämna några, stickade sockar och vantar, två slantar, örhängen, duschkräm och deo, en tisha och en mus från Juicy Couture!

                                       

Ha det bäst och en god fortsättning på julen hälsar vi i Lervik!

StampARTic

StampARTic har en trevlig tävling som sträcker sig över julen. Det skall vara ett födelsedagskort med de pryttlar och tekniker jag tycker om. Jag tycker att kortet blev väldigt mycket "jag".

Det lider mot jul

Det är inte klokt vad fort tiden går, nu ÄR det snart julafton. Trots detta känner jag mig lugn och tror att jag fixat allt utom julbaket. Det kan inte stämma, jag brukar alltid ha en massa kvar så det troliga är att jag helt enkel glömt något. Hoppas att det inte är något viktigt. Jul lär det bli i alla fall.

Maken har sågat och tagit in en skitful gran, får pimpa den med riktigt mycket glitter och kulor. Om det finns några hela kulor kvar, katten har röjt i jullådan och jag hittar julkulor till och med på toaletten.

Ha det bäst!

I'm back!

Det verkar som att vi får jul i Lervik också i år. Senaste veckan har jag vaknat upp ur min koma och julpysslat massor. Julbakat har jag inte vågat göra ännu, risken är för stor att allt blir uppätet innan jul om det bakas nu.

En ljuslykta som jag liftat av Anna på Änglafröjd.