GLAD PÅSK

..i efterskott.

Den här påsken har jag lärt mig inget som jag inte visste tidigare:

1. Inget går som man planerat.
2. Åk inte på skoterutflykt med en 16-åring som vägrat äta frukost.
3. Tro inte att maken köper tändstift bara för att du sagt det 4 gånger.
4. Kör inte tvärs över ett skoterspår gjort av en IQ 600 RR med högkamsmatta med en Ski-Doo Elan med full gas.
5. Pimpling ger aldrig nån fisk.

Vi har haft fantastiskt väder hela helgen. Jag har mått kanonbra och kunnat köra skoter tre dagar i rad. Att sitta i solen och grilla korven sotig och dricka starkt kokkaffe, det är ändå livet på en pinne. Åtminstone för korven.

Detta kallar jag sjukdomsvinst, att sitta och sola....

...medan de andra får slita med fastkörd skoter.

Jag har dock haft lite otur med min skoter. Dag 1: Maken åker före mig i Veijaur. Jag åker en halvtimme efter och kommer mig ända till lyslinjen, där strejkar skotern. Jag drog och drog men inget hände. Tar loss tändstiftet och konstaterar lite överraskad att det är kruttorrt men gnistar. Då påminde jag mig vad maken sa innan han gick ut, nämligen: Det är snart slut bensin i skotern. Då tror givetvis jag att han tankar innan han åker eftersom han borde veta att jag inte orkar lyfta en 20-literdunk så högt men nej då, tanken är lika torr som tändstiftet.

Dag 2: Beslutar oss för att åka på en lång skoterutflykt till en liten tjärn. Kommer nästan fram, saknas ca 200 meter så går styrstången av precis vid styret. Hade en härlig dag vid tjärnen men hemresan blev en prövning. Per najade ihop styret med stången med ståltråd, det är lättare att gasa om man inte har styret i knät, och så fick jag burka mig till närmsta bilväg. Det tod tid.

Dag 3: Skotern ihopsvetsad. När vi packat och klätt på oss vägrar den dock att starta. Skruvar loss tändstiftet och det är sjöblött och gnistar inte. I egenskap av tant med PsoA sätter jag mig på bron och tittar på när karlarna kämpar med att få igång den, till slut får jag sällskap av maken. Efter moget övervägande beslutar sig skotern sig för att starta och dagen fortlöper utan fler problem med min skoter.

Vi var ute riktigt länge ikväll då SMHI hotar med dåligt väder i morgon. Jag måste erkänna att jag ser fram emot en innedag, jag har inte scrappat under hela påsken så nu längtar jag verkligen!
Dessutom har jag haft cellgifts-vila under två veckor så att jag och min kropp fått hämta oss lite och i morgon måste jag börja igen så jag antar att jag inte kommer att vara i form för några utflykter. Egentligen skulle jag ha börjat idag men jag kan bara inte förmå mig.

Välkommen tillbaka till min blogg!