Tvi vale!

Igår kom peaken på min sömnlöshet. När perioden sätter igång blir det bara värre och värre så natten till tisdag och onsdag sov jag ingenting, inte på dagen heller för den delen. Redan igår morse började jag känna mig yr och illamående. På eftermiddagen skulle jag köra till Mellanström för att hämta några grejer men jag var ytterst tveksam till bilturen. Var dock nödd och tvungen att köra, kröp fram i 60 som värsta pensionären men det gick ok.

I Mellanström klev jag ur bilen och då snurrade det runt i huvudet ordentligt, blev en mardrömsresa hem.När jag väl kom hem så kunde jag inte stå på benen, jag kröp uppför bron, kräktes på tredje trappsteget och i hallen. Allt snurrade och alla håll och jag kallsvettades så jag blev alldeles blöt. Försökte att få i mig lite te med socker men så fort jag böjde huvudet bakåt för att dricka kräktes jag. Enda sättet var att stå på alla fyra och slicka i mig te som en hund men det mesta kom upp i pottan som jag placerat bredvid. Jag blev riktigt rädd ett tag och trodde faktiskt att jag skulle dö.

Kröp uppför trappan, tog en illamåendetablett som genast kom upp, tog flera till med samma resultat. Tillslut måste jag ändå ha fått i mig något i alla fall för det började klinga av. Kunde med våld avhålla mig från att spy.

Hör och häpna, vid fyrtiden inatt somnade jag en stund och idag känner jag mig bättre. Med det menar jag inte att jag är pigg som en lärka, jag menar att jag inte spyr tarmarna ur mig. 

Vid 8 i morse ringde en kompis och undrade om jag ville följa med till IKEA, OM jag ville! Det är jättelänge sen jag var på IKEA, jag älskar stället men det fanns inte en chans i världen att det skulle gå. Så typiskt!

En timme senare ringde en annan kompis och undrade om jag ville följa ut och jaga. OM jag ville!! Började nästan kräkas av besvikelse för det kunde jag ju inte. Skulle säkert inte orkat i mer än två meter. 

Igår eftermiddag ringde min 17-åring och sa: om jag dör nu så gör det ingenting. Tusen tankar han flyga genom mitt huvud innan han glädjestrålande berättade att han varit efterrättsansvarig på restaurangen där han praktiserar. De har öppet kök så gästerna kan se in i hela köket. En man kom fram och tackade Simon för den mycket goda efterrätten. Mannen var Gösta Ekman. Gissa om ungen var stolt!

Ha det bäst!

Usel sömn = usel uppdatering

Det är inte bara bloggen som blir lidande utav min usla sömn, jag tycker att jag själv blir rätt lidande. Jag har så många scrapbbokingideér och har köpt en massa nya fina saker som bara ligger och väntar på mig. Jag längtar efter dem men det funkar inte som det ska i huvudet om jag inte sovit, kreativiteten lyser med sin frånvaro.

Jag ser att jag lovat lägga ut bilder på mina alster från kortvikningskursen, det har jag inte gjort och jag skyller det på sömnbrist. Jag kommer inte ihåg så bra när jag sovit kasst så länge. Jag har hållit på med julkort ett tag och det är verkligen roligt. Eftersom klockan nu är 03.56 misstänker jag att det inte blir något skapande i morgon. Jag ska inte lova att lägga ut bilder på det jag redan gjort men jag ska försöka ta mig samman och göra det.

Det här med mina sömnproblem, det är verkligen ett mysterium. Det spelar ingen roll vilken tid jag kliver upp på morgonen eller om jag varit aktiv eller inaktiv under dagen, jag är ändå vaken. Brukar bli jättetrött vid fem-sextiden men så fort jag lagt mig så går det över. Jag har inga problem jag grubblar på, jag oroar mig inte för nånting, har ganska bra avslappningsteknik men jag är ändå bara...vaken. Jag brukar inte bli stressad över att jag inte sover så varför i hela fridens namn är jag vaken??

Så var den söndag igen..

..och maken åker 30 mil bort. Igen. Själv kokar jag pasta som jag ska tröstäta framför tv:n.

Helgen har mest bestått av vinterfix ute, med huset och på med snökedjorna på traktorn. Det kan nog behövas. Inte så långt härifrån sitter en stor skylt med texten: snökedjor rekommenderas!, på flera språk. Förra veckan fastnade två lastbilar i den backen för att de var utan snökedjor.  Synd för dem.

Nu är pastan klar. Ha det bäst och kör försiktigt!

Självutlämnande

Jo, jag är väldigt öppen i min blogg. Vissa undrar hur jag kan vara så självutlämnande när jag inte vet vilka som läser men för mig är det inget problem. Nu har jag fått önskemål om att lägga upp en bild på mig själv i min nya frisyr och där nånstans går gränsen. Det blir alltså ingen bild, aldrig i livet och tro inte att du kommer att få se min frisyr på Konsum heller. Jag har mössa.

Ha det bäst!

Försäkringskassan del 2

Jag kan inte riktigt släppa att jag inte får arbetsträna mer. Jag fick vara på mitt ordinarie jobb mindre än en månad. De första två månaderna var jag på en annan arbetsplats och då hade jag inte en dags frånvaro men det räknas tydligen inte. *Psykbryt* Hur kan tre dagars frånvaro betyda att jag inte får arbetsträna?? Jag fattar inte. Hon tycker at jag är för sjuk för att arbetsträna men kan ändå inte säga att jag beviljas sjukpenning. Var man inte sjuk så blir man då det. Jag har begärt och fått journalerna från försäkringskassan. När vi hade mötet i våras fick jag en skopa skit, i en bisats, för hur dåliga ortopeder är på att skriva sjukintyg. Nu kan jag konstatera att hon på försäkringskassan skriver journal sämre än en femåring. Ingenstans står det vad hon grundar sin bedömning på. Ingenstans.

Är det någon som överklagat/anmält försäkringskassan? Hur går man till väga? Vart vänder man sig?

Ännu en lista

Jag vet att många ogillar listor. Det skiter jag i så här kommer ytterligare en:


DAGENS VILL HA: En weekendresa till Paris.
DAGENS KLÄDSEL: En jeansklänning, naturvita strumpbyxor med en hundspya under vänster fot. Hann inte byta om innan jag for.
DAGENS SMINK: Mascara
DAGENS FRISYR: Jag har klippt mig idag. Ser ut som Ronja Rövardotter.
DAGENS HÄNDELSE: Frisörbesöket. Det är ju inte ofta det händer.
DAGENS LÅT: Trying to recall. Det är den enda Cd:n i bilen som inte är repig.
DAGENS PLANER: Jag ska sova alldeles strax.
DAGENS SAKNAD: En atombomb.
DAGENS DUMMASTE: Det pratar vi inte om nu och inte sen heller.
DAGENS SJUKA: Försäkringskassan som vägrar låta mig jobba.
DAGENS DROG: Snus.
DAGENS KRAM: Ingen.
DAGENS PUSS: Jycken och katterna pussade hysteriskt på mig när jag kom hem. Det tycker jag inte om.
DAGENS KÖP: Bensin, lite papper, snus, en blus och lite ...sånt.
DAGENS GODIS: Snus.
DAGENS HUMÖR: Mycket varierande. Som en manodepressiv på speed. Tror jag.

Ny frisyr

Nu har jag klippt mig. Blev jag nöjd? Tja, tidigare såg jag ut som en pingstvänstant från 50-talet med midjelångt hår. Eftrsom håret var så långt blev det väldigt tungt och låg slickat med en sträng mittbena, därav pingstvänstantlooken.

Frissan klippte drygt 20 cm på längden och klippte upp det i etapper. Nu är jag på pricken lik Ronja Rövardotter.



Ha det bäst!

Sur som en hyena

Så kan man sammanfatta helgen. Jag  har gått och ältat och surat över försäkringskassans beslut. I fredags ringde jag och bad om mina journaler eftersom jag hemskt gärna vill veta vart de får allt i från.

I lördags var jag hos Bästa Christer och Linda på kafferep, det var trevligt. Sen fick jag en lång mjuk massage så att jag slutade känna mig som en för hårt åtdragen gitarrsträng. Sen dess har jag känt mig som hjortromkräm i hela kroppen. Det var så behövligt och så underbart!

I morgon ska jag klippa mig. Gulp. Några säger att hon jag ska gå till är jättebra, andra tycker sig inte vara nöjda bär de går därifrån. Vem ska man tro på tro på? Håll tummarna och tro på Anja. Ordna gärna ett altare och tänd rökelse. Där kan ni sitta och be för min frisyr.

Ha det bäst!

Scrapbookingkurs

På onsdagseftermiddagen var jah på kortvikningskurs på Bästa Änglafröjd! Det var roligt och inspirerande, jag som annars bara sitter hemma och pysslar. De ska troligtvis börja en kurs via ABF (eller var det Vuxenskolan?) Jag vill absolut vara med.                                                

Bilder på mina alster kommer så småningom, kanske i morgon.

Ha det bäst!

Försäkringskassan

I våras gjorde fk bedömningen "att det inte finns någon uppenbara fara för mitt liv om jag arbetstränar". Blev så överflyttad till arbetsförmedlingen och fick mycket lägre ersättning. På överlämningsmötet kom de själva på att jag kommar att gå back ekonmiskt om jag ska pendla till mitt ordinarie jobb. De föreslog att jag skulle arbetsträna på ett ställe nära mig. Det tyckte jag kändes vettig. De pratade om hur viktigt det var att allt var på mina villkor, att jag skulle ta det lugnt och bara vara på arbetsplatsen. Sista månaden skulle jag vara på mitt eget jobb. Där hade jag åtta arbetstillfällen varav 3 frånvarodagar. Första dagen minns jag inte vad det var, andra gången hade jag värstingmigrän och tredje dagen var jag förkyld och hade feber. Alltså har jag bara fått arbetsträna 5 dagar.

Det sas flera gånger att allt ska ske på mina villkor, känner du att det bli för långa dagar så får du gå hem tidigare. Känner du att du inte orkar en dag så behöver du inte gå. Arbetsförmedlingen sa exakt så här: om du är där så är det bra, om du inte är där så är det också ok. Det trodde jag på, mitt nöt.
I tisdags ringde hon från Försäkringkassan och sa att jag inte fick arbetsträna mer. WHAT??? Hon har gjort den bedömningen att det gått så dåligt för mig att jag inte får fortsätta. Hon kunde inte förklara vad det var som gått dåligt föutom att jag har varit väldigt trött hemma. Jag tycker att det har gått bra när jag varit på jobbet och det måste väl ändå vara det som räknas? Eller?

Jag har pratat med min chef, med mina kollegor och de tycker inte att det gått dåligt. Min chef tycker att jag haft hög frånvaro och det stämmer ju men jag var ju sjuk! Trodde inte att DET skulle bli ett problem eftersom arbetsförmedlingen sagt så där.

Nu ska jag bara vara hemma och dra benen efter mig och sedan så småningom börja om på ruta 1.

Ha det bäst!