Det är är min image, eller i allafall hur jag önskar att det skulle vara. Jag skulle hemskt, hemskt gärna vilja ha en massageutbildad hushållerska.

I torsdags var jag dock kusligt huslig, styckade två renar här hemma på köksbordet. Själv. Ivrigt påhejad av jycken, förstås. Jag har paketerat allt, malat det som ska malas, gjort hundmat på lever och annat oätbart samt kokat köttsoppa på ätbara soppben.

Just nu är strömmen borta. Men så tråkigt då, tycker jag. Då kan jag inte diska, inte dammsuga, inte tvätta, inte stryka. Jag kan heller inte koka resten av hundmaten som vi hittade i frysen men jag kan lägga mig i soffan och läsa en bok med gott samvete.

Ha det bäst!

Min kära tvättmaskin...

..vad jag saknar dig!

Befinner mig på rehab via reumatologen. När man är på rehab blir man inte inlagd på avdelningen utan bor på patienthotellet vilket innebär att man inte sjavar runt i landstingskläder utan i sina egna. Man använder också sina underkläder. Det är trevligt. Åtminstone första veckan.

Minnesgoda läsare kommer ihåg hur jag förra gången tvättade kläder med hårschampo i en sopkorg. Detta ville jag undvika den här gången så jag ringde två (2) gånger för att höra hur länge jag skulle stanna och då anpassa packningen efter det. Jag fick inget riktigt svar men en försäkran om att få låna tvättmaskinen. Packade då för en vecka.

Nu är jag inne på andra veckan och har använt alla mina underkläder. Jag får inte låna nån tvättmaskin och står nu inför följande tre val: Tvätta trosor med mitt Kevin Murphyschampo i sopkorgen, vända dem ut och in och använda dem ett varv till (uuurk!) eller ta bussen till stan och köpa nya. Som Hanna skulle ha sagt: Så Guds förbannat!!!



Ha det bäst och njut av era tvättmaskiner!

Gnnnn...!

Jag har varit och lämnat hunden hos några vänner som ska ha hand om honom nu när jag far på rehab. Det kändes väl sådär att komma hem igen till mitt mörka ensliga hus utan hund. Brolyset är trasigt, det är 200 meter till gatlyset så jag famlade mig fram i mörkret med dagens post, bilnyckel och husnyckel i handen.

Det här en bild på brogallret. Ser ni det lilla hålet i snön? Nähä, det gör jag inte jag heller men där nere under snön ligger nu min nyckelknippa. Jag börjar ångra att jag var så flärdfull att jag åkte iväg utan täckbyxor och riktiga skor.

Ha det bäst!!

P.S Thomas har helt riktig infrågasatt mitt blogginlägg, ställer man sig verkligen och skriver ett blogginlägg om man är utelåst? Nä, så här gör man: Om man är utelåst så tar man en bild, gräver sen fram nycklarna med guldsandaletten, rusar in, klär av sig det lilla man hade på sig, ställer sig under duschen tills varmvattnet tagit slut. SEN skriver man ett blogginlägg.

Nu är det fullbordat

Jaa, jag bestämde för att ta bort båda katterna. Sen dess har jag gått omkring med tom, stirrig blick men långt inne så tror jag att det var rätt beslut. ....men väldigt konstigt känns det.

Det var meningen att maken inte skulle komma hem i helgen utan ägna sig åt att göra nya lägenheten i ordning MEN sen så har det snöat mycket. Jag har "juckat" mig ut med bilen, minst en halv tim har det tagit att ta sig de 198 metrarna ut till stora vägen. Så kom det naturligtvis mer snö och då var det färdigjuckat. Istället har jag skottat, nej grävt, en stig till bilen. När jag äntligen kom ut till storvägen så bestämde jag mig för att inte åka nånstans innan Per skottat.

Jag har blivit ball, precis som Siepen och Martin Björk. Det är ballt att inte svälta ihjäl om maken inte kommer hem i helgen av nu okänd anledning. Jag längtar tills han lagae traktorn så att jag kan köra den för så här kan vi inte ha det och för övrigt så gillar jag inte Peter Siepen.



Ha det bäst!

Ångest!

Jag ska ta bort katterna idag. Ångest. Men jag börjar från början...Jag hade en katt, Fanny, och min mormor hade Bubben (det är min son som har valt det namnet). Allt var frid och fröjd. Sen brakade helvet lös, mormor blev sjuk och kommer inte kunna ha sin katt hos sig mer. Alltså har jag två katter som slåss hela tiden så att ljusstakar och alla min värdefulla antikviteter går i kras. Dessutom har de börjat kapp-pissa inomhus. Jag hatar lukten av kattpiss.

Igår har någon av dem, Fanny troligen, pissat i min garderob och det var då jag bestämde mig, nu ska de bort! Inatt började ångesten komma krypande och vid sextiden i morse satt jag och ojade mig. Ska jag verkligen ta bort båda? Fanny är ju så fin och vacker. Och mjuk. Bubben är, trots sitt namn, en ståtlig och vacker katt. Kelig och allmänt trevlig är han också.

Bödeln ska komma hit på förmiddagen, ska jag avboka? Gaaah, jag vet inte! Kan man inte ha kateter på katterna med urinpåsen fäst runt magen? Det vore ju en bra lösning.

Ha det bäst!

Bloggpaus

Jag har gjort en ofrivillig bloggpaus för att jag har varit och är fortfarande sjukare än vanligt. Det enda som jag skulle kunna skriva är recensioner på amerikanska dokusåpor men det vill ingen läsa. För er som mot förmodan vill läsa: de är urusla, kan ni göra annat än att hänga framför TV:n så gör det.

Ha det bäst!

Apropå pepparkaksgubbar

Och gula lussebullar, ku klux klan luciatåg, och negerbollar, nej, chokladbollar menar jag.

Dags för Sverige att ingripa!!

Ha det bäst!

En bild...

.....säger mer än 1000 ord.

Jag vill inte åka hem

Jag vill inte åka hem..

Jag vill stanna här!

Att vara sjuk är ett heltidsjobb både dag och natt. Att vara här för med sig en rad positiva saker som exempel: mycket mindre ont i lederna. Att vara här ger mig också en vitamininjektion då jag annars isolerar mig rätt mycket av den anledningen att jag inte orkar träffa ens mina bästa vänner.Hoppas att det inte sticker i någons ögon att jag är på ett annat ställe än min soffa.