Den vita renen

Enligt den gamla samiska tron kan en vit ren komma med ett budskap, det vara både bra eller dåliga budskap. Den kunskapen hade min moster missat totalt. 

På kvällen efter att vi sett morfar i kistan var hon ganska uppriven och hade skuldkänslor: Åh, varför umgicks jag inte med honom iställer för att räfsa hans tomt. Hon kände att hon behövde gå en promenad så hon gick ned till sjön. Då spricker plötsligt solen fram och sjön låg som en spegel. När hon vänder sig om står en vit ren precis bakom henne. Han bara står där och tittar på henne och då får hon ett sånt lugn och kände att hon gjort det bästa hon kunnat.

På kvällen efter morfars begravning samlas vi närmaste för att äta middag tillsammans. När vi alla bänkat oss kommer en vit ren och tittade in genom fönstret. Jag fick ögonkontakt med honom med han stod där och tittade. Efter några minuter lunkade han iväg. En sån gång vet jag inte vad jag ska tro, märkligt vad det, jag har aldrig sett en ren stå och stirra in genom fönster så där förut. Jag väljer att tro att han ville säga att morfar vakar över oss.

En väninna från Amerika har en stuga i närheten och hon tyckte mycket om morfar. Någon dag efter han somnat in kände hon sig så ledsen, så ledsen. Ute i hennes grönsaksland stod några renar. I vanliga fall brukar hon köra iväg dem för hon vill helst äta upp sin sallad själv. Men den här morgonen kände hon att hon ville prata lite med renarna om sin sorg. De blev givetvis rädda och galopperade iväg. Alla, utom en vit ren. Hon pratade lite till honom och så plötsligt känner hon: Nu är du fri, Holger, du kan gå vart du vill, du arbeta med renskötsel så mycket du vill, du får vara på sjön och fiska. -Åh, och jag blev så glad, sa hon.

Ha det bäst!

Arjeplogsvisan

Arjeplogsvisan (Melodi: Vi går över daggstänkta berg)

Nu sjung ve på Arjeplogmåle en bit,
för varje utomsocknes som ha rackle se hit.
Hä´r rolit vä främmen, ve ska väl int´skrämmen´
ve böre berätt va ve ha som är bra.

Int´schvält ve, hä syns ju på fler utta oss,
renkött är fisk å snottren ät ve förståss.
Ibland är hä schvinkallt,
då ät ve en fläspalt
å he på oss lappskor å kut då ve gå.

Till stan ha ve alltid ojickoroms långt.
Men ingen bö klaga att ve ha ne för trångt,
i milsvida skogar ännu några knogar,
ve ader kan ränn där så mycke ve vill.

På sommarna då ha ve ne fint må je tro,
int´finns hä björn,
du kan knappt träff en ko.
Men mygge å knorten a schvidarn å bräms´n
besvärar snotternopparn, aså djupa jörehål.

Å visst kan ve bada fast vattne är kallt,
men klart å rent som silver utan "kvick"är
det allt.
Int´mogen tomaten, men prima potaten,
å ogräse vä hä då allt ve behöv.

Men ett är så säkert, ve bruk hjälpes åt,
för att man ska ut å langen få man då lån grannens båt.
Å nu då je far hem, snipp in hos Fredrik,
å häls att ve flytt int´, ve klar oss ändå.

Beda Wallström

Ha det bäst!

Cellgift?

Nu har jag haft ont i ryggen så pass länge och mycket att jag börjat fundera på cytostatika igen. Jag har inte varit på någon koll eller provtagning, tycker att jag bäst kan bedöma vilket jag föredrar: ryggont eller kräkorgier. Just nu vet jag inte.


VS


Ha det bäst!

Mardrömmar

Jag har en ofta återkommande mardröm som har tre variationer. Jag vaknar kallsvettig med hjärtklappning varje gång.

1. Jag håller på att flytta till en lägenhet. Hade troligen tänkt att skaffa en övernattningslägenhet i tätorten. Plötsligt, mitt i allt flyttande, inser jag att jag alls inte vill ha en lägenhet för 5000/månad men har redan skrivit på ett lååångt kontrakt.

2. Jag har sålt huset och flyttat till en lägenhet. Den här varianten är mycket värre, tar en lång stund att lugna mig efter jag vaknat.

3. Jag kommer plötsligt ihåg att jag glömt att jag har en lägenhet sen flera år i tätorten och har således inte betalat någon hyra på flera år. Den drömmen är också ganska jobbig och svider rejält i snåltarmen.



Ha det bäst!

Järnspettssyndrom

Jag har inte uppdaterat bloggen som jag borde, synd för mig eftersom den också fungerar som en typ av dagbok. Tycker att det är roligt att gå tillbaka ett år för att se hur jag mådde, vad jag tyckte och hur mycket snö det var.

Jag har inte direkt haft något att skriva om sen morfar dog. Går fortfarande omkring som ett järnspett och har inte fattat nånting. Jag har aktivt försökt ta in att han är DÖD, kommer inte tillbaka. Puts väck. Men de tankarna liksom studsar av hjärnan. Alltså har jag inte fällt en enda tår och jag som trodde att jag skulle skrika lungorna ur mig i flera dagar.

Däremot har jag gråtit floder över att en kollega plötsligt och chockartat förlorat sin man och nu börjar tårarna rinna igen *snörvel* Stackars, stackars hon, HUR tar man sig igenom en sån sak, tänker jag.

Ha det bäst!

Fortskaffningsmedel

För några veckor sedan bytte min älskade man till sommardäck på min bil. Sen tog han den till Umeå. Själv har jag skumpat runt i Land Rovern med vinterdäck, livrädd för att träffa polisen. I helgen bytte han däck på Land Rovern och tog den till Umeå. Jag fick således tillbaka min bil som förövrigt har körförbud pga utebliven besiktning.

Länstrafikgruppen har nån jäddrans kampanj hela veckan och det kostar 1500 kr att köra med körförbud, å ännu värre, man måste lämna bilen på plats. Det går ju inte. Älskade maken vårfixade min motorcykel så att jag åtminstone kan köra den, bra! Eftersom jag är ringrostig tänkte jag köra lugnt och försiktigt till jobbet idag och det gjorde jag också...tills jag kom till Abbarrtjänna. Där fick jag soppatorsk. %¤&@£#. När jag till slut fått påfyllning kunde jag fortsätta min färd men inte i det tempo som jag planerat, om man säger så. Tur att det inte var nån älg eller ren på vägen. Fast det kanske det var? Jag hann i vart fall inte se någon.



Ha det bäst!

Mina morfar har vid flera tillfällen blivit jättesjuk hemma, åkt med ambulans till ett av de stora sjukhusen vid kusten. Varje gång har jag tänkt att hjälp, han kanske inte klarar detta men det har han alltid gjort. Förra veckan blev han förkyld med feber och fick då vara på sjukan i Arjeplog eftersom han alltid blir så bensvag när han är förkyld. Den här gången gick det inte bra, han dog!

Vi satt med honom hela dagen och mormor oroade sig för att han inte skulle hinna bli frisk tills det är dags och sätta potatis. Jag oroade mig för att alla i familjen inte skulle hinna komma för jag såg att det skulle gå fort.

Så småningom kommer jag att tycka att det var skönt för honom, att slippa ligga länge i dödskamp. Allt gick så lugnt till, han hade aldrig ångest eller ont. Just nu känns det inte så bra men allt är så overkligt, som att jag sett en riktigt skitdålig film.

Tomrummet kommer att bli stort då han varit min pappa, morfar och farfar. För min son var han pappa, morfar, farfar och gammelmorfar.

Ha det bäst!

Åt skogen med mina principer!

Jag eldar ALDRIG efter mitten på maj. Då är det nästan sommar och då behöver man inte elda för värmens skull, har jag bestämt. I flera veckor har jag stått ut med kylan iklädd långkalsonger, manchesterbyxor (de är lite varmare än jeans), två tjocka tröjor och yllesockar.

Det har snöat varenda dag under denna första vecka av juni. Det är kallt och rått och nu står jag inte ut längre. Åt helsike med mina principer, nu ska här eldas. Jag har burit in massor med ved.

För att skynda på uppvärmningen av huset går jag omkring med värmepistolen. Ska bli skönt att tina upp.

Ha det bäst!

Solbränna

Igår åkte jag till Arvidsjaur på en lite shoppingtur. Jag kände mig, nej, jag var gråblek på kroppen så jag bestämde mig för att sola solarium. När jag kom in var städerskan där och vi snickesnackade lite. Passade på att fråga vad det egentligen är för krämer de säljer i godisautomaten. De ger en djupare solbränna som varar längre, sa hon. MMmmmm, säkert, tänkte jag. Men jag har så torr hud att mina ben ser ut som krokodiler så jag köpte en kräm i alla fall. Snabbsmorde in mig innan jag la mig i grillen.

Nu kan jag konstatera att det är brun-utan-solkräm i påsarna. Jag har oranga ränder och fläckar på benen. Jag är slående lik Björn Ranelid. Fasiken.

Ha det bäst!

NÄ, MEN NU SNÖAR DET IGEN!!!!!