Får man klaga?

Jag klagar väldigt mycket i min blogg, är det inte det ena så är det det andra. Är det verkligen ok att klaga så mycket som jag gör? Jag vet inte. Jag vet vad jag själv tycker om evinnerliga klagomål: jobbiga och tröttsamma. Jag orkar inte lyssna i all evighet och tar allt med en stor nypa salt. Vargen kommer, ni vet.

Vi är uppfostrade att "lida i tysthet", klagar gör bara veklingar. Vi är stolta över vi inlandsbor är tåliga människor som inte söker sjukvård förrän vi är döende.

Varför är det så? Varför kan man inte få vara ärlig och säga hur man mår? Kanske just för att det är tröttsamt för andra. Därför är det så bra med en blogg. I min blogg kan jag gnälla hur mycket jag vill, det är upptill andra att välja om de orkar läsa eller inte. Jag trycker inte upp mitt gnäll i ansiktet på andra, det står er fritt att tänka: Oh nej, nu gnäller hon igen, det vill jag inte läsa.

Jag vet att jag är lyckligt lottad och borde av den anledningen inte gnälla men det är svårt att tänka på det när man sitter på golvet med huvudet i toaletten och spyr så att det skvittrar i håret.

Ha det bäst!