Karlar

Jag försöker inte göra mig roligt på någon annans bekostnad, jag rackar inte ned på någon heller. Jag bara berättar vad som hände. Rakt av. Inga krusiduller eller värderingar.

Det var lördageftermiddag och det började bli hög tid att ta sig an matlagningen, jag skulle göra köttgryta och maken hade lovat vid frukosten att ta in köttet. Klockan var över fyra och köttet låg fortfarande ute i frysen. Jag påminde maken och så småningom gick han ut. Han kom in igen efter en kvart men utan kött för det hade han glömt. Varpå jag skickar ut honom igen för att hämta köttet.

Plötsligt går strömmen. Maken kommer in och jag talar om att strömmen har gått. Jag vet, svarar han och berättar att det beror på att han startat kompressorn i ladugården. Men köttet....säger jag till döva öronen för maken har tagit geväret och gått ut igen. Jag beslöt mig för att steka falukorv och inte fundera så mycket på hur geväret hängde ihop med allt det andra. Fick sedan svar på det, hade sett skogsfågel och tyckte då det var en lämplig tidpunkt att fara ut och jaga.

Här har jag lust att brodera ut inlägget med funderingar över männens hjärna men det ska jag inte göra. Jag skulle ju inte racka ned på någon.

Ha det bäst!

Välsignade elektricitet

Jag tycker eller har tyckt att jag klarar mig bra utan elektricitet. Jag eldar med ved och har självcirkulation. Jag kan laga mat på kökspannan och jag kan grilla korv i öppenspisen. Jag har vatten i brunnen och ett utedass.

Vi fick ett längre strömavbrott på lördagkväll när det var trettiotvå grader kallt. Jag frös inte, jag var varken törstig eller hungrig , ej heller pissnödig.

Men tusan vad tråkigt jag hade. Inget internet!!! Ingen Tv!! En make som stirrar in i elden, helt uppslukad av lågornas dans. Jag försökte virka i sterinljusets sken, det gick inte. Försökte läsa, det gick inte. Försökte tala med min man, det gick inte. Han var fortfarande förtrollad av elden.  Diska gick inte, det var för mörkt och det var ingen ström till dammsugaren.

Insåg att jag är väldigt beroende av elekricitet, inte för att överleva utan för att leva. Tack Sture, niclas och Micke för att ni kämpade i trettio minusgrader, i timtal för att tända lamporna. Och internet.

Ha det bäst!

Nu blommar det inte

Ni kanske tror att syftar på temperaturens negativa inverkan på blomningen. Så är det inte. Jag syftar på Livet i Lervik. 

Jag tog mig upp ur sängen igår och fick ett anfall av kreativitet. Mitt mål var att göra såna här blommor

I mängder. Det gjorde jag också. När jag trött och sliten men mycket nöjd gick och lade mig satte jag blommorna på vardagsrumsbordet för att torka. I morse fanns det kvar en halv blomma som såg tuggad och utspottad ut. Vem kan ha gjort så? Maken? Njae. Jycken, mycket troligt.

Byracka.

På västfronten inget nytt

Min blogg har levt sitt eget liv under min bortavaro, verkar det som. Bilder och knappar harflyttat sig och bakgrunden syns bara på vissa ställen. Ska fixa det när Per fixat min dator. Nu har jag en padda som var bra till mycket men inte till att fixa bloggar. Den är alldeles ny den här paddan.

Plötsligt en dag upptäckte jag att jycken trampat på paddan. Syntes precis vart en klo gjort hål i glaset. Jag var väl inte riktigt så glad på hunden men Per påstår att det helt och hållet är mitt fel. Jag måste tänka på var jag lägger den säger han. Två dagar senare sa det kraas när jag satte ned foten på golvet. Paddan. Nu är det sprickor över hela skärmen och glaskross på ena halvan. Vi har satt på en skyddsfilm på glaset så att jag inte ska få så mycket glassplitter i fingrarna. Initialt var det ett ganska stort problem. Paddan känner heller inte igen omplåstrade fingrar som ett finger.

Ha det bäst!

Upp och ned

Ibland går livet upp, ibland ned. Sen i februari har det varit mest ned och därför har jag inte orkat vässa pennan. Vem orkar för övrigt läsa en massa gnäll av en självömkande, tjock reumakossa?

Men upp och ned var det med far och flyg, det är något helt annat.

Vi och ett par vänner åkte med Fjällflygarna till Tjäksas topp.

I snöblandat regn börjar vi gå nedför, det första jag gör är att halka och glider med ena foten under en sten, fraktur hann jag tänka men det gick bra. 

Efter 20 minuter slutade det regna och solen bröt fram.

Skönt att vara framme vid Bäverholmens värdshus. Åt god mat och drack gott vin innan båtresan tillbaka till Adolfsström.

Det var en superfin tur men jag vet inte om jag gör den igen. Har sen dess haft fruktansvärd träningsvärk men också gruvlig värk i lederna. Stapplar fram på kryckor i den mån jag rör mig alls.

Ha det bäst!

Cupcakes

Har hittat ett bra recept som jag modifierat lite, alltså tar jag åt mig all ära.

Cupcakes med frosting ca 8 st

4 ägg
1 dl sukrin
150 g smält smör
1 dl vispgrädde
100 g turkisk yoghurt
2 ½ dl mandelmjöl
½ dl kokosmjöl
1 msk fiberhusk

Sätt ugnen på 175 grader.
Vispa Sukrin och ägg poröst. Tillsätt smör, grädde och yoghurt. Rör samman de torra ingredienserna och blanda ner dem i smeten. Häll i formar och grädda i 25 minuter.

Frosting
100 gr philapelphiaost
1 dl sukrin melis
Valfri smaksättning, bäst tycker jag om citron. Garnera med bär.

Renkalvmärkning

Renkalvmärkningen drog igång efter midsommar. Jag som inte är så fräsch har orkat vara med på en men å andra sidan så var den i Veddiklida. Vanligtvis, i flera års tid, har jag knappt gått till brevlådan. Jag tänkte att jag omöjligen kunde ta mig dit men ville försöka. Vi körde till Aistop i varsin bil så att jag kunde gå hem om jag inte orkade gå hela vägen.

Tur som en tokig var jag dåjag fick skjuts med motorcykel upp. Måste bara påpeka att det inte var lätt att varken åka eller köra i stenskravel och över blöta myrar.

På hemvägen skulle jag gå vilket jag trodde var omöjligt. Jag tog steg för steg, tjask tjask, över än oändligt lång myr och över nästa och nästa myrar. Jag tänkte: jag orkar ett steg till. Det blev många och långa vilor efter vägen och jag hade frukstansvärt ont i ryggen, höfterna och fötterna men  ned kom jag till slut...några timmar efter Emil och Klara. Vilken glädje och lycka! När jag kom fram till bilen var tröttheten som borta och jag kände mig hög!

Veckan efter har jag betalat dyrt men det var det värt! ....fast jag gör aldrig om det igen....

Ha det bäst!

Jag lever och andas fortfarande

..och så gör min jycke fast jag blev lite orolig härom veckan. Han började må illa och kräktes kopiösa mängder blod. Jag ringde till veterinären som tyckte att jag genast skulle åka med honom till Piteå. Med tanke på allt blod han kräkts borde han vara väldigt anemisk och medtagen. Han var pigg och framför allt hungrig.

När jag står och velar om jag ska åka till veterinären ringer min man och jag berättade vad som hänt. Hm, det kunde bero på att han rensat frysen, sa han. Jaså, tänkte jag men fick ändå inte ihop det för hittills har jycken inte kunnat forcera soptunnan. Det visade sig då att min käre make lagt allt han städat bort på golvet nedanför frysen, där lång bland annat 6 liter blod i petflaskor och några ruttna fiskar. Vid närmare undersökning kan jag konstatera att en petflaska är lättöppnad för en hungrig hund.

Trevlig midsommar!

Jag lever

Jag andas, alltså lever jag, Jag tänker inte tråka ut någon med hur jag mår. Vad ska jag skriva då? undrar jag. Det har inte hänt något värt att skriva om. Eller, jo, jag har tagit fram och premiärkört motorcykeln.

Jag ska byta tillbaka till mina gamla packväskor  De är små, rymmer max en snusdosa och en plånbok men de är så mycket snyggare än de här rejäla från Biltema.

Det har varit kanonfint väder i helgen men på grund av hur jag mår, som jag inte tänker gå in på, så orkade jag knappt vara ute. Planterade en blomma, in och vila, plantera nummer två, in och vila och så vidare. 12 blommor blev planterade. Idag regnar det och jag kan med gott samvete vara inne och dammsuga.

Ha det bäst!

Före men inte efter

Jag hade ju så svårt för att fota mig själv baklänges så jag bad frissan ta ett kort. Såe, så här såg jag ut kl 13.00.

Nu är i alla fall maken oroligt nyfiken på hur det blev. När jag lämnade frissan var jag helt ostylad i håret. Hon blåste det bara torrt och så fort jag ser en hårblås blir mitt hår som Ronja Rövardotters. Alltså, det blir ingen efterbild.

Ha en trevlig Valborg!