På tisdag hörde grannen av sig och frågade om jag kunde komma och ha en dräktpresentation för ett tyskt Tv team. Nä, sa jag. Sen följde en diskussion där jag fick veta ungefär detta: jamen du ska ju bara sitta där i ett hörn och berätta om samiskt dräktskick. Till slut sa jag ja ja, ok då.
De hade dock blivit liiite felinformerade, det var inte nåt vanligt reprtage om samernas liv utan det skulle bli ett barnprogram i en serie som brukar ha ca 2 miljoner tittare per avsnitt. Det var en regelrätt filminspelning där vi var tvugna att följa manus. Silence.....and action! CUT! Do it again...action! Det sjukaste jag har varit med om faktiskt. Tur är dock att de dubbar våra röster till tyska, jag är nämligen tokförkyld och har helt tappat rösten. När jag försöker säga nåt låter jag som en trasig pip-Stina.
Det kändes väldigt konstigt att göra konstiga saker, som de tror att samer gör, med en kamera bokstavligt talat upptryckt i ansiktet. Det kändes också skumt att gå rakt fram och försöka se oberörd ut med en kameraman backandes en meter framför en.
Kan konstatera att man inte ska tro allt dokumentärt man ser på TV. De ville skildra samernas vardag, både de vuxnas arbete och barnens lek. Ett bra initiativ men de placerade oss i kåtor och barnen lekte med kottar. Riktigt så är det ju inte, dagens samebarn leker med Playstation 3 och tittar på South Park på TV.
Gaget då? Jo, vi fick varsitt snapsglas som det står Bavaria på. Tack så mycket.
Ha det bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar