Igår

..sparkade vi igång våra gamla skotrar och körde till Veijaur. Jag trodde ärligt talat inte att det skulle gå men jag tänkte att jag kör så länge det går sen får någon annan se till att skotern kommer hem.

Det har blivit kallt igen så det har frusit på precis lagomt på ytan. Kliver man av skotern så sjunker man ned till midjan men det bär för skotern. Det var så perfekt före, gick mjukt, gungigt och skönt. Kändes som att flyga fram eller som att åka bräda i lagom mycket pudersnö. Ljuvligt!

Jag kunde köra både dit och hem. Jag lade upp höger arm på handtaget, höll fast mig med vänster och styrde med kroppen och det gick så bra! Idag, däremot, känner jag mig väldigt justerad men det var det fan värt.

Det är mitt kroppsspråk som talar sanning, det ÄR svinkallt. Jag hade på mig hörslorna för värmens skull. Fungerade, jag frös inte om öronen,

Ha det bäst!