Charter del 2

Igår eftermiddag kunde jag inte hålla mig längre utan tog maken och bussen in till stan. Målet var att köpa en lila T-shirt till sonen. Efter idogt letande hitta jag en i en affär. Naturligtvis var det omöjligt att pruta ned den till ett vettigt pris. Fick punga ut  men 17 TR för en tröja, fick dessutom ett jättebra erbjudande om att få köpa tre för 50 TR.  Tack. Det är synd för oss båda för han hade fakestrumpor till ett bra pris och de vill jag gärna ha. Jag tror inte kvalitén är den bästa men det spelar ingen roll för mina strumpor försvinner ändå alltid i tvätten.

Vi var in på ett varuhus typ ICA Maxi och köpte kakmått och allt tårtpapper de hade. Sedan tog vi varsin kopp turkiskt kaffe.

Kolla där vilka söta papper! Jag blev helt lyrisk så kyparen har lovat att köpa några paket till mig. Min man beskyller mig för att vara scrapbooking-junkie. Jag förstår inte vad han menar.

Helt fantastiskt stora kålhuvuden. Som charterturisters ungefär.

Jag kan inte riktigt släppa tanken på charterturistkonceptet.  När vi klev på bussen på flygplatsen fanns det bara två platser lediga och de var långt ifrån varandra. Bredvid en tom plats satt en karl, ful som stryk var han, jag frågade om det fanns någon möjlighet att han kunde byta plats så att jag och maken skulle kunna sitta tillsammans. Nej. Nähä? Jag sa att det var synd för att det vore trevligt att få sitta tillsammans med maken och då vräker han ur sig: DÅ skulle ni ha kommit tidigare. Då säger jag ingenting för hur då kommit tidigare? Med ett tidigare plan? Eller menar han att vi skulle ha armbågat oss fram i kön? Jag försökte att ta det som en komplimang, att han så gärna ville sitta bredvid mig....men han såg verkligen inte ut att njuta av mitt sällskap.

Igår vid middagen hörde jag hur han och hans familj konspirerade...: Imorgon tar vi platserna som är framför våra vid polen för då slipper vi trappsteget...

Maken och jag fnissade och funderade på att ställa klockan på 4 och ta "deras" platser. Det föll på att vi absolut inte vill häcka vid poolen samt att vi givetvis inte sänker oss till sandlådenivå. I alla fall inte maken.

Nu ska vi gå ned till stranden och njuta med varenda cell i kroppen för vi har det alldeles fantastiskt bra!

Ha det bäst!