I sjönöd!

Storavan är en reglerad sjö och nu släpper de ut hur mycket vatten som helst. Det innebär att det plötsligt är grunt och stenigt överallt. I förra inlägget gick vi inte på grund, precis som S så ivrigt påpekar. Lite senare under samma resa var det väldigt nära igen och naturligtvis på grund av tekninksaker. Maken hade placerat mig längst bak i båten där det finns en pinne att styra med. Det finns inte något gasreglage eller växelspak där, ej heller ser man riktigt vart man kör. Jag påpekade detta för maken vid ett flertal tillfällen med gällare röst ju närmare vi kom ett område där jag vet att det är grunt. Jag gav maken några alternativ: flytta på dig så att jag ser!, sluta nu med det där!, sänk farten! men jag ser ju inget för helvete!. Det enda svar jag fick var:........vänta lite......jag...mummel mummel. Vänta lite? Hur då? Lyckligtvis gick det bra den gången också.

Dagen efter var vi också ut och DÅ körde maken upp på stenpiren....fast det var inte hans fel utan mitt eftersom jag stod fel i båten.

Förövrigt hade vi ett mindre motorhaveri (sjögräs runt impellern) men det lagades snabbt på Kallöholmen med hjälp av en ståltråd.

Igår var jag städslad av min mor som taxi ut till Kronholmen. Tog Gärda eftersom hon är bra mycket snabbare än Wilma och jag hade rätt bråttom. Men så när vi ska hem....så startar motorn så fint, går i cirka 1 minut och lägger sedan av. Får på något mirakulöst sätt igång den men den gick bara på en cylinder. Vi hostade oss fram i snigelfart och jag siktade mot Kallöholmen där jag hoppades få reparationshjälp. Karlar har visat sig mer kunniga beträffande tekniska saker. Det var då jag var i sjönöd, förresten.

Ha det bäst!