Sömnlös

Nu är klockan 00:30 och jag har sovit en och en halv timme. Jag börjar få panik, jag vet inte hur jag ska göra för att somna.

Jag har varit på sömnutredning i Umeå och i Uppsala och de konstaterar det jag redan vet, jag sover för lite och går snabbt från djupsömn till vakenhet och det tar lång tid för mig att somna. Å då sov jag faktiskt, i mitt tycke, bra de nätterna.

Jag har försökt att ta ut mig fullkommligt rent kroppsligt för att somna gott, vid alla dessa försök sov jag ingenting alls nätterna efteråt. Alla slags intryck, ex handla på Konsum, gör att jag sover sämre. Jag har försökt med akunktur, avslappningsband och varm choklad. Maken har fått flytta ut ur sovrummet för fem år sen så att jag, om jag sover, inte ska vakna av hans snarkningar.

Jag har provat hela arsenalen med insomnigstabletter och sömnmedicin men inget hjälper. I oktober fick jag en coktail med sömnmediciner och läkaren sa då att alla sover på de där medicinerna. Inte jag. I fredags skulle jag temporärt få en medicin som helt knockar mig. Fungerade det? Nej. Jag känner mig inte alls knockad.

Jag är rädd för vad som kan hända när man sover så här lite. Om jag varit vaken i fyra dygn utan en sekunds sömn så blir jag jätteyr, värre än värsta fyllan, och jag kräks hejdlöst. Två timmars sömn per natt räddar mig från kräkningarna men jag tror ändå att det är för lite för att vara nyttigt. Tänk om jag blir dement eller får en psykos?

Ha det bäst!

Tack!

Tack Eva i Arvidsjaur för din kommentar, den värmde verkligen! Det är tröstande och roligt att någon tar sig tid att läsa min blogg och sen kommenterar! Tusen,tusen tack!

Jag har sån otur med mig själv också

Jag börjar bli less på att vara sjuk och fattig som jag varit de senaste massa åren. Förut, när jag var ung och dum, fantiserade jag om att vara sjukskriven en månad eller nåt och vad jag skulle göra då. Vad jag inte tog i beräkningen var att om man är sjukskriven så är man faktiskt sjuk och kan ingenting göra.

Antingen har jag ett RA-skov eller så sover jag max två timmar per natt. Just nu sovar jag upphackat två timmar per natt. Jag orkar verkligen ingenting, är såå sliten. Det är två veckor sen jag duschade på torsdag. Asäckligt, jag vet, men jag orkar inte.

Jag orkar inte läsa en bok, inte se på film och absolut inte gå på bröllop trots att jag så gärna ville.men inte är jag bitter, neej då. Eller jo, det är jag faktiskt.

Ha det bäst!

Jag har sån otur med min padda.

Jag köpte en sprillans ny I-pad när min laptop gick sönder. Den höll i några veckor. Först trampade hunden på den så det blev några sprickor. Sen trampade jag på den så det blev förfärligt många sprickor.

Igår tappade jag den i golvet så att laddningskontakten gick sönder

Idag spillde jag ut en kopp kaffe över heela paddan och kaffet rann ned in i alla sprickor.

Ha det gott!

Karlar

Jag försöker inte göra mig roligt på någon annans bekostnad, jag rackar inte ned på någon heller. Jag bara berättar vad som hände. Rakt av. Inga krusiduller eller värderingar.

Det var lördageftermiddag och det började bli hög tid att ta sig an matlagningen, jag skulle göra köttgryta och maken hade lovat vid frukosten att ta in köttet. Klockan var över fyra och köttet låg fortfarande ute i frysen. Jag påminde maken och så småningom gick han ut. Han kom in igen efter en kvart men utan kött för det hade han glömt. Varpå jag skickar ut honom igen för att hämta köttet.

Plötsligt går strömmen. Maken kommer in och jag talar om att strömmen har gått. Jag vet, svarar han och berättar att det beror på att han startat kompressorn i ladugården. Men köttet....säger jag till döva öronen för maken har tagit geväret och gått ut igen. Jag beslöt mig för att steka falukorv och inte fundera så mycket på hur geväret hängde ihop med allt det andra. Fick sedan svar på det, hade sett skogsfågel och tyckte då det var en lämplig tidpunkt att fara ut och jaga.

Här har jag lust att brodera ut inlägget med funderingar över männens hjärna men det ska jag inte göra. Jag skulle ju inte racka ned på någon.

Ha det bäst!

Välsignade elektricitet

Jag tycker eller har tyckt att jag klarar mig bra utan elektricitet. Jag eldar med ved och har självcirkulation. Jag kan laga mat på kökspannan och jag kan grilla korv i öppenspisen. Jag har vatten i brunnen och ett utedass.

Vi fick ett längre strömavbrott på lördagkväll när det var trettiotvå grader kallt. Jag frös inte, jag var varken törstig eller hungrig , ej heller pissnödig.

Men tusan vad tråkigt jag hade. Inget internet!!! Ingen Tv!! En make som stirrar in i elden, helt uppslukad av lågornas dans. Jag försökte virka i sterinljusets sken, det gick inte. Försökte läsa, det gick inte. Försökte tala med min man, det gick inte. Han var fortfarande förtrollad av elden.  Diska gick inte, det var för mörkt och det var ingen ström till dammsugaren.

Insåg att jag är väldigt beroende av elekricitet, inte för att överleva utan för att leva. Tack Sture, niclas och Micke för att ni kämpade i trettio minusgrader, i timtal för att tända lamporna. Och internet.

Ha det bäst!

Nu blommar det inte

Ni kanske tror att syftar på temperaturens negativa inverkan på blomningen. Så är det inte. Jag syftar på Livet i Lervik. 

Jag tog mig upp ur sängen igår och fick ett anfall av kreativitet. Mitt mål var att göra såna här blommor

I mängder. Det gjorde jag också. När jag trött och sliten men mycket nöjd gick och lade mig satte jag blommorna på vardagsrumsbordet för att torka. I morse fanns det kvar en halv blomma som såg tuggad och utspottad ut. Vem kan ha gjort så? Maken? Njae. Jycken, mycket troligt.

Byracka.

På västfronten inget nytt

Min blogg har levt sitt eget liv under min bortavaro, verkar det som. Bilder och knappar harflyttat sig och bakgrunden syns bara på vissa ställen. Ska fixa det när Per fixat min dator. Nu har jag en padda som var bra till mycket men inte till att fixa bloggar. Den är alldeles ny den här paddan.

Plötsligt en dag upptäckte jag att jycken trampat på paddan. Syntes precis vart en klo gjort hål i glaset. Jag var väl inte riktigt så glad på hunden men Per påstår att det helt och hållet är mitt fel. Jag måste tänka på var jag lägger den säger han. Två dagar senare sa det kraas när jag satte ned foten på golvet. Paddan. Nu är det sprickor över hela skärmen och glaskross på ena halvan. Vi har satt på en skyddsfilm på glaset så att jag inte ska få så mycket glassplitter i fingrarna. Initialt var det ett ganska stort problem. Paddan känner heller inte igen omplåstrade fingrar som ett finger.

Ha det bäst!

Upp och ned

Ibland går livet upp, ibland ned. Sen i februari har det varit mest ned och därför har jag inte orkat vässa pennan. Vem orkar för övrigt läsa en massa gnäll av en självömkande, tjock reumakossa?

Men upp och ned var det med far och flyg, det är något helt annat.

Vi och ett par vänner åkte med Fjällflygarna till Tjäksas topp.

I snöblandat regn börjar vi gå nedför, det första jag gör är att halka och glider med ena foten under en sten, fraktur hann jag tänka men det gick bra. 

Efter 20 minuter slutade det regna och solen bröt fram.

Skönt att vara framme vid Bäverholmens värdshus. Åt god mat och drack gott vin innan båtresan tillbaka till Adolfsström.

Det var en superfin tur men jag vet inte om jag gör den igen. Har sen dess haft fruktansvärd träningsvärk men också gruvlig värk i lederna. Stapplar fram på kryckor i den mån jag rör mig alls.

Ha det bäst!

Cupcakes

Har hittat ett bra recept som jag modifierat lite, alltså tar jag åt mig all ära.

Cupcakes med frosting ca 8 st

4 ägg
1 dl sukrin
150 g smält smör
1 dl vispgrädde
100 g turkisk yoghurt
2 ½ dl mandelmjöl
½ dl kokosmjöl
1 msk fiberhusk

Sätt ugnen på 175 grader.
Vispa Sukrin och ägg poröst. Tillsätt smör, grädde och yoghurt. Rör samman de torra ingredienserna och blanda ner dem i smeten. Häll i formar och grädda i 25 minuter.

Frosting
100 gr philapelphiaost
1 dl sukrin melis
Valfri smaksättning, bäst tycker jag om citron. Garnera med bär.