På grund av mina dåliga erfarenheter av busstrafiken valde jag att åka tåg mellan Umeå och Luleå idag. Steg upp tidigt, maken ringde SJ för att höra om eventuella förseningar m.m. Han får veta att tåget inte går mellan Umeå och Vännäs men att ersättningsbuss är insatt.
Kliver på en knökfull buss som sen står på tomgång i ca 15 minuter. Sen kliver en tågvärdinna på och säger att tåget är väldigt försenat men att vi nu skulle åka till Vännäs hotell och äta frukost. Sen skuttar hon av bussen. Waaah! sa jag och skyndar mig fram till busschauffören som redan hunnit köra 50 meter från järnvägsstationen. Jag frågar om han tror att jag kommer att vara i Luleå vid 12-tiden. Nej, säger han. Då vill jag kliva av bussen, tack, sa jag. Nej, det fick jag inte, jag måste åka till Vännäs och där ta en buss tillbaka.
Resten av vägen till Vännäs, av alla ställen, sitter jag och tuggar fradga. Om han släppt av mig så fanns det en viss chans att jag hunnit med linje 100 mot Haparanda.
Nu sitter jag på järnvägshotellet, dricker kaffe med tydlig garvsyrekaraktär och tuggar torr fralla. Det var INTE så här jag tänkt mig min morgon. Den här händelsen får mig att tänka på en sång vi sjöng på skolan 1977:
SJ SJ gamle vän..
Ha det bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar