Folkvett

Något som retar mig oerhört är folk som saknar bondförnuft, folkvett och etikett. Jag kan egentligen ingenting om etikett inom överklassen men jag kan en hel del om etikett i den sociala miljön jag befinner mig i.

Om man trampar någon på tån, råkar spilla vin på någons vita sidenkläning eller råkar lägga krokbent för Berta, 93, då säger man förlåt. Man bör också säga OOH, hur gick det? (iallafall till Berta), oh, det var verkligen inte meningen. Om man vid vinspillningstillfället var så pass berusad att man snubblade ut vinet tycker jag gott att man erbjuda sig att betala för kemtvätt också.

Det är saligare att giva en att taga. Ja, det är det. Det är jätteroligt att ge bort något till en person som blir glad och säger tack så mycket och så får man en kram. Det är saligt. När tagaren bor längre ifrån och ringer för att tacka för julklappen känns det också saligt.

Man ska visst inte ge något och förvänta sig något i gengäld men det gör jag. Jag förväntar mig ett tack. Om jag skulle ge någon presenter varje år och aldrig fått ett tack tillbaka då skulle jag inte känna mig så salig längre. Jag skulle fundera om de är missnöjda med julklappen, är bortskämda bratz eller inte bryr sig om sina "givare" överhuvudtaget. Jag skulle känna att det inte var roligt att ge bort något mer till de bortskämda, otacksamma, egoistiska människorna. Det tror att jag skulle känna och tro. Rent hypotetiskt.

Angående födelsedagspresent, vi kan ta en förälder som köper födelsedagspresent till sina vuxna barn som exempel, varför kan inte det vuxna barnet ge en present när föräldern fyller år? Det behöver inte vara något dyrt utan bara något litet som visar att "barnet" tänker på sin förälder. Det är folkvett enligt mig och min erfarenhet säger mig att föräldrar blir oproportioneligt glada när de blir ihågkomna på jul och födelsedagar.  Sen är det ju en annan sak om man kommit överens om att inte ge varandra julklappar/födelsedagspresenter.

Ha det gott!