Ångest!

Jag ska ta bort katterna idag. Ångest. Men jag börjar från början...Jag hade en katt, Fanny, och min mormor hade Bubben (det är min son som har valt det namnet). Allt var frid och fröjd. Sen brakade helvet lös, mormor blev sjuk och kommer inte kunna ha sin katt hos sig mer. Alltså har jag två katter som slåss hela tiden så att ljusstakar och alla min värdefulla antikviteter går i kras. Dessutom har de börjat kapp-pissa inomhus. Jag hatar lukten av kattpiss.

Igår har någon av dem, Fanny troligen, pissat i min garderob och det var då jag bestämde mig, nu ska de bort! Inatt började ångesten komma krypande och vid sextiden i morse satt jag och ojade mig. Ska jag verkligen ta bort båda? Fanny är ju så fin och vacker. Och mjuk. Bubben är, trots sitt namn, en ståtlig och vacker katt. Kelig och allmänt trevlig är han också.

Bödeln ska komma hit på förmiddagen, ska jag avboka? Gaaah, jag vet inte! Kan man inte ha kateter på katterna med urinpåsen fäst runt magen? Det vore ju en bra lösning.

Ha det bäst!