Dags att skriva ett inlägg igen, känner jag. I veckan har det tinat otroligt mycket. Vi har nästan ingen snö kvar på gården, bara drivorna är kvar. Utspridda lite här och där står det skotrar som inte riktigt hunnit vara med i väderomslaget. Det känns roligt att snön försvinner men det känns inte roligt att titta ut. Det som göms i snö kommer upp i tö. Hur mycket grejer kan man sprala omkring sig under en vinter undrar jag. Strösslat ovanpå allt ligger diverse plastbitar som jycken har tagit ur soporna, ungefär med fem meters mellanrum. Så där lagomt för att det ska kännas meningslöst att gå och plocka upp för hand, men för långt emellan för att man vill börja kratta.
Krattning ja, som en ansvarsfull husägare ska man kratta på våren har jag förstått. Jag har dock för mig att jag läst nånstans (eller hört?) att det är bättre för gräsmattan att inte kratta. Man ska låta fjolårsgräset multna och bli gödsel till gräsmattan. När det gäller så bra påståenden är jag inte källkritisk. Jag sväljer det med hull och hår. Jag brukar köra över med gräsklipparen när marken torkat och det blir så bra så.
Annars har det inte hänt något i veckan. Alls. Jag har jobbat och varit trött, haft värk gnäll, gnäll, gnöl. Jag har haft en dip vad gäller jobbet. Från början tyckte jag det var fantastiskt roligt att börja jobba, sen kom dippen när allt kändes tungt och ...svårt. I veckan har det känts mycket, mycket bättre. Jag är inte euforisk som jag var i början utan har ett mer sansat förhållande till jobbet. Jag har väl börjat vänja mig helt enkelt.
Ha det bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar