Japp, en vanlig lördag men första bloggdagen för mig.
I veckan har min man, se Lerviksbloggen, köpt en snöslunga trots mina idoga protester. Tack älskling, vem ska använda den? Förra veckan lämnade mina morföräldrar sin slunga här. Jag var tvungen att skotta hela dagen med detta "självgående" 300-kilos as. Om jag kunde få den att glida på chassit kunde jag med uppbådande av all min kraft hyvla av det översta snölagret. Påfallande ofta vickade den fram lite och tjoff tjoff tjoff hade den grävt sig ett hål som den sen trillade ned i. Tänk er hur lätt det var att få upp den....varje gång jag försökte lyfta sjönk jag ned i snön. Jag är glad att tjälen kom innan snön.
Sen kommer min käre make hem och putsar snökanterna. Glatt konstaterar han att en sån här var ju himla bra. Jag förklarar för honom igen vilket helvete jag haft med slungan. Att jag faktiskt jämförde min situation med människorna i Zimbabwe. Jag vet att de lider av svält, kolera och att malariatider närmar sig, jag tänkte på det och att de ska vara glada för att de i allafall inte har en snöslunga.
I veckan har min man köpt en snöslunga......trots att jag sa nej. Tänk vad mycket scrapbooking papper man kan köpa för samma summa....
Nämnde jag att min man sedan åkte till Las Vegas?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar