Det går inte bra för mig nu för tiden. I förra inlägget beklagade jag mig över att jag skulle åka till Sunderbyn. Otrevligt men det var ju något som jag var tvungen att göra. När jag kom fram fick jag veta att hon jag skulle träffa hade brutit benet på morgonen. Då åkte jag till Luleå och tröstshoppade lite. Var hemma vid sjutiden, det blev en lång dag för ingenting.
Igår skulle jag på möte på samhället. Det rådde full snöstorm med det värsta väglag jag varit med om, fick köra i snigelfart. Efter mötet körde jag till Konsum för att handla. Jag shoppade massor med mat som jag bar ut i bilen i omgångar. Medan jag gjorde det konstaterade jag att det var ett liknande väder den gången min bil blev påkörd på samma parkering.
När jag satte mig i bilen tänkte jag fortfarande på hur dålig sikt och väglag det var så jag backade väldigt försiktigt bakåt. Det var fem barn som sprang runt runt på handikapparkeringen precis bakom mig och jag försökte skela med ögonen så att jag såg allihop. Då hörs ett ljudligt "skraaapang". Vad i helvete vad det undrade jag. Tittade bak men såg ingenting, det måste ha varit en liten soptunna. Men nej, det var en svart översnöad Volvo som stod parkerad på ena halva av handikapprutan och med andra halvan där Konsum på sommaren brukar ha utebänkar.
Vid Konsumentrén stod en kvinna och talade om för mig att man minsann måste se sig för. Ja, naturligtvis.
När jag stod och pratade med bilägaren stod hon bredvid och skakade på huvudet varje gång jag tittade dit. Trevlig kvinna.
Nu ska jag antingen skrika, svära och sparka i ladugårdsväggen eller lägga mig i fosterställning och tycka rejält synd om mig själv. En så onödlig jävla utgift.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar